Utlands crushen

Kapitel 20

"Oj, förlåt" hörde jag en bekant röst.

Jag kollade upp och såg ett väldigt bekant ansikte. Ett leende bildades på mina läppar och jag hoppade upp från stengolvet och slängde mina armar runt en väldigt betydelsefull person.

Jag släppte kramen och kollade in i personens ögon och kunde inte fatta att de var sant. Leendet som klistrat fast sig på mitt ansikte blev bara större.

"Vad gör du här?" frågade jag Luke.

"Jag går här" svarade han som log minst lika stort som jag.

"Sen när?"

"Sen idag. Jag skulle till rektorns kontor för att hämta lite grejar som han bad mig hämta då jag stötte på dig" svarade han.

"Åh, jag kan inte fatta att du är här!" sa jag glatt och kramade om Luke.

Han kramade tillbaka och kysste mig på huvudet.

"Jag har saknat dig" sa han tyst mot mitt huvud.

"Och jag har saknat dig" sa jag.

*

Skoldagen gick och den var äntligen slut.

Jag stod vid mitt skåp och fixade allt som skulle in i skåpet och vad som skulle med hem. Jag tog ut min väska och min skinnjacka och låste mitt skåp. Jag började gå ner för trappan och vidare ut till cyckelstället. Jag plockade upp min mobil och var precis på att ringa min mamma om skjuts hem, då jag kände ett par armar virar sig runt min kopp. Ett litet leende uppstod på mina läppar.

"Vad gör du då?" frågade Luke mot mitt öra.

"Jag tänkte ringa mamma och fråga om skjuts" svarade jag och vände mig mot honom.

Jag la mina händer bakom hans nacke och han la sina på mina höfter.

"Du kan väl åka med mig?" sa han med en lugn men ändå lite lurig ton i rösten.

Jag kollade lite frågande på Luke och frågade:

"Men du har väll ingen bil?"

"Haha, nej men en moped" svarade han och log.

Leendet som fanns på mina läppar bleknade. Moped? Sa han precis...moped? Fan...

"Ehm, okej, visst" svarade jag lite osäkert.

"Vaddå? Är du rädd?" retades Luke på skoj och tryckte mig närmare honom.

"Pfft. Jag? Rädd? Sällan!" sa jag helt övertygade, enligt mig, men jag tor inte han köpte det.

"Åh, är lilla Nova rädd för att åka moped?" retades han ännu en gång.

"Nej! Det är bara det att jag har aldrig åkt moped förut"

"Men det är inte farligt som du kanske tror, speciellt inte när du åker med den här sjukt grymma snubben" sa Luke självsäkert och pekade på sig själv.

Vi båda började skratta. Luke stoppade sin hand i min bakfickan på mina byxor och förde mig till sin moped som stod en liten bit ifrån cyckelstället på parkeringen. Hans moped var då mer lik en cross, en svart cross. För att vara ärlig var den ganska snygg, eller hur man ska säga. Det såg ut som en helt vanlig cross bara att det var en moped, en cross moped. Det hängde en svart hjälp på styret, men bara en.

"Här" sa Luke och gav mig den ensamma hjälmen som nu var tillägnad till mig.

"Men du måste väll ha en också?" frågade jag fast jag redan visste svaret som var ett stort ja.