Spring!

Det var nära!

Annas perspektiv

Jag kysste Isak innan jag ropa på Klara. "Kommer du snart eller slöis" vi kalla alltid varandra saker som, mobilnörd, slös, snabbo, smarto och knäppo. "Klara!" Ropade jag en gång till.

Jag gick till mitt sovrum och hon var inte där. " Inge kul Klara var är du" jag börja leta lite överallt i sovrummet. Sen gick jag till toaletten. Ingen där. Ååå...

"Jag hitta henne int..." Ååå inte du också Isak...."om det här är ett skämt är det inte kul".

"Isaaak!Klaaara!"

Isaks perspektiv

Anna pussa mig snabbt på munnen innan hon gick iväg och leta efter Klara. Hmm undra vart hon är. Jag hörde Anna ropa på henne och sen gick hon iväg mot toaletten. Jag skrolla ner på Instagram, inge nytt. Puhh... Jag kände två armar ta ett stadigt grepp om mig och satte ögonbindel och munkavel på mig. Dom bar ut mig lika tysta som ninjor. Vad håller dom på med!? Vilka är det!?

Annas perspektiv

Nu vart jag orolig. Vart var dom nån stans. Det var då jag såg en lapp i köket. Jag gick snabbt fram till den och läste.

"Nu du. Nu kommer du inte undan. Vad har du kvar? Pojkvän? Vänner? Familj.....?" jag läste det högt för mig själv. Du måste skoja. Är Isak och Klara...kidnappade?! Och min familj har jag ju vad mena dom?

Jag gick och la mig och skulle tänka på allt det här imorgon ist. Jag stängde av ljudet på mobilen och gick och la mig.

Jag vaknade vid 9 och gjorde mig iordning. Vem kan kidnappa folk? Totala galningar? Jag måste hitta dom.

Ring...Ring..Ring

"Hej det är Anna"

"Hej det är Kristin från sjukhuset" mitt hjärta dunka. Min puls gick i 200 K i timmen.

"Ja vad är det?" Fråga jag och svalde hårt.

"Vi är ledsna men dina föräldrar och dina syskon har tyvärr somnat in." Va?! Har dom dött? Nej..nej.

"Har..dom..dött..?"

"Ja vi beklagar sorgen"

Jag slängde mobilen i väggen tog på mig skorna och sprang. Jag har ALDRIG sprungit så fort. Vad skulle hända? Var dom DÖDA? "VARFÖR!?" Skrek jag samtidigt som jag sprang. Jag kom till en skog och sprang längre och längre in i den. Jag ramla flera gånger och mina kläder var slitna och blodet forsade från knäna. Jag satte mig på en stubbe helt förstörd nån stans i en skog..varför?...

Och nu vet du varför jag är här nu. Varför jag är helt förkrossad. "Varför?...."

"Det kan ingen svara på gumman" det var min mamma. Jag hade gråtit så mycket sa att jag såg suddigt.

"Mamma?"

"Ja, det är jag gumman. Jag säger bara en sak. Låt aldrig nån få dig att falla" jag gick med skakiga ben till henne. Jag skulle precis krama henne då hon försvann. Hon var bara mina tankar...

Jag la mig ner och grät. Jag storgrät....

Klaras perspektiv

Jag öppna ögonen sakta och kände hur mitt huvud bulta. Det var mörkt och bara en ynklig liten lampa var tänd. Var är jag? Jag låg på golvet när jag vakna. Minnet börja komma tillbaka. Hur jag skulle ta upp mobilen men vart stoppad av några.

Ja tror jag va i nån slags källare. Det var då jag såg en kropp ligga några meter från min. Jag kröp sakta fram för att se vem det va.....Isak.... Han hade inte vaknat än.

Jag kolla mig omkring. Om både jag Isak och Anna var i samma hus när jag vart kidnappad, borde inte Anna också vara här då? Nej ingen mer här. Jag vart förvirrad. Varför?....

Jag börja skaka på Isak. Han öppna ögonen.

Han fundera lite tills han värka förstått vad som hände.

Vi diskuterade hur vi hade hamnat här och försökte lista ut vad som pågick.

Det hade gått flera timmar och ingen hade kommit. Men 10 minuter senare öppnades en dörr och några börja gå ner för nån trappa jag inte lagt märke till. Det var ju så mörkt.

"Jag tror dom har vaknat" in kom en man i 30 års åldern och en annan man i 25 års åldern tror jag.

"Såå, här har vi dom"

"Vad vill ni oss!" Skrek jag och reste mig upp.

"Vi vill egentligen ingenting....men vi gör bara vårt jobb"

Isaks perspektiv

"Vi vill egentligen ingenting...men vi gör bara vårt jobb" sa mannen i 30 års åldern.

"Att kidnappa barn eller!?" Fräste Anna tillbaka. Hon var väldigt tuff av sig medans jag var livrädd.

"Nej..." Svara 25 års mannen. Han gick fram till Klara och sparka henne på smalbenet. Hon kved till och jag försökte ta mig fram till henne, men 30 års mannen höll fast mig.

"Vi får pengar för att kidnappa ER, inga andra" 25 års mannen sparka Klara på andra smalbenet. Hon kände efter på smalbenet och hon hade ett stort blåmärke.

"Vad gör du!?" Fräste Klara.

"Du är rätt gullig" svara han och börja nu istället kyssa henne på halsen och uppåt.

Nu såg Klara liv rädd ut. Hon försökte ta sig undan men mannen höll fast henne.

"Sluta...snälla..." sa hon medans tårarna börja falla. 30 års mannen gick med mig till ett annat rum.

"Klaaara!" Skrek jag förtvivlat och kämpade som en tjur för att komma låss.

"Ey vi låter dom vara lite ifred" sa mannen till mig. Jag fortsätta kämpa men han var alldeles för stark.

"Klara!" Ropade jag innan han stängde dörren efter sig. Han band fast mig på en stol med händerna bakom stolen och tejp för munnen.

Klaras perspektiv

Han närmade sig hakan samtidigt som han kysste mig. Han taffsa lite på mig.

"Sluta..." Sa jag och stönade. Han var så stark. Han höll nu på att kyssa mig i ansiktet och börja kyssa mig våldsamt på munnen. Han tryckte tungan mot min underläpp. Men det var då jag fick planen. Jag lät hans tunga glida in i min mun och han börja lita på mig. Långsamt släppte han taget om mina armar och ställde sig framför mig. För att vara på den säkra sidan så kysste jag honom lite till och sen slog jag honom allt vad jag kunde på smalbenet. Jag måste ha sparkat riktigt hårt för han låg på marken och kved.

Jag gick till rummet där dom hade tagit Isak. Han satt på en stol och var fastbunden och med tejp på munnen.

"Lyckades han...du vet.." Frågade han och jag skaka på huvudet. Han pusta ut.

"Jag sparka honom på smalbenet"

"Snyggt" mumla han. Men efter det vart hans ögon lika stora som en fotboll. Jag kolla bak och där kom han som försökte voldta mig och 30 års gubben. Dom gick mot oss och jag kände paniken växa. Dom stänger dörren och låste den. Pouuh, jag trådde han skulle försöka igen.

Jag lade örat mot dörren och försökte lyssna på vad dom sa. Då viskade han som försökt voldta genom nyckelhålet.

"Det är inte över än"