Days to Christmas | x-mas special

6 december

Martinus perspektiv
Trofors
onsdag 14.48

"Marcus, kan du skynda dig?" ropar jag på min söliga tvillingbror. Han ger ifrån dig ett grymtande ljud vilket får mig att skratta. "Ni två är speciella som väljer att spela att spela fotboll i åtta minus och snö" skrockar mamma och både jag och Martinus börjar skratta. "Vi gör det ju för att det är kul fattar du väl?" säger Marcus och mamma går iväg viftandes med handen smått fnissandes.

Marcus tar upp bollen som legat bredvid hans skor medan han knutit dem. Jag öppnar dörren och låter Marcus gå ut före mig. Jag stänger dörren och hoppar ned för de trappsteg som finns.

"Vi kör en mot en istället" ropar jag till Marcus som är redo för att ta emot straffar istället. "Kör till, men var beredd på att förlora" ropar han tillbaka. Jag skrattar och släpper ner bollen på planen. "Jag börjar, vi kör till tre" skriker jag och försöker sedan dribbla förbi Marcus.

Marcus får tag i bollen springer till halvplan och vänder om. Han lyckas på något höger och vänster springa förbi mig vilket får mig att snabbt jaga ikapp honom. När jag är någon meter bakom honom snubblar jag och Marcus lyckas göra mål.

15.13

"Och Martinus gör mååååål" ropar jag över hela planen. Marcus muttrar någonting buttert och ohörbart medan jag bara skrattar åt honom. "Du är otroligt dålig förlorare Marcus" säger jag och slår till min bror på axeln. "Du är en otroligt dålig vinnare" fnyser han till svar.

Vi bestämmer oss för att gå hem eftersom både jag och Marcus blev småirriterad. Efter att jag ramlade tidigare gick det bara utför för Marcus. För mig gick det prima ballerina.

Vi kommer i hallen och Emma sitter och tittar på oss från trappan. "Heej?" säger både jag och Marcus frågande och synar mot Emma som misstänksamt sitter och tittar på oss. "Vad vill du?" frågar jag och Emma rycket på axlarna. "Vet Marcus om tjejen?" frågar hon och jag stelnar till. "Martinuus" säger Marcus och vänder sig mot mig. "Vilken tjej?" frågar han och jag ger honom ett nervöst leende.

"Vadå tjej, vem har skaffat tjej?" frågar pappa som kommer in i hallen. "Ingen" svarar jag snabbt och hänger sedan av mig min jacka på kroken. "Jo, kom igen! Vad heter hon?" frågar pappa och jag skakar på huvudet. "Inget, det finns ingen tjej" säger jag och går sedan upp för trappan till mitt rum.

Det, var nära ögat. De behöver inte veta att jag träffat en tjej på gatan och sa hej. Eller, ropat efter en tjej på gatan, och sagt hej. Och undrade vem hon var gjorde jag också. Men det behöver verkligen inte min familj veta. Hon kommer aldrig synas i lilla Trofors igen. Vilket är synd. Det skulle varit ganska kul att lära känna Noelle. Noelle, så sjukt fint namn.

Det knackar på dörren och jag suckar tyst, jag lutar huvudet bakåt mot väggen jag sitter emot och ropar kom in till personen på andra sidan. Marcus kommer in och sätter sig bredvid mig.

"Tjena brorsan" säger han och ler sitt retsamma flin. "Tja!" svarar jag honom och ger honom en misstänksam blick. "Vad heter tjejen?" frågar han och jag suckar. "Det finns inge-" börjar jag men blir avbruten av Marcus. "Det gör det visste, jag såg er i söndags. Don't lie to me" säger han och jag ger honom en bitchblick.

"Noelle" säger jag efter en stund av tystnad. "Va?" frågar Marcus och jag suckar återigen. "Hennes namn, är Noelle" säger jag och han nickar. "Fint namn på en fin tjej" säger han och jag nickar, hållandes med vad han just sagt.

17.39

"Maten är klar!" ropar mamma nedifrån och både jag och Marcus kollar på varandra. "Kommer snart! Vi ska bara spela klart!" ropar Marcus med blicken vänd mot tvn. "Nej, kom ner nu! Vi måste fråga er en sak" ropar hon och vi suckar stängande av matchen som jag håller på att vinna.

Vi går ner för trappen och in i köket. Mikael sitter på en stol och både jag och Marcus ger honom en nick som hälsning. "Tjena" säger han och vi ger honom ett leende. "Vad ville ni fråga?" undrar jag och mamma möter Mikaels blick.

"Mikael tar du över?" frågar hon honom och Mikael nickar nöjt. "Så grabbar, ni vet ju att jag skaffat flickvän?" säger han frågande och både jag och Marcus möter varandras blickar. "Jaa" säger vi i kör och möter återigen Mikaels blick.

"Jag tänkte att hon och hennes dotter kanske skulle kunna fira jul med oss? Om det är okej med er?" säger han och både jag och Marcus skiner upp i ett leende. Vi älskade att träffa nya människor. Det var ju nästan vårt jobb. Hålla på med musik, och träffa nya människor.

"Ja, varför inte?" svarar jag honom och skrattar. "Hur gammal är dottern?" frågar Marcus ivrigt och Mikael skrattar. "Hon är femton, lika gammal som er" svarar han och Marcus och min blick möts snabbt.

"Vad heter hon?" frågar vi båda samtidigt och Mikael skrattar återigen. "Värst vad ni blev intresserade!" mumlar mamma och de vuxna kring bordet började genast skratta.

"Hon heter Noelle"

Noelles perspektiv
Stockholm
onsdag 21.36

6 december 21.36 onsdag

Kära dagbok,
Linus fortsätter snacka med mig i skolan. Eller idag har han inte sagt så mycket, men han sökte till audition för julpjäsen som ska hållas i år.

Gissa vem som ska vara huvudperson. Jo, jag! Och om Linus klarar auditionen kommer även han vara huvudperson. Det här är en mardröm, han får inte bli huvudperson med mig. Då kommer vi behöva kyssas!!!!!

Jag kommer behöva kolla djupt in i hans ögon och sen kyssa honom!!? Nej, nej nej tack!!

Juste, främlingen! I Norge! Han däremot, han skulle jag kunna kyssa! Och hans ögon, har drömt om hans ögon och leende de senaste nätterna.. Hemskt egentligen. Kommer ju aldrig få träffa honom igen..

Aja, om ja måste kyssa Linus spyr jag hellre! Hejdå!

xoxo Noelle

God morgon! Hoppas ni får en bra dag!