Te amo Omar

Part 2

Efter att ha åkt i tjugo minuter i min brorsas bil så är vi äntligen på Landvetter. Min nervositet hade gått över till förväntan. Så med Milla i ena armen och handbagaget i ena följde jag glatt efter min bror in i den stora byggnaden. Han drar fortfarande min stora resväska. Innanför dörren stannar vi och jag kramar hejdå till min fina bror. Jag kände blickar i ryggen från några tjejer som såg ut som ''hejkomochhjälpmig'' och såg allmänt avundsjuka ut. De tror nog Josef är min kille, vi är ju inte direkt lika och många tror nog att så var fallet. Med tårar i ögonen skiljs vi åt.

***

Efter att ha checkat in mitt bagage tar jag och Milla och shoppar taxfree. Vi spenderar säkert en timme i Victoria Secret shoppen innan jag glatt går ut med två stora bagar med vs grejer.

Jag stoppar in Milla i en transportbur som hon måste sitta i under hela flygresan. Alltså ca 12 timmar.
Vi går vidare till terminalen och går igenom boardingen. Vi släpps in på planet och tar våra platser.
Efter ytterligare 30 minuter går planet in för start och jag känner hur man pressas bakåt i sätet när planet accelererar.

Nu var vi i luften och varje sekund längre från marken. Husen såg ut som myror, efter ett tag flög vi igenom molnen och fortsatte uppåt. Jag hade alltid tyckt att det är en häftig känsla att flyga... Ändå somnade jag strax efter att piloten hade sagt att vi var i rätt höjd. Sen sov jag, medan stackars Milla satt som bagage framför mina fötter i sin rosa transportbur. Jag hörde inte hennes klagande gnällande, jag var inne i drömmarnas värld. Jag sov i flera timmar och vaknade inte förens flygvärdinnan kom med min förbeställda mat. Jag märkte då att min stackars hund var uttråkad och försåg henne med lite av min flygmat.
***
Till min stora förvåning hade vi redan passerat Europa och var mitt ute i Atlanten.
När jag hade ätit upp så dröjde det inte länge innan vi gick in för landning.

När vi är på marken så applåderar alla åt piloten, när dörrarna öppnas går alla ut och själv gör jag likadant men bärandes på en stor otymplig bur såklart. Av misstag råkar jag gå in i en tant som ger mig en bitchblick, jag blir såklart arg och blickar tillbaka. Jag går ner för stegen och när jag kommer ut ur planet är det som en vägg av värme.
Mitt paradis.
***

Jag går in i flygbyggnaden och hämtar min otympliga resväska. Med en suck drar jag med mig den ut i entrén.
Under min tid i Venezuela ska jag bo hos en värdfamilj, jag är bara sexton och inte redo för att bo ensam. Enligt information skulle jag möta de här, de skulle ha en skyllt med en text på. Det skulle stå ''Vanessa Johansson'' på den. Bara för att jag skulle hitta dem såklart.

Mycket riktigt, där står en ung kille med en skyllt. Han var ju faktiskt riktigt, snygg, bredvid honom står någon jag tror är hans mamma. De vinkar glatt och kommer mot mig.
Jag sträcker nervöst ut handen men istället för ett handskak får jag en varm kram utav mamman. Jag kramar nervöst killen också och blir alldeles varm i kroppen.
Undrar vad han heter? Jag känner mig faktiskt aningen kär...
***