Days to Christmas | x-mas special

5 december

Noelles perspektiv
Stockholm
tisdag 12.57

"Noelle!" är det någon som ropar bakom mig. Jag vänder mig snabbt om och får syn på min bästavän Chantelle. "Hej Chantelle" säger jag och kramar om henne. "Hur var det att träffa din nya pappa då?" frågar hon och jag skrattar smått. "Han är inte min nya pappa, utan mammas nya kille! Man kan inte få en ny pappa" svarar jag henne och vi börjar gå i korridoren. "Okejdå" svarar hon och vi båda skrattar.

"Men hallå, Sofija sa att Linus snackade med dig igår! Vad sa han?" frågar hon ivrigt och jag suckar tyst. "Varför ska allt spridas så sjukt snabbt på den här skolan?" frågar jag irriterat och suckar ännu en gång. "Jag veet, allt sprids snabbare än ljuset här" svarar hon och detsamma som mig, suckar. "Nej men ärligt, vad sa han?" frågar hon återigen och jag rycker på axlarna.

"Inget viktigt" svarar jag och hon suckar. "Nelle, berätta snälla!" ber hon och jag tittar på henne tröttsamt. "Varför?" frågar jag och Chantelle ger mig ett leende. "Om det nu inte är något viktigt kan du väl berätta?" säger hon och jag skrattar tyst. "Nej men, han sa bara att han saknade mig" svarar jag snabbt och hon stannar upp, tittandes på mig. "Vänta, vänta, vänta! Sa Linus Austin att han saknade dig?" frågar hon häpet och jag nickar oförstående vad hon menar.

"Men hallå, du måste ju typ ta tilllbaka honom, eller något sånt" fortsätter hon och börjar gå igen. "Njaa, asså-" börjar jag men blir snabbt avbruten av Chantelle. "Nja vadå? Han är skolans snyggaste kille" säger hon men avbruten sig själv. "Men det är klart, man ska inte förlåta så snabbt" säger hon sedan. "Men i o för sig är han skolans snygg-" säger hon men jag avbryter henne. "Nej Chantelle, jag kommer inte ta tillbaka honom. Jag är över honom sedan långt tillbaka" säger jag smått bestämt och Chantelle tystnar.

"Vänta, nu förstår jag" säger hon och synar in i mina blågröna ögon. "Du håller på med någon annan" lägger hon sedan till. "Va sa du?" frågar jag hostandes efter luft. "Ja, asså om du inte vill ha skolans snygging, då måste du ju redan hålla på med en annan snygging, har jag rätt?" frågar hon och jag skrattar smått. "Jag har träffat kille tyyp, men vi håller verkligen inte på" säger jag och flinar smått åt Chantelle. "Typ?" frågar hon och ger mig en 'berätta mer' blick.

"Eller asså, när jag var i Norge var det en kille som ropade på mig. Han var söt" säger jag och ler drömlikt mot Chantelle. "Berätta mer" säger hon med ett leende på läpparna. Jag fnissar till men möter sedan Chantelles blick för att berätta mer. "Inte så mycket hände, han frågade efter mitt namn och vem jag var" säger jag och ger henne en otydlig blick.

"Såå, vad hette han?" frågar hon och jag rycker på axlarna. "Ingen aning, glömde bort att fråga det" säger jag och ger Chantelle ett blygt leende. "Du glömde fråga?" frågar hon och jag skrattar till. "Typ" svarar jag kort och snabbt.

"Men han finns på en bild i Mikaels hus, så jag antar att han känner Mikael" lägger jag till och Chantelle skiner upp i ännu ett bredare leende. "Men då kommer ni ju säkert träffas igen" säger hon och jag nickar glatt.

Chantelle börjar prata om någonting annat men mitt fokus ligger fortfarande på killen jag träffat i Norge. Hans bruna, nästan svarta ögon. Hans leende som under de få minutrarna vi pratade bara växte och växte. Han var underbar. Om jag bara skulle fått reda på hans namn.

15.52

Jag stoppar in nycklarna i nyckelhålet och vrider om. Klicket som tyder på att dörren är upplåst hörs och jag slänger upp dörren. Med tröttsamma steg går jag in i hallen och hänger av mig min svarta vinterjacka. Jag drar ned dragkedjan på mina kängor och sparkar sedan av mig dem.

"Hemmaa!" ropar jag och går in i köket. Eftersom mamma inte är hemma får jag inget svar, så tystnaden lägger sig i rummet. Jag öppnar kylen och tar fram yoghurtpaketet som står i kylskåpsdörren. Jag ställer fram paketet på bordet och går sedan mot skåpet där skålarna finns.

Försiktigt går jag ut i vardagsrummet med yoghurtskålen och det nästan överfyllda juiceglaset som jag fyllde på för bara några sekunder sedan. Jag ställer försiktigt ner glaset och skålen på tv-bordet och slår sedan på tvn. Jag sätter mig ner men ångrar mig och ställer mig upp igen. Jag småspringer in i mitt rum och tar ut den rosa boken som ligger under min madrass.

5 december 16.17 onsdag

Kära dagbok,
idag har mina tankar bara varit på honom. Han jag mötte i Norge. Jag undrar om han tänker på mig. Förmodligen inte.

Killar som han har säkert jättemånga efter sig. Medan någon som mig aldrig har en enda efter mig. Gud sparar väl den bästa för mig. Pfffffft.

Chantelle har fått reda på vad Linus sa till mig. Sofija hade tydligen hört när vi pratat och sedan gått till Chantelle. I den här skitstaden sprids saker snabbare än ljuset. Det bara är så.

Jag vill bort härifrån. Kanske kan mamma och jag flytta till Mikaels hus, börja om, och jag kanske springer in i killen då.

Jag borde sluta tänka på honom. Ett, han har nog glömt bort mig. Och två, han bor i ett freaking annat land. Och tillsist tre, varför skulle han gilla någon som mig? Det finns inte på världskartan.

Aja, nu ska nog mamma komma hem snart, så hejdå!

xoxo Noelle

Hmmmmmm, inte särskilt nöjd över det här helleeeeer... Men jajja, här har ni!