Spring!

Tänk

Nu shiter jag i om ni inte såg det förra kapitlet... Isak och Anna gick iaf iväg till skolan efter "kyssen" så nu är dom där.

******************************************************

Annas Perspektiv

Vi hade matte och jag hade inte talen i huvudet utan jag tänkte på allt som hänt. Att Klara och Kristian kysstes, vem som hade gillat Kristians Facebook status "när kommer det ta slut" eller vad det nu var. Sophia. Lisa. Amanda. Familjen. Isak....

Jag sneglade åt hans håll och han log. Jag kollade ner på matteboken och började jobba.

"Kommer du Klara!?" Skrek jag på henne. Hon stod vid sitt skåp och la in matteboken.

"Jag har nått att säga!" Fortsatte jag. Hon kollade upp på mig och stängde skåpet.

"Vad är det?" Frågade hon lite irriterat.

"Jag och Isak kysstes" sa jag och kollade på henne med ett brett leende på läpparna. Hon spärrade upp ögonen och frågade lite förvirrat "hur?!".

Jag berätta att jag var på väg mot skolan med cykeln. Att jag hörde nån bakom mig och att jag kollade bak. Men att jag ramla. Att Isak kom springandes mot mig och lyfte bort cykeln. Och hur han sa förlåt och kysste mig.

Hon bara stod där med öppen mun.

"Haha, stäng munnen!" Sa jag åt henne. Hon stängde den och fnittrade.

"Hur går det med Kristian då?" Frågade jag och flina. Hennes blick vart vild och upphetsad.

"Ända sen kyssen i ert kök igår så har jag bara vart glad. Hans perfekta mjuka läppar!" Sa hon drömmande. "När ska vi till er igen?!" Frågade hon sen. Hon började fiska upp mobilen ur fickan och ringde nån.

"Vem pratade du med?" Frågade jag och sökte hennes bli blick när hon la ner mobilen.

"Jag ska följa med dig hem" sa hon kort och bestämt. Jag himlade med ögonen innan vi gick bort till matsalen.

En av dom populäraste tjejerna i skolan gick framför oss. Även fast vi också var poppis var vi helt olika. Hon var stöddig och taskig mot alla. Alla respektera henne för det. Hon mobbade också. Jag gillade henne inte alls. Hon heter Alex. Det fick mig att tänka på namnet på personen som gillade Kristians bild. Hon hette Alexandra. Det var ingen bild på hennes profil. Om man inte räknar en svart ruta.

Vi gick in i matsalen som i ena hörnet var det matkrig och i det andra, högar av böcker.

Alla var uppdelade i olika grupper kan man säga i matsalen. Dom populära vid ett bord. Pluggisarna vid ett annat. Musik, sport och många andra grupper.

Vi tog våran mat som var fiskgratäng. Bläää.... Vi satte oss vid "poppis" bordet.

Isak kom och satte sig brevid mig. Fjärilarna i magen susade om kring och var helt vilda. Han kysste mig på kinden och viskade i mitt öra: betyder det här att du är min nu?

Jag kollade på honom och log. Kysste honom på munnen och svarade:vad tror du?

Han log lite och började äta.

Efter lunch så slutade vi skolan. Det var skönt. Vi slutar tidigare på Onsdagar.

Plingelering. Min mobil Pep till.

* Vi har hört att du är en nära vän med Sophia. Kom till kirskogen klockan 7*

Jag läste det om och om igen. Jag märkte inte ens att Klara hade stått bakom mig hela tiden. Jag kollade på henne och hon vände huvudet mot mig med en orolig blick.

"Jag följer med dig" sa hon och tog tag i min jacka och drog med mig ut ur den enorma skolbyggnaden. Jag vart både rädd och nervös när vi passerade kirskogen påväg hem.

Jag svalde och fortsatte gå.

"Jag är hemma!" Ropade jag. Inget svar. Jag kollade på Klara som såg lite besviken ut. Kristian var ju inte här.

Vi sprang upp på mitt rum.

"Vad ska jag göra?" Frågade jag stressat där vi satt i min mjuka säng. "Eller vad tänker dom göra" fortsatte jag. Klara ryckte på axlarna.

"Jag gömmer mig bakom ett par buskar eller nått och ringer 112 om det skulle hända nått" sa hon.

Tiden gick och klockan vart halv sju. Jag undrar vart Kristian är. Vi gick ner och ut. Det var kallt och det blåste som in i Norden. När vi bara var några meter ifrån kirskogen stannade jag. Jag bara stod där. Som fastfrusen. Vad kommer hända egentligen? Klara kollade bak på mig där jag stirrade tomt ut i luften. Hon kollade förstående på mig.

"Det kommer att....gå bra" sa hon och tvinga fram ett leende. Jag antog att dom som skickade sms:et var det där gänget som Sophia hade hängt med.

När vi kom fram gömde sig Klara bakom ett tjockt träd. Jag satte mig på en stor sten i närheten och kollade runt. När som helst kommer dom.

När som helst kommer mördarna.