Te amo Omar

Part 4

Huset är verkligen jättefint, är de miljonärer? Tänker jag när jag kommer in i hallen.

"Omar kan visa dig runt" säger Sonia, fast på spanska såklart, och ler. Jag blir lite röd om kinderna och nickar. Omar tar min hand och jag följer efter honom runt i huset. Han visar mig flera olika rum och varje gång vi går in i ett nytt rum blir jag lika förvånad; att huset är så lyxigt och mysigt på samma gång. Vi går upp för trappan i huset och forsätter rundvandringen.

Vi kommer in till ett rum som jag tror är Omars rum. Han sätter sig på den smala enkelsängen och klappar på platsen bredvid sig. En signal för att jag skulle sätta mig ner bredvid honom, vilket jag såklart också gjorde.

Till min stora förvåning börjar han prata svenska. Något jag verkligen inte trodde att han kunde...

"Vart kommer du ifrån?" frågar han med en go göteborgska.

"Göteborg." skrattar jag och han säger att han också kommer där ifrån, eller inte kommer men bor där.

"Asså såhär ligger det till..." börjar han. "Jag bor i Göteborg med min mamma, men jag kommer från Venezuela och flyttade till sverige när jag var fem. Nu bor jag i Sverige, men jag åker ganska ofta hit för att hälsa på och hjälpa min moster."

Jag nickar och ler. Hur dum får man va egentligen, han lurade mig verkligen och jag pratade spanska med en som kan mer svenska än spanska. Jag gillar ändå när han pratar spanska, det låter så gulligt och på något vis... sexigt.

Han tar min hand och ställer sig upp. Jag följer hans signaler.

"La comida está lista!" ropar Sonia från nedervåningen. Vilket alltså betyder att maten är klar. Jag känner doften av den goda maten och känner hur det kurrar i magen.

Omar hör såklart min kurrande mage. Pinsamt! Han skrattar bara åt mig och förklarar att Sonias mat är den godaste. Det känns på doften.. Mmm!

***

Efter några timmar är det dags att gå och lägga sig. Jag känner mig nöjd och belåten med en mätt mage. Det va nog det godaste jag någonsin ätit, så jag håller med Omar. En supergod sallad med en god sås. Till det var det kycklingfile med en massa kryddor. 

Jag stannar uppe relativt länge, så länge att alla har gått och lagt sig. Sonia, hennes man och möjligtvis också Omar. Jag går in på toaletten och borstar tänderna nogrannt utan att låsa dörren. Innan jag går för att lägga mig tar jag en sista titt i spegeln. 

När jag gör det kan jag se en gestalt stå några meter bort lutande mot dörrkarmen. Det är Omar.

"Jag vill visa dig något" viskar han i mitt öra när han kommer fram till mig,

Han lägger ena armen runt min midja och jag följer efter honom. Ner för trappan, Ut genom ytterdörren och vidare bort till något som liknade en slags park. I mörkret syndes inte mycket av parken men jag kunde se några vita marmorsstatyer och en sittbänk för två. Vi sätter oss på den och bara ett par meter framför oss kan jag nu se en damm. En rund fin damm med glänsade vatten som lyste fint i det starka månskenet. Månens reflekterades tydligt och en stor fullmåne lyste i dammen. Det var den vackraste dammen jag någonsin hade sett. 

Omar tar försiktigt sina fingrar  under min haka och som får mig att i stället se upp på den klara natten. Stjärnor, i mängder. Det är en sån där natt som inte kunde vara verklig. Bara här i Venezuela.

"Det är så vackert "säger jag tyst. Jag hinner inte säga mer innan jag kännes hans läppar mot mina. I en ljuvlig kyss.