Princess up my ass

9 ~ Tired of being sad

HEJ ALLIHOPA! Okej för det första, 13000 HAR LÄST DEN HÄR. Det är HELT sjukt, tack så jättemycket!!! Och för det andra, förlåt att jag inte uppdaterat. Jag har inte ens varit inne alls på wattpad på jättelänge, varför vet jag inte. Men jag är tillbaka nu, hoppas ni är kvar! (För jag gillar er, ÄLSKAR era kommentarer!!;!:!.!!) HEJDÅ OCH TACK❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

******

"And now it's Caras fosterchild Alayahs turn" sa prästen och jag tittade på Alayah. Hon har bara suttit och stirrat rakt fram hela tiden.

"It's okay" sa jag tyst och tog tag i hennes hand. Hon tittade då på mig och nickade sen lite, och sen ställde hon sig upp och gick fram.

De hade bett henne att skriva ett sånthär tal, så hon höll ett papper i handen.

Hon kände ingen här förutom mig.

Hon tittade runt lite på alla och sen ner på lappen. Hennes ögon fylldes med tårar, och för att inte gråta bet hon sig i läppen, och sen gjorde hon sådär med händerna.

Jag satte mig lite längre ut på stolen, beredd att göra någonting ifall hon ja, behöver det.

Det enda som hördes var folk som grät.

"Two years ago.... we got an assignment in school. We were going to talk about our heroes..." hon började le, ytterst lite, och slutade göra sådär med hennes händer.

"Without question, I chose Cara. Not only because she took me in when no one else would, and treated me like her own child.... but also because she was the most awesome person I've ever known" hon började le lite mer.

"I admired her, so much. And I still do. She was strong, intelligent, beautiful, and.... she was always there for me. There were days I didn't think I'd make it through. She's the reason I did." Hennes leende hade sakta börjat dö ut.

"She's dead now, and...." hon mötte min blick.

"And now I'm all alone"

Hon svalde hårt och tittade bort.

"I know this is selfish.... and ignorant. But I'm mad at her. I'm so mad at her for dying. She was all I had left, and now she's gone. Taking care of me is something I could never thank her enough for. But leaving me... that's something I can never forgive her for"

Jag ställde mig nu upp och gick fram.

"Do you want to go?" Sa jag och då tittade hon på mig och nickade lite. Jag tog tag i hennes hand och började gå ut.

När vi kom ut släppte hon sakta min hand och sjönk sen ner längst väggen.

"I can't do this Tyler" sa hon och lutade bak huvudet. Hon såg inte ut som att hon skulle börja gråta, hon bara tittade tröttsamt rakt fram.

"I don't blame you" sa jag suckandes och satte mig sen bredvid henne.

Efter en stund vände hon blicken mot mig. "I need an distraction. I can't take this shit anymore. I don't want to be sad. I really don't want to be sad"

Jag mötte hennes blick. "Are you sure?" Sa jag och då nickade hon.

"Like totally extremely super really sure?" Sa jag och då började hon redan le lite medans hon nickade.

"Good" sa jag och ställde mig upp och sträckte ut händerna mot henne. Hon tog tag i dom och jag drog upp henne.

"Because trust me princess, if there's something I'm good at, it's being an distraction" sa jag och drog henne lite emot mig.

Hennes blick hamnade på mina läppar, eftersom vi stod så nära.

Jag började flina lite och backade sen retsamt.

Men jag tog tag i hennes händer och gungade dom emellan oss medans jag tittade på henne, lite mer seriöst, men jag log fortfarande lite.

"Are you sure you're fine?" Sa jag och då tänkte hon efter en stund. Sen nickade hon.

Jag nickade då också och pussade ena hennes hand lätt och la sen min arm om hennes axlar medans vi började gå mot bilen.

"And for the record, you're not alone. You have me now, and I'm not that easy to get rid of" sa jag och då började hon le.

"Obviously not.." sa hon medans hon borstade bort en mygga som satt sig på hennes arm.

"You're like a mosquito. Annoying, and unlikeable" sa hon och då började jag le också.

"I guess I am. Because just like that mosquito, I'm attracted to you" sa jag och då började hon skratta, vilket är något jag inte sett henne göra på länge.

Jag började le ännu mer och sen fortsatte vi till bilen.