Days to Christmas | x-mas special

3 december

Noelles perspektiv
Norge
söndag 10.29

Jag vaknar av att mamma försiktigt skakat om mina armar. "God morgon Nelle, sovit gott?" frågar hon och jag nickar yrvaket på huvudet. "Har du drömt om någonting?" frågar hon och jag skakar på huvudet.

"Jag och Mikael går ut på en promenad, men det finns frukost framställt i köket. Glöm inte att ställa undan den!" yttrar mamma och jag nickar. "När är ni tillbaka?" frågar jag och mamma rycker på axlarna. "Jag vet inte, en halvtimma, tre kvart? Ingen aning" säger hon och lämnar rummet.

"Ha det kul!" ropar jag efter henne och jag får ett "ja tack, det ska vi!" som svar. Jag sträcker på mig och gäspar stort. Jag sätter mig vi fort upp och tittar ut över rummet jag befinner mig i. Det är fint. Gråvita väggar och vitt, blekt golv.

Jag drar på mig en hoodie i storleken XL och drar sedan på mig ett par mjukisshorts. Den tjocka tröjan går strax nedanför min rumpa och jag viker upp den lite. Jag tassar ut från rummet och ner för trappan, sedan går jag in i köket och får syn på frukosten som är framtagen.

Jag sätter mig direkt för att börja bre en macka. När jag brett klart min smörgås lägger jag på skivor ost och sen reser jag mig upp igen. Jag går runt lite på nedervåningen, medan jag tuggar på min ostmacka.

Jag kommer fram till en byrå med bilder framställda på och min nyfikna personlighet dras dit. Jag lyfter upp en av ramarna som innehåller fyra bilder. Mikael och två, vad jag förmodar bröder, eller kanske till och med tvillingar fångar min uppmärksamhet.

Ett leende sätts på mina läppar när jag inspekterar killarnas leenden. Dem var fina. Med väldigt fina leenden.

Jag går tillbaka till köket och plockar undan frukosten. Precis när jag ställt in apelsinjuicen öppnas dörren och en nedsnöad mamma kommer in. Jag kollar på henne, och skrattar en aning och möter sedan hennes blick. "Hej, är ni redan tillbaka?" frågar jag och både mamma och Mikael nickar leendes.

"Så vad har du gjort medan vi varit borta?" frågar Mikael och jag rycker på axlarna. "Inget typ, ätit, plockat undan efter mig" svarar jag och går mot hallen där mamma och Mikael står. "Mysigt" svarar mamma och går mot mig.

Hon kramar om mig hårt och jag besvarar snabbt kramen. "God morgon älskling" viskar hon och jag ger ifrån mig ett fniss. "God morgon mamma" viskar jag tillbaka innan jag ger henne ett stort leende.

Hon ger mig en choklad och jag skiner upp i ett större leende. "Första advent chokladen" säger hon sedan och jag nickar. "Tack mamma!" yttrar jag glatt.

Min mamma och jag har en tradition att hon ger mig en större chokladkaka varje advent istället för att jag ska ha en chokladkalender som jag öppnar varje dag. När jag var yngre hade jag så dåligt tålamod, så jag öppnade alltid alla luckorna första natten.

"Noelle du borde verkligen gå ut, solen skiner och det är snö på marken!" yttrar Mikael och jag ger honom ett nervöst leende. "Nja, jag kommer gå vilse" svarar jag honom och fibblar lite med chokladen som finns i mina händer. "Det är inte så stort här, följ bara dina fotspår hem, så löser det nog sig, annars får du ringa" säger mamma och ger mig en blick.

"Okejdå, men om jag inte kommit tillbaka inom trettio minuter, har jag frusit ihjäl, och då måste ni komma ut och rädda mig" svarar jag skojsamt. Mamma och Mikael skrattar högt och jag går med skakade huvud ut i hallen.

Jag drar på mig mina gråa vinterkängor och slänger på mig min svarta puffiga vinterjacka. Tillslut sätter jag på mig mina svarta vantar och mörkgråa mössa. Jag öppnar dörren och möts av den kraftiga kylan.

"Måste jag?" frågar jag mamma och hon skakar på huvudet. "Nej verkligen inte, men eftersom du satt i en bil hela dagen igår och vi åker hem ikväll tänkte jag att du kanske ville ha friskluft och kolla dig omkring" svarar hon och jag ger med mig. "Hejdå" ropar jag ut i det stora huset. "Hejd-" ropar mamma tillbaka när jag stänger dörren.

Snön knastrat under mina skor och ett leende tar motvilligt plats på mina torra läppar. Jag tittar upp mot vägen men bländas av den vita snön och solen som är så stark. Jösses, här är det vinter på riktigt tänker jag innan jag fortsätter gå på den lilla trottoaren.

"Hej, hallå där" ropar någon bakom mig och jag stannar upp, vänder mig om och möts av en längre kille. "Heej?" säger jag frågande och han ger mig ett leende. "Vem är du?" frågar han och jag ger honom ett nervöst skratt som svar.

"Egentligen är det väl jag som ska fråga vem du är?" frågar jag och han skrattar till svars. "Svara på min fråga" säger han mellan skrattandet och jag nickar. "Jag är Noelle" säger jag artigt och sträcker fram handen. Han fnissar smått innan han puttar bort min hand och istället drar in mig i en kram. "Förlåt, men jag är en krammänniska" säger han och ger mig ett blygt leende.

"Det är lugnt" svarar jag. "Vänta lite, jag känner igen dig från någonstans!" säger jag och försöker tänka ut vart det är jag sett honom. "Ehm, jag har ett sådant ansikte, många känner igen mig av ingen anledning" säger han och jag skrattar lite. "Okej, men jag tror jag måste gå nu" säger jag och ger honom ett leende. Han nickar och kramar sedan om mig igen.

"Vi ses någon gång Noelle" säger han och jag nickar. Han vänder sig om och går snabbt iväg från mig. Jag vänder om och går tillbaka till huset jag kom ifrån.

19.21

3 december 19.21 söndag

Kära dagbok,
just nu sitter jag på flyget tillbaka till Sverige. Längtar inte om jag ska vara helt ärlig. Jag menar, Sverige är ett bra land. Men jag ogillar det väldigt starkt. Kan man inte bo i Norge? Det är jättenajs här!

Oh förresten, idag vid lunchtid träffade jag en jättesöt kille. Han ropade på mig när jag var ute och gick. Och sedan frågade han vad jag hette, men tyvärr glömde jag fråga honom vad han hette, så jaaa...

Jag kände igen han jättemycket från någonstans men jag har ingen aning om vart.

Eller.. Juuste! Jag såg honom på en bild tillsammans med Mikael och vad jag förmodar tvilling eller bror. Det måste ju betyda att Mikael känner honom.

Oh, mamma vill att vi ska spela kort nu. Långtråkiiiigt! Nej men vi hörs imorgon, hejdå!

xoxo Noelle

Vad tycker ni hittills om boken? Marcus/ Martinus, vem tror ni?

🕯