Te amo Omar

Part 40, The End

Resan hem är lång och tråkig. Millas gnäll är inte att tala om, många sura blickar från arga passagerare får vi, men även en tillsägelse från en utav flygvärdinnorna.

''Kan du få tyst på hunden?'' frågar hon vänligt, men på rösten hörs en irriterad ton. Problemet är ju att vi är på ett flyg, här finns varken pipleksaker eller hundgodis. Så vad är chanserna att hon tystnar, jo lika med noll.

Efter ytterligare 2 timmars gnällande så känner man hur planer sjunker i höjd, går in för landning. Efter tjugo minuter är det på marken, och en timma senare, efter att ha hämtat resväskor och tagit en snabbis på toa så kan jag slänga mig i armarna på hela min familj. Först i mammas armar, sedan i pappas, efter det i min lillasyster Zaras och tillsist i min älskade bror Josefs. Han är den i familj jag har kommit närmast, han betyder så sjukt mycket för mig.

''Såå, har lilltösen kommit hem nu?'' säger han och retas. Jag får tårar i ögonen av lycka, precis som min mamma som gråter ut i pappas fula bruna höstjacka. Zara ser på mig med stora ögon och jag lyfter upp henne i min famn. En liten femårig tjej väger inte så mycket och särskilt inte Zara med sin nätta lilla kropp.

''Älskar dig Nessa..'' säger hon och jag fnittrar åt hennes pipiga gälla röst. Hon är så söt!

''Vanessa det är så skönt att du är hemma igen!'' säger pappa och hela min familj kramas.

****

När vi är hemma så möts jag av en galen Clara som slänger sig i mina armar. Bästie!

''Åh jag har saknat dig som fan Vanne!!!'' nästan skriker hon ur sig och än en gång tåras mina ögon. Claras lika så.

''Livet här är så sjukt trist utan dig! Men... en fråga bara, du lämna paradiset och åkte hem... why??????''

Jag suckar och tar ett djupt andetag. Samlar mig.

''Jag och Omar.. brå..''

Men Clara avbryter mig, som hon nästan alltid gör i våra konversationer.

''Omar!!! OMARGAD du känner ju fucking Omar, glömde det nu när jag väl träffar dig!! Berätta allt, tell me! hur är han..?? hur.''

Jag stoppar handen för Claras babblande mun som hopplöst försöker få ur sig 1000 ord på 1 sekund.

''Jag och Omar bråkade, okej? Det är därför jag åkte hem.''

''Jaha... ''

''Kan vi göra något annat nu?'' försöker jag för att byta samtalsämne. Den där Omar vill jag helst glömma nu och de två månaderna framåt. För nu skulle det va som vanligt igen, skolfritt dessutom. Jag kan ju inte pendla till Venezuela direkt, hahah.

''Åh, kan du inte berätta allt för mig om Venezuela!?'' undrar Clara efter en stund. Inget om Omar, bara min häftigaste resa evah.. Som jag snart skulle återvända till!

---------------

TACKTACKTACK! TACK FÖR ATT JUST DU LÄSTE DENNA STORY, RÖSTADE OCH KOMMENTERADE!!!! DUH ÄR BÄST VETTU!

Så nu är denna bok slut, ni som inte laddat ner Me llamo Omar till bibblan ännu borde verkligen göra det NU. För annars missar ni ju fortsättningen! Jaja, väldigt nöjd med denna bok och tycker att den är så sjukt annorlunda mot andra fanfictions. En helt ny kultur, inte bah sweden... Omars fucking Venezuela!! Så hur summerar ni läsare denna bok, tell me babes!!

PUSS&KRAM SÅ HÖRS VI I ME LLAMO OMAR!!! (JAG HETER OMAR, BETYDER DET!) <3 <3