Days to Christmas | x-mas special

10 december

Martinus perspektiv
Trofors
söndag 09.05

"Heej!" ropar Marcus när vi möter Noelle på vägen. Hon vinkar och ger oss ett leende. Emma springer fram och hoppar upp i hennes famn och hon skrattar glatt hela vägen. "Heej Emma!" säger hon och Emma viskar något i henne öra, Noelle ler och nickar mystiskt.

"Hej hörni!" säger hon när hon och Emma slutat viska. Jag slänger upp min arm för att vinka men innan hon hinner se har Marcus kastat sig över henne. Jag suckar och mina tidigare räta rygg sjunker ihop en aning.

Jag synar de två individerna som busigt bråkar runt i snön, jag himlar med ögonen och ställer mig och väntar på att Noelle ska få syn på mig. Hennes skratt fyller sekund efter sekund mina hörselgångar och jag tittar ledsamt runt omkring mig. Marcus verkar se hur jag känner och ställer sig upp. Han hjälper Noelle upp kramar sedan om henne.

"Hej Martinus" säger hon och ett leende sätts snabbt på mina torra läppar. Jag kramar om henne och hon kramar hårt tillbaka. Efter ett par tiondels sekunder börjar Marcus och Emma 'ohaa' vilket gör att vi generat släpper kramen. Vi ger varandra blyga blickar innan vi börjar gå mot fotbollsplanen där vi ska ha vårt snöbollskrig.

Noelle ökar takten så hon istället går bredvid Marcus. Emma saktar ner och gör mig sällskap tre fyra meter bakom Marcus och Noelle. "Var det inte du som var kär i Noelle?" frågar hon tyst och jag möter min lillasysters blick. "Jag är inte kär i henne" svarar jag henne och hon nickar långsamt med huvudet.

"Är Marcus det?" frågar hon efter en stund och jag rycker på axlarna. "Vet inte" svarar jag enkelt och Emma möter igen min blick. "Jag tror hon är kär i dig" säger hon och ler gulligt. "Euhm, neej... Det tror jag inte! Hon känner inte mig" svarar jag generat och Emma flinar lite. "Men om ni lär känna varandra då?" frågar hon och jag skrattar smått. "Tyst nu, Emma!" säger jag och puttar till henne.

Jag går långsamt efter Noelle och Marcus och hör hur dem sekund efter sekund skrattar mer och mer. Snön ligger gnistrande och glittrande under mina vinterskor. Emma sparkar till pudersnön då och då, vilket gör att den åker upp över oss som ett mjölmoln.

09.14

Vi kommer fram till fotbollsplanen och Marcus ställer sig bredvid mig. Han lägger sin ena arm kring min axlar och jag gör detsamma. "Ska vi ha ett straff för förlorarna?" frågar Marcus och alla nickar skrattandes. "Har någon något förslag?" lägger han till och alla ser fundersamma ut. Jag möter Noelles blick och vi ger varandra ett leende.

"Martinus, har du nåt förslag?" frågar han och jag rycker på axlarna. "Eller jo, kanske rulla sig i snön? Alltså med typ bara shorts och t-shirt!" säger jag och alla skiner upp i stora leenden. "Jaa, det låter jättebra!" säger Noelle och jag ger henne ett blygt leende. Hon ler tillbaka och jag kollar sedan blygt ner i den vita, glittrande snön.

"Noelle.. Jag vill inte rulla mig i snön" mumlar Emma och Marcus suckar. "Men Emma, kan du komma på något annat straff för förloraren då?" frågar han irriterat och alla ger honom en sur blick. "Nej, men Marcus det är lugnt.." säger Noelle och plockar upp lite snö i sina händer. Hon kramar den hårt och jag inspekterar noga hur hon hårt trycker ihop den, nu runda bollen.

"OM, ni vinner.. Kan jag rulla mig i snön, Emma behöver inte" säger hon och Emma ger henne ett leende. "Men det kommer inte hända, eftersom vi kommer vinna!" lägger hon till samtidigt som hon slänger snöbollen på min högra arm. Inte alls hårt, och nästan en miss. Men jag antar att hon försökte.

Jag skrattar till och får ett busigt leende av Noelle till svar. Jag böjer mig ner och plockar själv upp lite snö. Noelle och Emma som båda förstått vad det är jag ska göra skriker till och springer iväg. Jag ger Marcus en 'vi kör' blick och han plockar upp lite snö för att sedan krama det till en perfekt snöboll.