Spring!

Vakna nån gång!

Jag och Isak hade myst hela dagen. Då och då kom det in sköterskor och fråga hur jag mådde.

"Bra, antar jag" var det ända jag svarade. Jag menar jag ville ju vara lite ensam med Isak också.

Det var såå mysigt men ändå kunde jag inte sluta oroa mig för min familj. Dom låg fortfarande i koma.

Han kysste mig snabbt på munnen innan han gick. Han skulle på nått kalas och sova där i cirka en vecka för att det var sååå långt dit, han skulle tillbringa tid med familjen där också.

Jag satte på TV då en sköterska kom in och sa att jag kunde gå hem nu. Jag var ju fjorton så jag klarar mig nog själv i några dar. "Okej, men när kommer min familj hem då?". Sköterskan såg bekymrad ut. "Vi vet inte, vi vet inte om dom ens kommer att vakna, jag är ledsen".

Jag svalde. Dom kommer väl inte...dö? "Men vart ska jag bo? Mitt hus brann ju ner?". "Vi har ordnat en lägenhet till dig för dina släktingar är bortresta". "Okej, tack"

Nu hade det gått en vecka, och ALLA ligger fortfarande i koma. Det var söndag och jag har bara vart i skolan på fredag. Jag mådde hemskt.

Idag skulle jag, Klara, Amanda och Lisa åka till Stockholm på ett besök där. Dom ville få mig på andra tankar. "Är du klar Anna?". Det var Klara som ropa. Hon hade sovit över här sen i Fredags.

"Jaa, är du?". "Japp! Då åker vi!". Vi mötte upp Lisa och Amanda och gick iväg mot tågstationen.

Vi bodde i Linköping så det var en bit till Stockholm.

Efter en halvtimmes åkande sov mina kompisar. Haha, latmaska.....Va?! Vad var det där? Jag tyckte jag såg en man i 30 års åldern som bara stirra på mig. Inte en irriterad blick utan en mördar blick. Jag andades tungt och nästa sekund var han borta.....

Klara vakna helt plötsligt och kolla fundersamt på mig. "Vad är det?" Frågade hon. "Jag tyckte bara jag såg...eh strunt i det".

Vi fortsatte tåg resan och inget mer av den där konstiga mannen. Vad larvig jag känner mig. Han kanske bara tyckte jag var för ung för att åka tåg utan föräldrar? Jag försökts intala mig själv det men det gick inte. Det kändes inte rätt.

Jag hade lovat att jag skulle ringa Isak när jag kom till Stockholm så jag tog upp mobilen och knappa in hans nummer eftersom vi var framme nu.

I: Hej det är Isak!

A: Tja, det är Anna vi är framme nu!

I: Nemen hej älskling! Saknar diiiig!

A: Jag saknar dig me! Men vi syns ju ikväll!

I: Japp bara mysa, du och jaaag!

A: Aa, men måste gå nu, Puss Puss

I: Puss!

Sen la vi på. Jag vart alltid glad bara jag hörde hans röst. Vilken ängel. Han fick mig att glömma bort mannen och jag och mina kompisar hade jätte kul på stan!

Vi var och kolla på små konserter, shoppa( förutom Klara då som inte hade ett öre kvar), kolla på gammal saker och bara hängde.

Vi såg en skara tjejer utan för en....jag tror det var en studio. På en av deras mössor stog det...hm det var lite svårt och se men jag tror det stog, Foooer. Det är väl nån artist eller nått band dom gilla.

Vi skulle åka hem vid 3 och klockan var redan halv 3. Vi börja gå mot stationen för det tig cirka 20 minuter. "Va orättvist, jag har ju bara köpt ETT tuggummi och ni har köpt en massa saker!" Gnällde Klara hela vägen dit. Vi fnittra lite åt henne och fortsatte sen.

När vi väl var på tåget så var det nästan fullt. Det fanns bara 7 platser kvar. "Kom vi sätter oss på dom där!" sa Lisa och pekade på fyra sitt platser. Vi gick en bit bak i bussen och satte oss ner.

Jag satt och lyssna på musik, Lisa höll på med mobilen, Amanda kolla bara ut genom fönstret och Klara lyssna också på musik. Vi var hemma vid 7. Jag vinka hejdå till Lisa, Amanda och Klara och ringe Isak.

Klaras perspektiv

När jag väl var hemma så gick jag upp på mitt rum och satte på en film.

Men det var nått som inte stämde. Ingen av mina föräldrar eller syskon var hemma. Bara jag.

Det lät från köket. Jag vart stel som en pinne. Min familj var ju i Spanien.

Jag stanna hemma för att vara med Anna.

Jag tassa ner så tyst jag kunde. Jag kunde skymma en skugga mot väggen. Nu andades jag häftigt.

Jag gick bort tyst till vardagsrummet och tog fram en porslins vas. Jag gick mot köket och öppna dörren och gick in. Ingen var där.... Jag skulle precis vända mig om när jag fick en smäll i huvudet och allt försvann.