Days to Christmas | x-mas special

13 december

Noelles perspektiv
Stockholm
onsdag 14.15

"Noelle kom nu, vi ska gå till Luciasaken nu!" säger Sofija gnällande. Chantelle och jag skrattar och vi börjar gå mot gympasalen där Luciafirandet ska hållas. Linus kommer upp bakom oss och jag ger honom ett busigt leende.

"Vad vill du?" frågar jag skrattande och Linus kommer upp på min högra sida. "Ville bara gå bredvid diiig" svarar han leendes vilket bara får mina kinder att hetta till. "Har Tinus skrivit något?" frågar han och jag skakar på huvudet. "Tyvärr inte, förstår inte vad det är jag har gjort!" fortsätter jag med mungiporna lågt nere.

"Men är inte han tyyp jättekänd?" frågar Linus och jag nickar smått intresserad av vad han har att säga. "Han kanske hittade någon kändis? Ta inte illa upp, du är en fantastisk person" säger han och min blick sjunker en aning. "Kanske" säger jag och vi går in i gympasalen.

15.28

"Vi slutar om typ tio, vill du att jag följer dig hem?" frågar Linus och rör lätt vid min arm. "Nej, det är lugnt" säger jag och ger honom ett leende. Han nickar och det ser ut som han funderar en stund. "Men om jag vill följa med dig då?" frågar han och jag ger honom ett leende. "Då får du det då?" säger jag och han flinar. "Vad bra" svarar han och jag ger honom ett leende.

"Tack för att ni har tagit er tid och kollat på det här luciatåget som framförts av klass åtta och nio" säger vår rektor och Chantelle börjar fnissa tyst. "Vad är det?" frågar jag och hon möter min blick. "Vi var ju tvungna att dra hit, vi var ju liksom tvungna att ta våran tid och kolla på det här" säger hon och skrattar. Jag, Sofija och Linus kollar frågande på henne. "Det var inte så kul" säger Sofija och jag och Linus börjar skratta. "Nej, det var verkligen inte kul" säger jag och vi börjar skratta ännu mer.

"Ni som sitter på raden i mitten ungefär. Kan ni vara snälla att sänka ert fnitter, ni stör!" säger vår rektor och pekar på oss. Vi börjar skratta ännu mer och snart har även hela gymnastiksalen börjat skratta åt oss.

"Nej, nu tycker jag att ni alla får gå härifrån" säger han och vi ger varandra en give me five. Linus ger mig ett brett leende och jag ler tillbaka. Alla reser på sig och en ström av alla elever börjar ta form. Linus tar tag i min hand och jag kollar blygt ner på våra hopflätade händer. Jag tappar bort Chantelle och Sofija i allt, men håller ett stadigt grepp om Linus hand. Jag tänker inte tappa bort mig helt själv här inte.

"Ska vi leta efter Chantelle och Sofija eller ska vi bara dra?" frågar han och jag rycker på axlarna. "Jag tror dem förstår om vi drar" säger jag och han nickar. Vi följer strömmens elever och kommer fram till våra skåp efter några minuter av myrsteg och puttningar hit och dit.

Jag sätter mig ner på huk och låser upp det guldiga låset. Jag drar ut min ryggsäck och stoppar i några skolböcker som jag tror lär behövas. Jag drar ihop dragkedjan och sätter på mig min svarta vinterjacka. Jag sätter i nyckeln i låset och vrider om. Linus kommer upp bakifrån och jag skriker till av rädsla. "Men gud, ta det lugnt, jag kommer typ bli döv!" skrattar han fram och jag sätter handen för munnen. "Förlååt" säger jag generat och tittar blygt på honom. Han skrattar. "Det är lugnt" säger han efter en stund.

Vi går ut från byggnaden och börjar gå mot min lägenhet. Vi kommer fram till en gräsplätt där flera i årskurserna under brukar ha snöbollskrig på rasterna. Jag plockar upp lite snö och kramar ihop det till en vacker snöboll. Jag slänger upp den lite i luften och fångar den stiligt igen när den landar på min hand. Jag tar sats och kastar den rakt i magen på Linus.

"Nu du din lilla" säger han och jag skriker till. Han börjar jaga mig i den lagom höga snön och jag skrattar hej vilt. "Ta mig då, ta mig då!" ropar jag och han greppar tag i min arm. Jag skriker till och innan jag vet ordet av det ligger jag på den snöiga marken. Linus sätter sig över mig och ska precis kasta ner pulversnö i mitt ansikte när han böjer sig närmre mitt ansikte.

Jag stelnar till och förstår precis vad det är han ska göra. Han tänker kyssa mig. Vilket jag inte tänker tillåta. "Nej, Linus" säger jag och stoppar honom. Jag puttar bort honom och ställer mig själv upp. Jag borstar bor snön och möter sedan Linus blick. "Nej, förlåt, jag kan inte" säger jag och går bort ifrån Linus.

13 december 17.26 onsdag

Kära dagbok,
jag var supernära på att kyssa Linus idag. JA, den Linus!! Eller egentligen var det ju han som var nära att kyssa mig, men jag stoppade honom.

Jag ser honom inte som något annat än en väldigt bra vän. Inte mer. Det har jag Martinus till. Inte för att han vill vara min kompis riktigt. Men jag måste försöka få kontakt med honom igen.

Det måste ju funka på något sätt.

xoxo Noelle

FÖRLÅT JAG SUUUGER PÅ ATT PUBLICERA NÄR ALLA ÄR VAKNA!! Förlåt förlåt förlåt för det!!

Hoppas det går bra ändå!! Jag gör mitt bästa!