Te amo Omar

Part 38

Jag vaknar upp bredvid Omar och njuter av hans närhet. Att han är hos mig, att han kommer vara det i 3 månader. Omar vaknar strax efter mig och ger ifrån sig en ljudlig gäsp. 

"Så vad vill mi amor göra idag då?" undrar han och ser in i mina ögon, med sina fina glänsande ögon. Ja, vad ville jag göra idag? Ingen som helst aning..

"Du bestämmer!" svarar jag med hes morgonröst.

Han pussar mig på kinden och sedan på pannan. 

"Jag måste helt klart öva på att surfa, kan vi inte gå till stranden?" 

Jag nickar och tänker på hur det hade gått sist. Omar hade ju misslyckats totalt, han hade varit sämst utav Ogge & Oscar. Även fast han i stort sätt är uppvuxen här. När han var fem flyttade han ju till sverige, men varje sommar hade han tillbringat här. Han är ju en riktig venezuelare.

"Men är det verkligen en bra idé..?" säger jag tyst. Han nickar bara och säger bara att han minsann skulle bli bättre än Ogge. 

***

Solen skiner och himlen är blå. Vid den här tiden i sverige kunde man räkna med höststormar och regndagar. Men inte här i Venezuela, även om regnperioden snart skulle komma. Men det var inget som var aktuellt precis nu, i början på November. Så solen är lika varm som vanligt när vi står vid surfbräduthyrningen. Omar tar samma bräda som förra gången, den rödvita. Innan jag hinner reagera så är Omar påväg ut i vattnet. Jag bestämmer mig för att under tiden köpa en glass, så jag går bort till glasskiosken. Jag beställer en strut med tre kulor i, vanilj, choklad och polka. 

"Ey Vanessa!" jag hör tre killröster ropa på mig. Jag vänder mig förskräckt om och ser Diego, Chayo & Juan komma emot mig. De har badbyxor på sig och håller i samma voleyboll som vi för några kvällar sedan spelat med. Jag går mot dem med ett leende på läpparna. Ja, tro det eller ej. Men jag räknar dessa tre killar som kompisar, Diego hade helt ändrat attityd och de andra två hade jag ju ingen anledning sedan tidigare att ogilla. 

"Vill du va med?" undrar Chayo på spanska och passar bollen till mig. Precis som kvällen för några kvällar sedan. Jag skakar på huvudet, och pekar ut mot Omar. Innan jag säger att jag är här med Omar och inte kan vara med. Så jag passar tillbaka bollen till Chayo. Besvikelsen växer fram i deras ögon.

Jag ser ut mot havet och ser Omar springa in med sin surfbräda. Han har ett brett leende på läpparna, men när han ser Diego, Chayo & Juan förvandlas den till en mördarblick. Det här kan aldrig sluta bra.

****

(Följande konversation är på spanska, såklart, men översatte för att alla ska fatta...)

"Du, rör, inte, Vanessa!" säger han kaxigt och ser rakt in Diegos ögon.

"Omar, det är ing..." försöker jag, men Diego överröstar mig.

"Vad får dig att tro att du bestämmer över mig?" svarar han och hans ögon blir smala medan ett kaxigt leende växer fram på hans läppar. 

"Det här!" säger Omar och ger Diego en rak höger på ögat. Det här händer inte.

"SLUTA!" säger jag och drar bort Omar. Han spänner sig så jävla mycket och försöker ge sig in i striden.

"Släpp mig, annars!" säger han och ja.. han skrämmer mig. Så jag släpper, men det skulle jag inte gjort. Diego, Chayo & Juan har redan börjat vandra bort. Så Omar hoppar på Diego bakifrån. Diego som är så oförberred faller genast till marken och där fortsätter Omar att slå honom. Höga kvidande ljud hörs från Diegos i nuläget försvarslösa kropp, innan Chayo och Juan lyckas slita bort Omar från hans kropp. Jag börjar springa, bort från allt. Allt är mitt fel, det är mitt fel. De slåss om mig. Så jag springer längs den långa stranden och den varma sanden bränner mina fötter.

"Vanessa, vänta!" ett högt rop hörs bakom mig. Jag ser snabbt bakom medan jag fortsätter springa. Det är Omar, han är långt bakom mig men springer likaså. Om jag tänker stanna? Knappast.