Te amo Omar

Part 6

Vi sitter näst längst bak i bussen på en tvåsittsplats, jag fick till min stora glädje fönsterplatsen och kunde alltså se den fina utsikten av staden Cumaná som vi bor i. Vägarna slingrar sig åt alla möjliga håll och bussen kör alldeles för fort. Vägarna sträcker sig över ett litet berg och utsikten där ifrån sträcker sig så långt ut över det turkosa havet. Den vita sanden sträcker så långt ögat kan nå på Playa de Cumaná. Ett sånt där paradis, ni vet, turkosa hav och kritvita stränder. Bussen passerar berget och vi kommer ner till en lite större väg som är asfalterad. Vi närmar oss alltså staden. Omars släkt bor lite utanför Cumaná ett par kilometer från havet. Snart stannar bussen och den töms snabbt på folk samtidigt som nya går på. Jag och Omar skuttar ut hand i hand med Milla i min famn. Bussen hade som tur bra luftkonditionering men när vi lämnar den känner vi en våg av värme. En hettande sol och kanske 30 grader.

Vi bestämmer oss för att gå till något café och fika.

"Dit kan vi gå!" säger jag och pekar på ett litet café som ligger på andra sidan gatan.

Omar skakar bara på huvudet och drar med mig vidare ner för gatan vi står på. Närmare och närmare havet. Tillslut så kan man se ett café, ett sånt där mysigt litet café med uteservering och lugn musik. Mycket finare än det jag först valde.

***

Caféet ligger så nära havet att man kan höra vågorna och känna doften av salt. Vi sätter oss vid ett runt litet bord och en servitris kommer med två menyer. Jag beställer en bakelse med tropiska frukter och kaffe. Omar tar en chokladkaka med jordgubbar och grädde. Under tiden vi äter pratar vi om allt mellan himmel och jord. Det känns nästan som vi har kännt varandra i flera år när fallet bara var i ett dygn. Under bara ett dygn hade vi tillochmed kyssts.

När fikat är slut fortsätter vi ändå prata, Omar kommer till ett ämne som får mig att börja gråta.

"Om en vecka måste jag tillbaka till Sverige, jag går ju i skolan där och ska börja gymnasiet. Sommarlovet är slut snart du vet..." säger han med tårar i ögonen. Han håller i min hand och jag kollar in i hans blanka ögon. Tårarna rinner ner för mina kinder.

"Jag kommer tillbaka tillbaka om ett par månader under höstlovet. Bara i en vecka, men det är alltid något." avslutar han och det känns lite bättre. Jag kommer att få se honom igen, men först om två långa månader.

Jag nickar och han tar min andra hand. Våra armar sträcks över det lilla vita bordet med en rosa duk och möts på mitten vid våra händer. Han lutar sig över bordet och ger mig en mjuk kyss. Jag besvarar den och hoppas med hela mitt hjärta att han är den ända rätta killen för mig. Han avslutar kyssen och sätter sig till rätta på sin stol igen. Han fortsätter att förklara för mig.

"Jag vet att det är konstigt att jag inte har berättat..." fortsätter han. "Men jag har inte riktigt hittat läge för att berätta det jag ska säga, förens nu."

"Vad menar du?" jag rynkar pannan och blir nyfiken på vad han mer vill berätta för mig.

"Nästa gång jag kommer, som är i Oktober. Så kommer mina tre polare hänga med. Vi är ett gäng på fyra killar som sjunger och dansar under namnet "The Fooo"

Jag visste att jag kände igen den här killen, det är ju samma kille som min kompis Clara avgudade dagarna innan jag åkte hit. Det är samma kille jag kallade "inte min typ" och dryg. Jag har totalt ändrat uppfattning om Omar, han är ju den underbaraste killen i världen och en riktig mjukis.

Jag ler och nickar.

"Min kompis är en foooer och jag hörde talas om er innan jag åkte hit. Fast jag kände inte igen dig från bandet." han ler tillbaks och vi reser oss upp och lämnar caféet.

Vi kommer till en liten klädaffär som jag drar med stackars Omar in på. De flesta killarna hatar ju att handla kläder med sin tjej. Det gör inte Omar.

Han hjälper mig hitta kläder som jag provar.

"Är den här fin?" Omar sträcker in sin arm in i provrummet. En rosa topp i bomullstyg med volanger. Den är så min stil.

"Kom in" säger jag och resten av hans kropp kommer in i provrummet. Inte bara armen. Där inne står jag i bh med shorts och han ger mig toppen. Jag sätter på mig den och vrider och vänder i figurspegeln. Den sitter helt perfekt.

"Du är jättefin..." viskar han i mitt öra.

***

Jag tar toppen Omar hade hittat och ställer mig i kassakön. När jag kommer fram till disken så räcker jag fram pengarna den kostar men Omar knuffar bort mig. Han räcker fram sina egna pengar och betalar där med för toppen.

"Jag hade kunnat betala själv." säger jag till honom när vi är utanför butiken.

"Men jag ville betala, den var så fin på dig och jag vill att du ska få den av mig..." viskar han och pussar mig på pannan.

"Tack" säger jag när han har pussat mig.

Det drar sig mot kväll och jag känner mig lite småhungrig. Vi går in på en mysig restaurang. Borden är i trä med tända ljus och det är ganska mörkt där inne. På väggarna hänger det facklor som ger en ganska behaglig och mysig varm känsla.

Vi beställer mat som vi sedan äter upp. Vi stannar inte där så länge, utan Omar säger att det finns ett ställe som jag kommer gilla ännu mer.

Det leder till att vi fortsätter ner mot stranden. När vi kommer ner till sanden så tar jag av mig mina sandaler och bär dem i handen. Jag släpper loss Milla så att hon fritt kan leka på stranden. Det är ingen annan här än mig och Omar så hon kan få vara fri en stund.

***

Omar lägger armen runt min midja och går ner med mig till vattnet. Vi sätter oss i sanden bara några meter från det salta havet. Solen håller på att gå ner och längst ut vid horisonten speglas den fint. Omar börja sjunga en av de låtar som jag på Claras mobil hade sett The Fooo uppträda till.

(tips. lyssna på 97 ways) in the way i kiss your lips in the way i kiss your face my hands upon your hips as was slowly dance in place Jag börjar gråta och tittar ut i det klara vattnet. Hur hade mitt liv förändrats så snabbt, från att aldrig ens varit kär tills att bli det efter första dagen i Venezuela? Jag blundar och njuter över hur fin denna låten egentligen är. Särskillt när Omar sjunger den, bara för mig.