Jagad

Förståelse

"Du vet att det finns order om att om du skulle gå, går vi till attack?"

Hela jag stelnar till.

Jag hade vänt mig om för att gå, när Derek kommer med den kommentaren.

Han har gett årder om att döda mig.

Det är inte ens en fråga.

Hela hans sinne är tomt, förutom en ilska han lyckas hålla i shakt. En retsam känsla finns också där inne någon stans.

Fast, den där värmen som han brukar känna när jag är i närhete, är väck. Det var den redan när jag kom, men då kunde jag iallafall känna att han hade lite ångest. Men nu är han helt tom.

"Och, varför gjorde du det?" frågar jag, med mina tänder hårt sammanbitna, även om Derek inte ser det, för jag har ryggen mot honom. Jag försöker att inte visa att jag näst intill ser rött.

Hela Derek fryser, och en känsla jag känner igen som plötslig förståelse sköljer över honom, och sätter honom helt ur balans.

"Tror du det var jag som gav dem orderna?" flämtar han förvånat.

Jag tänker på det en stund innan jag svarar. Vem annars? Hela hans sinne är tomt. Inget tyder på att han INTE gjorde det.

"Vem annars?" snäser jag, fortfarande med ryggen mot honom.

Hela Dereks huvud snurrar. En del av honom han inte greppa att jag trodde han gett order om att attackera mig, och en annan del förstår det.

Eftersom han inte verkar få ordning på något, tar jag reda på det själv. Och snart hittar jag rätt minne.

Derek sitter på sitt kontor i flockhuset. Jag känner igen väggarna, och de gigantiska och röriga skrivbordet.

Ett plötsligt samtal avbryter hans tankar på...

...mig. Hur jag mår och var jag tänker på. Men även hur jag klarar av puman.

Derek avbryts som sagt av att kontorstelefonen ringer.

"Tor-"

Innan han hinner säga hela meningen i luren, har personen i andra änden börjat snacka.

"Alpha Simon här. Oxyé-flocken. Det ser ut som om en av dina vargar har kidnappat en av våra medlemmar.

"Det har jag ingen vetskap om? Du får gärna upplysa mig."

Vad formell han låter...

"En vit varg sågs föra bort vår medlem nu på morgonen. Sen verkar det som om vargen attackerade dem, eftersom alla vargar som försökte rädda vår medlem har blackout därifrån."

Han pratar om Hanna va?

Den tanken går igenom Dereks huvud.

"Eftersom jag, i högsta grad har ansvaret för denna kidnappade individ som Alpha för dens flock, beordrar jag att om denna vita varg påträffas, omedelbart ska attackeras, och indirekt elimineras."

VA?!

Innan Derek hinner svara, avslutas samtalet, och innan jag lämnar minnet, märker jag hur Derek sätts i djupa funderingar.

Sådanna jag har nu.

Jag vet att jag har många ögon från flocken på mig, men det här är Dereks.

Jag kan inte göra annat än att försvara mig.

Men Derek, han kan fatta beslut som berör hela flocken. Som, att exempelvis försvara puman, som är jagad, inte kidnappad.

"Ingen har sagt att du behöver attackera nu." mumlar jag innan jag överger hans sinne. Med lätta och snabba steg lämnar ängen.

Eftersom Alphan inte attackerar, kan flocken inte attackera. Det är min vilda teori.

Och jag vet att Derek inte kommer attackera.

Eller, det är inte en så vild teori.