Spring!

Inte nu!

Klaras Perspektiv

Jag hörde hur Anna kom. Men jag brydde mig inte. Tårarna bara kom. Jag hade blåmärken lite här och var.

Hon knacka på dörren, men jag orkade inte svara så hon klev in istället.

"Hur är det?" Frågade hon skrämt.

Jag berättade allt som hände i skolan. Och...allt.

Hon krama om mig och sen kolla vi på film.

"Jag ska bara ringa Isak" sa hon och gick iväg.

Annas Perspektiv

"Haha hej gumman, det var länge sen!" Sa han och skratta i andra änden.

Jag berättade precis så som Klara sa till mig.

"Oj..." Sa han. "Jag är ledsen. Det ordnar sig, puss!" Sa han och la på.

Jag gick tillbaka till Klara och såg att hon hade somnat. Jag tog ett kort på henne för att vi skulle kunna skratta på morgonen...haha!

Jag somnade

*drömmer*

Jag gick längs en skogsväg. Jag fick syn på min mamma och pappa.

"Snälla gör inget mot min familj!" Skrek dom mot någon. Lisa och Amanda.

"Haha, nja, vi kan inte lova nått" fräste Lisa. Visste mina föräldrar att det skulle hända något? Att hon hade en sån makt mot några vuxna...

Bilden bytte plats och jag befann mig vi en tågstation. Nu så var det ingen här.

Jag börja springa..springa och springa. Jag snubblade och börja blöda i ansiktet. Lisa kom fram till mig. Men hon såg mig inte...och efter henne kom Isak.

"Vad ska vi göra med losern baby" frågade Isak och log flörtigt mot Lisa.

Det stack i hjärtat. För att jag visste att "losern" var jag...

"Haha...döda henne kanske?" Svarade Lisa och kysste Isak. Det övergick till hångel. Grovhångel. Jag bara stog där. Helt förlamad. Sen började jag skrika. Skrika av sorg. Killen jag älskade hånglade med en som dödade min familj..

"Sluta" skrek jag. Jag försökte sära på dom men jag var som dimma.

*slut på drömmen*

Jag vaknade upp kallsvettig och min kudde var blöt. Puuh...det var bara en dröm.

Klockan var 5 på morgonen och jag var rätt pigg även fast jag var trött.

Jag bestämde mig för att gå på en promenad. Jag vet. 5 på morgonen men det är nog rätt uppfriskande.

Jag skrev en lapp till Klara innan jag gick ner.

Jag tog på mig skorna, jackan och mössan och gick ut.

Det var lite kallt men det gick.

Jag gick längs vägen och kolla mot horisonten. En gren knäcktes. Jag kollade hastigt mot det hållet men såg inget...eller ingen.. Jag intala mig att det var inbillning.

Jag fortsatte bort en bit innan Amanda hoppa fram framför mig.

"Haha. Du tror du kan komma undan va? Vi är inte klara än." Sa Amanda som hade en kniv i handen.

Dom gick runt 5 på morgonen? Nu vart jag rädd.

"Vad vill du?! Borde inte du vara vaktad av poliser? Eller vara dömd för mord?" Sa jag.

Amanda visslade och jag såg Lisa komma...men inte ensam. Hon hade Klara framför sig som tvingades att kolla uppåt för att Lisa höll en kniv mot hennes hals.

"Du vet vad vi är Kabbala till" sa Amanda hånfullt. "Överlämna dig själv till oss eller aldrig se Klara något mer" jag kände paniken bubbla. Jag såg också hur Klara skaka lite på huvudet. Jag tog ett steg framåt.

"Gör det inte" skrek Klara. Lisa tog kniven närmare hennes hals. Hon vart tyst. Sen spred sig en läskig tystnad över oss.

Jag tog ett steg till. Sen kom jag på att min mobil var i bakfickan. Isak. Jag blocka upp mobilen utan att dom såg bakom ryggen. Amanda kollade på Lisa som kollade på Klara så jag tog risken och kollade bak och knappa in Isaks nummer sen la jag mobil i fickan. Han(om han svara halv 6 på morgonen) hörde oss men jag hörde inte honom.

"Snälla, släpp henne" sa jag och man hörde rädslan i min röst. Jag tänkte dröja på det här.