Utlands crushen

Kapitel 26

Morgonen efter vaknade jag upp i Luke's trygga famn. Jag kollade över axeln och såg en sovande Luke ligga där, jag log och klev upp, satte på mig en av Luke's tröjor och gick ner till köket där Sonja satt och drack ur en kaffe kopp. Hon sänkte tidningen hon hade i handen och kollade på mig med ett leende.

"God morgon" sa hon.

"Morn" sa jag och besvarade leendet.

"Vill du ha frukost?" frågade hon.

"Ja tack, det skulle vara gott" svarade jag och satte mig mittemot Sonja.

Jag kollade på alla goda saker som låg utsprida över bordet. Bröd, juice, bär, yoghurt, melon, pålägg, nästan allt fanns där såg det ut som.

"Jag har gjort kaffe om du vill ha det?" sa Sonja lite mer som en fråga.

"Jag kan ta lite, har du kopparna i skåpet?" frågade jag och nickade mot skåpen bakom henne.

Jag ställde mig upp för att gå bort till skåpet då Sonja sa:

"Nej, sitt, jag tar fram det" och gick fram till skåpet själv.

Jag satte mig ner och kollade på när hon plockade fram en vit kaffekopp ur det vita skåpet.

"Tack" sa jag när hon gav mig den.

Jag gjorde i ordning en macka men skinka på och hällde i kaffe i kaffekoppen. Jag hörde steg ner för trappan och in i köket. Jag kollade bort dit stegen kom ifrån och såg en trött Luke stå där med ett par gråa mjukisbyxor och en bar överkropp samt rufsigt hår.

"God morgon" sa Sonja.

"Mm" sa han bara med en raspig röst och gnuggade sig i ögonen.

Han satte sig bredvid mig och pussade mig på huvudet, gjorde en macka och hällde upp juice i ett glas.
Jag åt av min macka och tänkte på gårdagen, eller ja, natten, jag förlorade min oskuld, till Luke. Undrar om jag tog Luke's.

"Så, vad ska ni göra idag?" frågade Sonja med ett leende som vanligt.

Jag kollade på Luke ifall han skulle svara på frågan men han såg ut att ha somnat eller nått.

"Jag vet inte, jag tror att jag måste hem" svarade jag.

Då vaknade Luke till lite och kollade på mig frågande.

"Varför då?" frågade han.

"Jag har inte pratat med mamma någonting på ett tag eller sett henne" svarade jag.

Luke såg besviken ut, sårade jag honom nu? Ville han kanske att jag skulle vara kvar? Naw.

Vi åt upp våran frukost, sedan gick jag och Luke till hans rum.

"Varför såg du så besviken ut förut?" frågade jag och kastade mig på sängen.

Luke la sig bredvid och kollade på mig. Han särade på läpparna och förberedde sig för att prata.

"Jag ville inte att du skulle åka hem" svarade han.

Jag kollade frågande på honom och han fortsatte.

"Jag vill ha dig här med mig, jag vill inte vara ifrån dig"

Jag log och kysste han på munnen.

"Jag kommer alltid vara med dig"

Han besvarade leendet och kysste mig tillbaka.

"Du, det är ju ganska fint väder så kan vi inte gå till parken eller nått?" frågade Luke efter kyssen.

"Jo visst" log jag.

*

Vi hade gjort oss iordning och gick nu hand i hand på en trottoar mot parken vi skulle till.
Luke hade ringt Liam förut och vi hade bestämt att vi skulle träffas där.

"Ey, Luke! Nova!" ropade Liam och viftade med sina händer i luften.

Jag och Luke skrattade åt han och fortsatte gå mot honom.

"Hej" log jag och kramade honom.

Luke och Liam hälsade på varandra och vi började gå genom parken.

"Så, vad gjorde du igår då?" frågade Liam och kollade lurigt på Luke.

"Nä, inte mycket" svarade Luke och ryckte på axlarna.

Går-kvällen ploppade upp i mitt huvud och fick mig att le lite för mig själv.

"Varför undrar du?" frågade Luke Liam.

"Jag vet inte, du brukar alltid svara i telefon men det gjorde du inte så jag bara undrade ifall du gjorde något speciellt?"

Luke kollade generat ner i marken och log.

"Vänta..." flinade Liam.

"Hade ni...?!"

Nu var jag också generad. Han och hans lilla hjärna hade nu klurat ut det.