Jagad

Blick

"Vi har dem! Katten har en varg med sig!"

Det är det sista jag hör i länken innan jag går ur den och stormar in i de en av det tre varulvarnas sinne.

Jag ska precis tvinga den första hunden till halt, när alla tre varulvar springer in i en osynlig vägg. De faller orörliga ner på marken.

Jag går snabbt ut ur sinnet för att slippa bevittna mörkret av att vara avsvimmad. Jag vrider sackta huvudet mot puman.

Hon ser rädd ut. Hennes blick är redan på mig innan jag har min på henne. Hon har ett vädjande uttryck, och hennes ögon är fulla av ångest.

Var det hon som...?

Men hur...?

Frågorna hopar sig runt mig, men jag hinner inte reda ut ovädret jag fick till sinne, innan de återstående fyra vargarna rusar ut ur skogen.

"Titta." säger jag rakt ut i luften till katten, eftersom jag redan är inne i varulven jag känner igen mentaliteten som Martins, sinne.

Jag tar över hans kroppskontroll, och varje ben i hans kropp. Allt på mindre än två sekunder.

Medan vargarna kommer närmre i snabb takt, kollapsar Martin, och snart även vargarna vid hans sidor.

Svimmande minnen. Bästa vapnet. Effektivaste vapnet.

Jag kan inte låta bli att flina åt pumans öppna mun när jag sätter tillbaka blicken på henne.

"Vi är inte så olika du och jag." fnissar jag.

Hon ser ut som om hon precis ska svara, när ett högt och varnande skall avbryter hennes försök.

I det mottsatta skogsbrynet från där de nu avsvimmande vargarna kom, står det en stor svart varg, med en grå, och en ljusbrun varg på vardera sida.

Derek rusar mot oss, så snabbt att Anton och Eric inte hinner med.

Katten bredvid mig ser ut att förbereda sig för att skapa ännu en barriär, men jag skakar på huvudet.

"Han är okej." viskar jag, precis innan Derek tvärnitar framför oss.

Han ger mig 'vad-har-du-gjort-nu?'-blicken, med huvudet lite på sned och en djup suck.

Jag betraktar honom bara.

"Hej." hälsar jag.

"Hej." svarar han, med en till suck.

"Vad gör du ute så här på morgonkvisten?" frågar jag, med det mest seriösa av ansiktsuttryck.

"Vet inte riktigt faktiskt." svarar han, ärligt. "För några minuter sen låg jag i min säng, sen så hörde jag någon ryta-" han sneglar på puman som sänker blicken och backar några steg. "-och nu är jag här! Och träffar min flickvän med en svart och förvuxen katt!" avslutar han.

I ögonvrån ser jag hur puman ser mellan oss, men också hur Anton och Eric betraktar oss med belåtna flin. De gillar när jag retar Derek, mest för att de är för fega för att någonsin göra de själva. Killarna står bakom bredvid katten, och verkar inte bry sig om henne.

"Vad trevligt! Själv har jag räddat en puma och tuppat av några varulvar från andra reviret." svarar jag. Jag känner hur fnisset riktigt bubblar inom mig. Håll masken Hanna!

Han ger mig 'kan-vi-ta-det-här-i-länken?'-blicken. Ja, jag har namngett några av hans vanligaste blickar. Vänta bara på 'jag-ska-mörda-dig-och-sen-flå-dig-levande'-blicken. Det är en favorit som jag ofta får, av för mig en helt oförståelig andledning. Bara för att jag föredrar kottte-krig före vilket träningspass som helst.

Men, ändå så lyder jag hans blick och öppnar en av mina länkar med honom.

Eftersom jag är med i deras flock nu mera, så kan vi använda "flockens" länkar, men jag föredrar de jag gör. Man kan inte lära gammal hund att sitta, inte ung heller för den delen.

"Ja?" frågar jag, via länken.

"Fattar du hur orolig jag blir när jag hör ett rytande mitt i natten och sen känner din lukt komma med vinden?" säger han, och jag vet att det han säger är sant. Hela han är full med oro.

"Jag tror det. Typ lika orolig jag blir när du inte kommer när jag är i en LITEN knipa." äger jag trumferande.

Derek fylls av värme av mitt barnsliga beteende. Värmen verkar smitta av sig till mig.

"Vad tänkte du göra med katten? Eller tänkte du ta det som det kommer?" frågar han. Jag vet att han vet svaret.

"Jag tänkte typ ta det som det kommer." svarar jag. "Eller låta dig ta hand om det. Det har ju hänt förut."

Det är faktiskt sant. När hela träningsplatsen, eller ängen är full med kottar, brukar det vara Derek som städar upp. Eller när jag och Shelby busar med flocken. Det är Derek som får stoppa medlemmarna från att slita oss i stycken. Även om det är lite svårt när man är täckt i slime...

Derek himlar med ögonen.

"Kan hon skifta?"