Te amo Omar

Part 23

Tog bort frågestunden för ingen fatta :3 hahah, nä men nu kör vi nytt kapitel!

-----

''Bort med dig ditt jävla äckel!!!!!'' skriker jag innan jag springer in på mitt badrum och låser dörren. Jag hör hur människan utanför dörren suckar och reser sig upp från min säng.

''Förlåt'' säger han dystert innan han lämnar rummet. Jag pustar lättat ut och går ut från mitt badrum.

Jag stänger dörren till mitt rum som Felix lämnat på glänt. Jag vill ha Omar här hos mig, nu! Jag lägger mig i sängen och kör ner ansiktet i kudden och börjar lipa. Mina tårar har snart gjort hela min kudde blöt. Jag känner någon sätta sig i sängen och det är antagligen Felix.

''Gå!''

''Varför?'' undrar Omar förvånat. Jag sätter mig upp i sängen och gosar ner mig i Omars tröja. Han håller armarna om mig och lägger sin haka på mitt huvud. Han luktar Omar och vi sitter så i några minuter.

''Vad har hänt gumman? Varför så ledsen?''

Ska jag berätta eller inte?

''Felix kysste mig...'' säger jag tyst. Jag ser hur Omars medlidande utryck förvandlas till något aggressivt.

''Han gjorde vad!? Jävla idiot!'' säger Omar innan han rusar in på sitt rum för att leta upp Felix. Han kommer snabbt tillbaka.

''Var håller idioten egentligen hus?!'' skriker Omar innan han frustrerat går ner för trappan.

Jag går efter honom för att undvika konflikter. Vi hittar inte Felix någonstans, oron växer i kroppen.

''Har han stuckit nu den lilla idioten. När jag hittar honom.. då blir det inte kul för honom!''

''Lugna dig, Omar! Tänk om det har hänt honom något!'' Jag ser hur Omars ilska börjar sina bort.

''Du har rätt, vi måste hitta honom...'' suckar Omar ur sig och kollar ner i marken.

Vi ropar på Oscar och Ogge som också vill hjälpa oss leta. Vi går ut i mörkret.

''Du går dit, Oscar. Du dit, Ogge. Vanessa, hänger du med mig dit?'' undrar Omar. Jag skakar snabbt på huvudet.

''Jag kan gå själv, då borde vi hitta honom fortare.''

Omar ser lite orolig och besviken ut, han vill antagligen inte att det ska hända mig något. Gulligt att han bryr sig. Men vi måste hitta Felix.

Jag går bort till parken där jag och Omar en natt kyssts.

''FELIIIX!'' ropar jag högt. Inget svar.

''FEEEEEELIIIIIX!'' ropar jag ännu högre. Då hög jag ett lågt kvidande någonstans i närheten.

''Felix är det du?''

Ytterligare ett kvidande hörs, men jag hör nu att det kommer från en buske en bit bort. Jag skyndar mig bort till den. Mycket riktigt, det är Felix som ligger i den. Men...