Te amo Omar

Part 37

FÖRLÅT SÅ MYCKET FÖR DEN DÅLIGA UPPDATERINGEN, NI FÅR MER KAPITEL TILL HELGEN! :D

___________________________

En vecka senare, Venezuela flygplats

Jag springer emot min älskade, mi amor. Omar. 

"Jag har saknat dig sååå!!!" skriker jag och kramar honom. Jag gråter, glädjetårar. Den senaste veckan hade jag byggt upp vänskap med tre människor, Diego, Chayo och Juan är mina vänner nu. Diego har sagt förlåt för allt som hänt, och jag har förlåtit honom. Om nu bara Omar kan förstå detta.

"VANNESSSAA!" skriker han och kramar mig. "Jag har saknat dig också!" 

Han flyttar ner ena handen till min bak och jag ryser till, gud vad jag saknat denna människa. Sonia kommer tillslut och bjuder in sig själv till en gruppkram. Hennes fluffiga hår dränker både mig och Omar. 

I bilen på vägen hem sitter jag och Omar i baksätet. Han håller hårt min hand och våra händer vilar på mittensätet, som även Milla somnat på. Hennes snarkningar förstör stämningen, men också den dåliga jazzen som Sonia. I framsätet sjunger med till, jag biter ihop och spärrar upp ögonen. Omar gör likadant, vad fan är det här för musik egentligen? Kan någon frivilligt lyssna på detta, så är det Sonia.

"Tía, baja la música, por favor."

"No!"

"POR FAVOR!" skriker jag och Omar högt i baksätet, så att till och med Milla vaknar ur sin skönhetssömn. Sonia ger ifrån sig en suck men stänger sedan motvilligt av musiken. När tystnaden lägger sig så somnar hon igen och några minuter senare kör vi upp på uppfarten till det stora huset. Vi springer in och upp till Omars rum. Sätter oss på hans säng, som stått bäddat ett tag. 

"Kan vi inte gå in till stan?" tar jag upp som förslag.

"Jag är trött, kan vi inte mysa?" säger Omar och gäspar. Jag nickar och gäspar. Eftersom att gäspande smittar. Omar reser sig från sänge och går fram till sin 32" tv, han slår på den och stoppar in en dvd. Under tiden så kan jag gå ner och hämta popcorn i köket.

. "Vilken film?!" undrar jag nyfiket när jag kommer tillbaka.

Omar bara flinar och skakar på huvudet.

"Din favorit, ´När lammen tystnar´..." säger han bara. Jag ryser till, nepp inte min favorit direkt. Skräckfilmer är inte till för att se på, de är till för att dö till. Filmen startar och vi myser ner oss i sängen. Omar stoppar in några popcorn i munnen på mig, jag fnittrar till och sväljer. Ganska snart inser jag att de två kommande timmarna kommer bli hemska, hur kan någon ens vilja se på det här?! Jag kramar hårt Omars hand och han reagerar inte ens när de visar upp de värsta scenerna. Jag skriker och gömmer mig i Omars tröja. Tur att jag har honom... 

____________

OMG! 2 kapitel kvar?!! Kommer bli två långa och välskrivna kapitel som kommer i helgen. I promise.!! See yaaah!