Spring!

Kristian..

Jag stod där som fastfrusen. Alla tre kollade bedrövat på mig. Jag gjorde en liten rörelse med hälen till Klara som visade att hon skulle ringa polisen. Dom var ju brottslingar.

"Vart är Sophia?" Frågade han i mitten igen. Jag svalde hårt och sa "jag vet...inte"

Han gick fram till mig med en kniv i högsta hugg. Han placerade den mot min hals. "Säg" spottade han fram. Jag sa inget. "Säg" röt han och satte kniven ännu närmare. "Hon blev tagen av polisen" sa jag och backade lite. Han luktade alkohol. Han var full. Alla tre såg förvånade ut.

"Du ljuger" sa han och pressade kniven på min hals. Jag kunde knappt andas. "Sluta" sa jag och knuffade bort honom.

Jag kunde inte fatta vad jag såg. Kristian. Han kom från ingenstans. 'Hjälp' mimade jag åt honom. Han bara flinade. Efter honom kom en annan tjej. Hon hade brunt hår och kristall blå ögon.

"Vad gör du här" sa jag nu när jag kunde andas. Han hade tagit bort kniven från min hals.

"Det här är Amanda" sa Kristian utan att svara på min fråga. Klara kom fram. Hon stirrade på Kristian. Han kollade på henne och såg lite bekymrad ut.

"Jag är med dom" sa han sen. Jag stirrade på honom. Klara också.

"Ni svalde betet. Du, Anna. Du trodde att jag var i nån fara med mitt Facebook inlägg. Men nope." Sa han.

"Hur kan du!" Skrek Anna av förtvivlan. Jag kollade runt och runt. Jag kände mig yr.... Kristian kysste Amanda. Han kysste henne igen och igen. Klara fällde flera tårar och hennes blick var fast bort mot Kristian. Dom slutade och Kristian flina. "Trodde du att du betydde nått för mig eller?" Frågade han.

Hon var som stum. Sa inte ett ord när tysta tårar letade sig fram på hennes kinder. Som räddningen kom poliserna. Dom grep allihop.

Jag gick fram till Klara. Hon satte sig på knä och grät. Det gjorde ont att se henne såhär.

När poliserna berättade för Camilla och Magnus om Kristian började dom också gråta. Klara ville vara själv så här satt jag ensam i mitt rum. Allt hade hänt så snabbt. Jag saknade min familj så grymt mycket. Jag drömmer nästan varje natt om deras sista skrik och hur jag fick veta att dom var döda. Samtidigt hade de pågått mord, och besvikelser och kidnappningar.

Jag ringde Isak och bad honom att komma. Det var jag Isak och Klara. Vi var dom ända kvar.

Det plingade till på dörren. Jag sprang ner och öppnade dörren och hoppade in i Isaks kram. Han kysste mig med hans mjuka läppar. Jag berättade allt som hänt. Vi la oss ner i min säng och kollade på film. Han kysste mig på huvudet. Jag log. Jag somnade in i hans varma famn.

Jag vaknade av att solen stack i ögonen. Isak låg där med sitt vanliga morgonruffs.

"Godmorgon" viskade han i mitt öra. Och som vanligt fick jag varma rysningar i kroppen av honom. Jag vände lite på huvudet och kysste honom. Hans tunga gled in i min mun. Där låg vi. Och hade så himlans mysigt. Vi avslutade det och bara låg där. Jag tog upp mobilen. Attans. Det är ju torsdag! Jag ruskade på Isak och flög upp ur sängen.

"Vad är det" sa han och log flörtigt.

"Skola är det!" Sa jag och drog upp honom ut sängen. Vi tog på oss kläder och skippade frukosten. Det gick rätt snabbt och det var 15 min kvar tills skolan började. Betydde det här att allt var över nu? Allt med Lisa, Amanda, Kristian och allt? Klara hade sms:at mig och sagt att hon inte kunde komma till skolan. Att hon var sjuk. Vi flätade ihop våra händer och fortsatte till skolan.

Jag kysste Isak hejdå.

"Hej...då..min...älskling" sa han mellan kyssarna. Vi gick åt olika håll.

Efter skolan så gick jag hem. Isak skulle på någon fest och bad mig följa med honom. Han hade bara kompisar i 17 års åldern typ. Jag sa såklart ja. Men att jag först skulle hem. Jag ringde Klara och frågade om hon ville med men och tackade nej.

Jag gjorde iordning mig och sprang nerför trappan. Isak hämtade mig och vi gick iväg till festen. Jag har aldrig vart på någon riktig fest direkt. Dessutom bar jag 14 och alla andra där var ju typ 17. Jag hörde hur musiken dunkade när vi närmade oss. Vi gick in i ett stort blått hus. Det var fullt av människor som dansade och vissa stod och kysste varann. Alla stank alkohol. Det skulle jag ALDRIG kunna dricka. Isak tog tag i min hand och ledde mig till en soffa som stod i ett hörn. Vi satte oss ner och betraktade alla som dansade. Det kom en tjej och en kille och satte sig ner brevid oss samtidigt som dom grovhångla. Tjejen satt på killen och drog sin hand genom hans hår. Det var lite obehaglig att sitta här. Ni vet, när alla var fulla. Vad som helst kunde hända..

Jag var bara 14. Då dricker man inte. Festen var äntligen slut och jag var påväg mot dörren. En kille stoppade mig halvvägs.

"Vart ska du då?" Frågade han och tryckte sin kropp mot väggen med min kropp emellan. Han luktade alkohol. Isak kom fram och puttade bort honom.

"Stick" fräste han.

Vi gick ut ur huset och började gå hemåt.

Just nu var allt perfekt. Allt utom att min familj var död....

**********************

Slut.

Hoppas att ni gillade den här berättelsen! Det händer inget mer i den...inte vad jag tror iaf med hejdå ! Och tack så sjukt mycket för 300 läsare!!