Jagad

Hon ligger där, med ögon fyllda med rädsla, hopkurad till en liten boll i den kyliga natten.

Jag betraktar henne förvånat.

Det här är inte vad jag trodde att jag skulle hitta på en vaktrunda, såhär på den tidiga våren. Klockan fyra på morgonen.

Jag skulle ju bara springa lite, kolla reviret, och så hittade jag det här!

En puma.

En becksvart, blåögd puma.

Jag har inte haft hjärta att gå in i hennes sinne, hon ligger ju där, alldeles vettskrämd, vid rötterna av en stor ek och skakar. Likt löven som dansar i vinden.

Jag tar mig in i hennes sinne, eftersom jag, hur illa det en får mig att känna, måste få veta varför hon är här, och VAD hon är.

För, man hittar inte en enorm puma, i mitten av Mars, mitt i en skog som luktar varg. En natt utan måne. När en kall vind sliter i pälsen.

Det händer inte.

Eller?

När jag tar mig in i hennes sinne, blir jag förvirrad.

Det är mörkt av rädsla, och tankar svävar omkring som trassliga trådar, förvirrade och oläsliga.

Men, en sak får jag fram.

Hon är jagad.

----------------------

Hej.

Det var länge sen.

Vid det här laget har väll alla riktigt uppmärksamma läsare, tagit notis om att det inte är lika många kapitel som det andra böckerna.

Bra! Uppmärksamt av er!

Varför?

Jo. Det är såhär.

Jag hade egentligen tänkt gå vidare från Omegan serien. Men, ni insisterade på en fortsättning.

Så, all makt åt folket, här har ni en fortsättning. Men inte en lika lång än.

Mestadels för att jag haft fullt upp. Verkligen, fullt upp.

Läs, gilla och dyk ner i denna lite kortare tredje del av Omegan. Så, ja, ses vi i slutet

//siggeisthedog.