Te amo Omar

Part 30

Nästa dag blir rent ut sagt ett helvete. Jag vaknar i Felix armar i hans säng i Omars rum. Oscar och Ogge ligger som utslagna i sina luftmadrass sängar några meter bort. Felix andas rytmiskt i en djup sömn, hans nakna bröst trycks mot min pyjamaströja och hans hjärta dunkar i en lugn takt. Förutom ljudet av hans andetag och ljudet av hans hjärtslag, är det helt tyst.

I alla fall tills den tidigare stängda dörren som leder ut till hallen rycks upp av en utslagen Omar. Ilskan är som fastbränd i hans mörka ögon och hatet är stort. Hatet mot mig, hatet mot att jag ligger bredvid denna Felix som Omar ser som konkurrens. Lukten av sprit fyller min näsa och jag får en dechavu. Spritdoften blandad med en svag doft av unket som troligtvis kommer från den upprivna tidigare vita skjortan som täcks av ett lager av smuts och alkoholfläckar.

''VARFÖR LIGGER DU MED FELIX?!''

Han minns inget, ingenting av gårdagen! Han minns nog inte Ana, inte ligget eller tårarna som kom från mina ögon när jag fått se synen av de tillsammans. Nu tror han att det är mitt fel, han tror att jag faktiskt har varit otrogen.

''Kommer du inte ih...''

''SVARA JÄVLA HORA!''

Felix vaknar till i ett ryck och jag känner hur han spänner sig bredvid mig.

''Våga inte kalla henne det igen!'' skriker Felix med en hes morgonröst. Jag sneglar först mot Omar, sedan mot Felix och sedan mot Omar igen. Omar närmar sig sängen som jag och Felix ligger i och höjer knytnäven, Felix ligger ytterst och reagerar blixtsnabbt genom att resa sig upp. Han knuffar bort Omar långt från mig rakt in i väggen på andra sidan rummet. Omar slår då Felix hårt rakt på ögat, det blir ett stort rött märke och ilskan växer i Felix ögon. Han ger Omar en smäll rakt i magen, det resulterar i att Omar tuppar av. Paniken växer inom mig.

Omar och Ogge vaknar efter sin djupa sömn och stirrar förvirrat på den avsvimmade Omar som ligger hjälplöst på golvet. Orden denna Omar för några minuter sedan sagt till mig rinner av mig och jag springer fram till den slappa kroppen. Felix stirrar chockat rakt in i väggen och rör sig inte en millimeter. Jag sätter mig på huk och mina tårar forsar ner för mina kinder. Nej, det får inte vara sant!