Te amo Omar

Part 5

Jag vaknar i min säng i gästrummet. Jag minns natten och kyssen. Efter kyssen hade vi bara suttit och pratat i den där vackra natten. Tills jag somnade mot hans axel, mer minns jag inte. Antagligen hade han bärt upp mig sådär som i romantiska filmer och lagt mig i den här sängen. Som en liten prinsessa.

Eller så är allt bara en dröm och inget hade hänt. Det kanske var min livliga fantasi som spökade... Tänk om vi aldrig kyssts? Jag skakade bort tanken och hoppades på att det första allternativet är det ända rätta.

Jag känner något krypandes innanför mitt täcke och blir först livrädd. Tills jag ser Milla sticka upp det äppelformade huvudet ur mitt täcke sådär "oskyldigt" som bara hon kan. Jag skrattar svagt och reser mig upp. Gäspar, tar Milla i famnen och går fram till min resväska. I bara trosor och bh börjar jag packa upp. Igår hann jag inte med det, men nu när jag hade lite ensam tid passar jag på. Jag packar upp alla mina jeansshorts från diverse märken och några toppar med snygga spetsdetaljer i olika färger. Fyra par bikinisar. Fem-sex par skor, en massa underkläder, för att inte tala om allt smink och all den tunga hundmaten som skulle räcka i ett tag nu för lilla Milla. Det är tur att hon är så liten, annars skulle jag fått tagit med mig typ tjugofem kilo hundmat. Inte direkt det min resväska "vill" fyllas med.

Jag stoppar in allt i de två garderobsskåpen och känner mig faktiskt riktigt nöjd.

Det som är kvar att göra är att klä på sig och göra sig i ordning. Jag drar åt mig en turkos top med snygga detaljer i paljetter och ett par ljusblåa slitna jeansshorts från Dr. Denim. Sätter upp håret i en slarvig bulle på huvudet. Smink skiter jag i.

Då är jag på plats, förberedd för ett helt år av oförutsägbara händelser.

***

Jag springer ner för trappan och in i köket, märker att ingen har vaknat än. Klockan är trots allt bara 08.23 för att vara exakt och jag antar att spanjorer är lika "morgontrötta" som oss andra. Jag fortsätter i alla fall ut till tv-rummet och ser till min stora förvåning Omar ligga sovandes på soffan. Varför sover han inte på sitt rum?

Eftersom att hans långa kropp tog upp mer än den lilla soffan så satte jag mig ner i den röda fåtöljen som stog i snygg placering bredvid. Den var långt ifrån så bekväm som deras soffa, men den fick duga. Jag sitter i några minuter och lyssnar på hans lugna andetag. Han är så söt när han sover tänker jag. I samma sekund vaknar han.

"Vanessa.." säger han med sin sexiga men hesa morgonröst.

"Ja?"

"... du är vacker." säger han och kollar på mig. Våra ögon möts och jag ser på hans ögon att varenda ord är sant. Allt. Han menar det han säger.

"Ska du säga..." fnittrar jag. "Det är ju du som.." jag hinner inte säga mer för Omar ställer sig upp och går fram till mig. Allvarligt fortsatte han sitt talande.

"Jag menar det, Vanessa. Du måste se upp för alla män som bara är ute efter en sak. I mitt land är tjejer som dig eftertraktade." han kollar på mig menande och jag ser förvånat tillbaka på honom. Vad menar han? Är de ute efter mig?

''Hur menar du?'' säger jag lite tyst och kollar ner i golvet.

''Jag menar att killarna här inte är vana vid blondiner och kommer säkert försöka ja... du vet.'' Han blir röd som en tomat, men jag bara skrattar och drar in honom i min famn. Vi trängs i den lilla fåtöljen, men jag njuter av hans närhet. Det är en sån speciell känsla.

***

Vi myser i fåtöljen tills Sonia kommer in i rummet klädd i en blå morgonrock. Hon spärrar upp ögonen och kollar frågande på oss. Hon skakar på huvudet och går sin väg utan att säga något. Kanske inte direkt vad hon hade förväntat sig att se men hon lägger sig inte i. Vilket är skönt.

Att se sin systerson sitta i samma fåtölj som nykomlingen och mysa kan bara väcka en tanke... 'Hm undrar vad de har gjort för nåt inatt?'

Jag skrattade åt min tanke och hoppades att jag inte delade samma tanke med Sonia.

***

När vi har ätit frukost så säger Omar att han vill visa mig stan. Vilket jag inte tackar nej till. Så med ett koppel kopplat till Milla i vänster hand och ett stadigt grepp om Omars hand i andra handen vandrar vi bort mot närmsta busstation. Det visar sig att bussen är tio minuter sen och Omar suckar högt. Jag tröstar honom med en lätt puss på munnen, som leder till ett lite grovare hångel och som leder till att Omar jag är i Omars famn samtidigt som jag har benen som klistrande runt hans midja i ett djupt hånglande. Vi märker inte ens att bussen kommer och blir avbrutna av en tutande busschaufför väntar på oss. Skrattande betalar vi busschauffören och går och sätter oss allra längst bak för oss själva.

***