Te amo Omar

Part 9

Måndag. Måndag. Måndag... På Fredag skulle Omar åka och om exakt en vecka skulle jag börja mina studier på Venezuelas High School. Jag vrider och vänder i Omars säng och försöker nå min iphone som ligger på nattduksbordet.

"AJ!" skriker den nyvakne Omar när jag klumpigt häver mig över honom. Jag plockar upp mobilen och skriker nästan rent ut när jag ser att klockan bara är 05.02 på displayen. Konstigt nog känner jag mig pigg och fräsch, troligtvis eftersom att jag och Omar gick och la oss väldigt tidigt igår. Efter fruktsalladen hade båda somnat med de vanliga kläderna på och utan att ha borstat tänderna. Jag känner mig plötsligt äcklig när jag tänker på att havssaltet sitter som ett tunnt lager utanpå mitt skinn och att mitt hår ser ut som ett fågelbo. Omar somnar om, men jag går istället in på mitt rum och vidare in på mitt egna badrum. In i duschen för att skölja av mig och för att tvätta rent håret. Det varma vattnet rinner mjukt igenom mitt hår och den äckliga känslan är som bortblåst. När jag efter 15 minuter i duschen är färdig så känner jag mig som en ny, ren, människa. Jag klär på mig mina vita jeanshorts och den rosa toppen Omar köpt till mig. Jag hör hur något gäspar och vänder mig förvånat om.

Det är bara Milla som precis vaknat upp ur sin skönhetssömn och som stelt sträcker på sig efter att ha lämnat sin rosa plyschkorg. Hon blinkar sömnigt med ögonen och gäspar ytterligare en gång. Hon viftar glatt på svansen och studerar vad jag håller på med. Alltid lika nyfiken. 

Hon skuttar upp på min fortfarande bäddade säng och sätter sig på den ljusgråa mjuka filten som fint ligger ihopvikt vid fotändan. Jag skrattar ganska ljudlöst åt hennes upptåg och sätter mig bredvid henne på den gråa mjuka filten.

"Du är allt bra söt du. Klockan är typ bara sex på morgonen, men vill du ha mat?" 

Just ordet "MAT" kan hon utantill och hon hoppar ner från sängen och springer fram till den vita porslinsskålen som står intill hennes korg. Jag plockar fram maten och häller upp lite till henne. Glupskt tuggar den lilla chihuahuan fort i sig maten. Matvrak.

***

Jag lägger mig på min bäddade säng och bestämmer mig för att hålla på lite med mobilen. Klockan är inte så mycket och ingen har vaknat. Jag har knappt hållt på med mobilen under min tid i Venezuela. Så varför inte nu liksom?

Jag klickar in på Kik och ser att Clara för bara två minuter sedan skickat ett meddelande.

"Hur har du det? :)"

Jag bestämmer mig för att svara.

"Bra, bor i typ bästa värdfamiljen. Alla är jättetrevliga och har haft jättekul. Fast igår höll jag på att drunka. Omar räddade mig hihih.."

Clara is typing...

"Vem Omar... ? Har du tagit och skaffat spanskkillle? :'D För det är la inte herr Rudberg? Hur mycket är klockan hos dig? Här är den typ 13"

"Jo det är faktiskt herr Rudberg.. Klockan är typ 6."

Clara is typing...

"Skit ner dig vad avundjsuk jag är... Vill också träffa honom ju! Aja, ha det så bra! Kram"

"Du får träffa honom också sen såklart! Hahah. Aa, detsamma. Kram."

****

Omar kommer in i mitt rum och sätter sig bredvid mig i sängen. Han kyssser mig mjukt och jag besvarar.

"Hur är det idag då? Mår du bättre?" frågar jag honom och tittar oroligt på den stora svullnaden runt hans öga.

"Ja, mycket bättre faktiskt. Själv da?" svarar han och blickar in i mina ögon.

"Har aldrig varit bättre faktiskt. 

"Du, det är fest hos Carlos ikväll. Jag är bjuden, ska du med?" han blinkar med ena ögat och ett leende växer fram på hans läppar.

"Visst, men asså vet inget om festerna här i Venezuela. Är de vilda typ?"

"Hahah, nej, eller lite kanske. Va beredd på att få dansa salsa till galen spansk musik. Sen är det självklart en massa påflugna killar också, men jag ska inte släppa din hand. " säger han ärligt och ler mot mig.

Jag nickar men forsätter..

"Jag kan inte dansa!"

"Jag kan lära dig..."

"Jaja, kör till. Jag hänger med!"

*****

När det bara är en halvtimma kvar så sätter jag mig bakom Omar på hans moppe. Jag har en röd kort strandklänning och sandaler med en 5 cm hög klack. Håret är plattat och hänger jämt fördelat över mina axlar ner till mina höfter. Han räcker mig hjälmen som hängt på styret och jag sätter på mig den. Själv har han ingen eftersom jag fått låna hans. Han startar igång moppen och jag tar ett stadigt tag runt hans midja innan han gasar iväg. Vinden fläktar i håret och man känner sig fri. När jag kramar runt Omars midja känner man sig tillochmed trygg. En skön känsla.

Snart är vi framme och Omar parkerar på den där Carlos uppfart bredvid några andra moppar. Musiken dunkar högt tillochmed utanför och när vi kommer in så dunkar den ännu högre. Överallt står det galna ungdomar som dansar i takt till musiken. Antingen för sig själva, i små grupper eller bara med en partner. Omar tar min han och tar med mig igenom klungan av ungdomar. Jag stannar upp och rycker till. Nej, säg inte att det är dem... Inte nu...