Bloody

Kapitel 22

~Adoras Perspektiv~
"Jag väljer flocken." Förvirrat lyfter jag på mina tunga ögonlock för att rycka till av synen runt omkring mig. Men så får jag ögonkontakt med James. Någonting var dock fel. Någonting var så himla fel.

Nästan skamset viker han undan sin blick från mig, för att kolla bak på flockmedlemmarna bakom honom. Kvinnor, män och barn stod i den stora folkmassan av varulvar, alla med ögonen riktat åt mitt håll.

"Jag visste väl det." Förvirrat tittar jag med fasa runt omkring mig och inser snabbt att jag ligger i famnen på den äckliga alphan som fått mig medvetslös från första början.

Med trötta och panikslagna rörelser försöker jag armbåga honom i bröstet för att försöka komma så långt bort från monstret som möjligt. Hur hårt jag än försöker och hur mycket jag än ber adrenalinnivån i kroppen att stiga, är allt jag kan ge är små trötta stötar med min armbåge. Hur längesedan var det nu jag åt någonting?

"Men ser man på vem som vaknade i precis rätt tillfälle. Kan ni tänka er? Höra sin egen mate säga orden som varje levande fruktar hos personen dem älskar." Säger han utan den minsta antydan på att mina slag mot hans bröstkorg påverkar honom. Tills allt stannar upp för mig av vad han just sagt.

Det är som att tiden stannar runtomkring mig.

James vägrar möta mig blick och det får bara ilskan att stiga inom mig. Först min bror och nu James. Varför måste min värld alltid falla samman? Finns det inget lyckligt slut i mitt liv också? Jag vill ha ett lyckligt slut! Jag förtjänar det!

Ursinnigt avfyrar jag hastig en kraftig smäll mot Gordons käke, vilket i sin tur leder till att han med ett aggressivt morrande låter mig falla till marken.

Jag träffar marken med en duns och kvider smärtsamt till åt fallet. Varför var jag tvungen att skippa den där maten i flera dagar igen? Just det, för att inte bli påverkad av det där trollets magi...igen.

På mindre än en sekund är James framme vid min sida för att kolla ifall jag är okej. Allt jag gör är att ursinnigt blicka honom från sidan.

"Backa, James. Du valde Golden Moon framför henne. Hon är min nu, vare sig hon vill det eller inte." Snabbt blir jag uppdragen av Gordon som fattar tag om min ena arm för att dra bak mig bakom honom.

"Hon kommer aldrig att frivilligt vilja ha dig, Gordon. Hon är min mate. Vi hör ihopa. Det finns ingenting som kan bryta vårt band oavsett vad du gör." Irriterat reser jag mig upp från marken för att med armarna i kors försiktigt backa bort från de två alphorna.

"Vem är du att säga? Du som just visat din sanna kärlek till henne-" Ett mordiskt vrål skar rakt genom den spända stämningen och fick gåshuden att slå ut som ett virus över mina armar.

Just som jag vänder bort blicken från Gordons ryggtavla möter jag James alldeles kolsvarta blick. Det var dock inte den James jag visste, utan någon vargmänniska mitt i en omvandling. Synen av hans omänskliga händer med sylvassa klor fick mina ögon att spärras upp till det dubbla.

James ögon verkar direkt ljusna av min förskräckta blick. Den där varma blicken som han innan alltid gett mig börjar lysa genom hans ögon. Det är som om jag glömmer bort hur man andas. Hans blick är fylld med så mycket sorg att det börjar värka i mitt bröstet likt tusen knivar upprepande gånger högg.