Te amo Omar

Part 12

Jag ryser inombords när jag tänker på att den där Diego hade messat mig. Jag fick reda på vad de hette i min konstiga dröm, men Omar väckte mig innan jag fick reda på vad de egentligen ville mig. Kanske är de arga på Omar? Jag vet egentligen inget om Omar, bara att han är mitt allt. Jag har egentligen ingen aning om vad Diegos gäng vill mig?

Jag vet bara att de är ute efter mig.

Tankarna snurrar runt i huvudet när jag klär på mig min bikini i mitt rum.

Omar hade kommit med en bra ide, att sola och bada i husets swimmingpool. Där kan ingen våg dränka mig så det känns tryggt. Jag tar på mig min svarta bandeaubikini och mina rosa flipflops. Milla skuttar glatt efter när jag går ut ur rummet och väntar på Omar. Snart kommer han också ut och vi går ner för trappan ut till deras bakgård. En liten, men fullt tillräckligt stor swimmingpool står prydligt i mitten och några solstolar står uppradade, några palmer står utspridda över den lilla bakgården. En hög häck omringade platsen så det ser ganska mysigt ut. Omar hoppar i vattnet och jag kommer efter. Vi simmar runt och skvätter vatten på varandra. Vi skrattar högt och Omar simmar fram till mig och kramar mig. Jag kramar tillbaka och kysser honom mjukt.

''Jag älskar dig Vanessa!''

''Inte så mycket som jag älskar dig Omar...'' viskar jag och tänker på att han om tre dagar skulle tillbaka till Sverige. Han skulle lämna mig i det här främmande landet, helt själv. Jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder.

''Lämna mig inte Omar.'' säger jag och blickar in i hans ögon. Mina isblåa ögon möter hans uttrycksfulla mörkbruna.

''Jag önskar att jag kunde stanna hos dig, men jag måste tillbaka till den jävla

skolan och till The Fooo.'' säger han med rödgråtna ögon.

****

Dagarna går och snart är det Fredag. Samma dag som Omar ska åka och samma dag som jag ska lämnas ensam.

Natten mellan Torsdag och Fredag kan jag inte sova. Jag bara ligger och gråter hela natten. Jag somnar ändå runt 05 men bara tre timmar senare vaknar jag. Då hade mitt hår kletats ihop av alla tårar i hela mitt ansikte. Mascaran, som jag glömt tvätta bort kvällen innan, hade runnit ner och bildat stora svarta ringar runt mina rödgråtna ögon.

Nu sitter jag vid köksbordet, tillsammans med Omar, och försöker få i mig en macka. Det är inte det lättaste att göra när man känner sig så svag och nedstämd som jag gör just nu. När jag ätit den sista tuggan så följer jag med Omar upp till hans rum. Hans resväska står färdigpackad bredvid hans säng. Han lyfter den lätt och bär ner den för trappan. Ut igenom ytterdörren och in i bilens bagageutrymme. Vi satte oss i baksätet bredvid varandra, Sonia kör bilen. Hon trycker på gaspedalen och snart är vi iväg.

Vi följer med Omar in och där inne så bryter jag ihop.

''Jag kommer sakna dig, Omar''

''Jag kommer snart tillbaka, mi amor''

Sedan försvann Omar... Jag skulle inte få se honom på 2 hela månader!