Spring!

De du

Annas perspektiv

Jag saknade alla så....Isak, Klara och min familj.

Alla ville att jag skulle bo hos en fosterfamilj men jag vägra. Hellre att jag klara mig själv.

Jag ville leta efter Isak och Klara, men var i hela skulle jag börja!?

Jag kom på att jag kunde ringa Lisa!

L: Hallå?

A: Hej det är Anna! Isak och Klara är spårlöst försvunna och min familj är död. Varför har du inte hört av dig?

L: Öm...

A: Jaja, vill du hjälpa mig att leta efter dom?

L: Kan tyvärr inte. Är i Spanien

A: Aja men Amanda då?

L: Hon är här med mig! Sa hon snabbt och la på.

Då får jag väl klara mig själv då...

Klaras Perspektiv

Det hade gått några timmar och ibland hörde vi röster ifrån det andra rummet. Ååå vad ska vi göra!? Och vad hände med Anna? Lever hennes familj? Så många frågor! Varför kidnappa dom oss? Vi har inte gjort nått.

Ingen av oss hade fått med sig nån mobil. Vi var fast.

"Isak?" Det var så mörkt här inne. Jag visste inte om det var kväll eller dag....

"Ja?"

"Vi måste göra nått, tänk om nått har hänt med Anna"

"Jag håller me"

Vi kom på en strålande plan.

Isak och jag börja banka på dörren. Det gick några minuter tills 30 års mannen öppna dörren.

"Och vad fan vill ni?!" fy, jag hatade alla som svärde.

"Släpp ut oss" svara jag och kolla surt på honom.

"Haha, varför skulle jag?" Det var då vår plan börja. Jag sparka honom i magen och när han böjde sig av smärta så sparka jag honom på ryggen. Han hade svimmat. Och bara så ni vet går jag på karate, alltid perfekt att kunna.

Vi gick ut i rummet med en "give me 5". Vi sprang upp för trappan. Jag såg 25 års mannen sitta och dricka kaffe vid ett bord. Blää kan inte fatta att jag hånglade med honom....

Vi smög förbi honom och det var som rena labyrinten här inne.

Anonyms perspektiv

"Dom håller på att fly, vad ska vi göra?" Fråga jag och vart lite nervös. Vi såg nämligen allt dom gjorde genom bevakningskameror.

"Eftersom dom kom förbi båda vakterna så får vi sköta dom själva..pfft, vilka shitungar"

Vi gick ner och ställde oss runt hörnet där vi visste att dom skulle passera. Vi hade på oss lite som ninjadräkter så dom inte skulle veta vilka vi var. Såå coolt. Vi är ju typ ninjor..III!

Jag hörde Isak och Klaras steg närma sig. Vi ställde oss i en förberedd karateställning framför dom. Hah det är inte bara Klara som kan karate.

Klaras Perspektiv

Vilka var det!? Som två ninjor. Man såg bara svagt ögonen på dom.

Båda stog i karate ställning och såg ut att vilja slåss. Jag ställde mig också i position medans Isak inte visste alls vad han skulle göra.

"Du tar Isak så tar jag Klara sa nån" det var så svårt att utskilja rösten....

An av dom tog tag i Isak som försökte tyda vem det va.