Kapitel 31

1.3K 40 6
                                        

Vi gick hand i hand in i huset, tog av oss våra skor i hallen och gick sen upp på Luke's rum.

"Vad vill du hitta på?" frågade Luke och kastade sig i sängen.

Jag satte mig i sängen bredvid honom och rykte på axlarna.

"Jag vet inte" svarade jag.

Jag har faktiskt ingen aning om vad vi kan göra.

"Vill du gå på Liseberg?" frågade Luke.

Jag höjde ena ögonbrynet åt honom.

Liseberg? Nu? Det går väll men jag förväntade mig inte att han skulle säga så.

"Visst" sa jag lite osäkert men log sedan då Luke log.

"Kom då" sa han och sprang mot trappan som nått litet barn.

Jag skakade på huvudet och skrattar åt honom. Jag följde efter Luke ner till hallen, då vi var där satte vi på oss våra skor och gick ut till Luke's cross-moped. Vi satte på oss en varsin hjälm och var strax på vägen till Liseberg.

Med mina armar runt killen jag älskar åkte vi på väg mot Liseberg och var strax framme.

Vi gick mot ingången och köpte ett varsitt band. Luke envisades om att han skulle betala för sitt och mitt band men jag är lika envis jag. Men tillslut betalade Luke ändå.

Hand i hand gick vi in på nöjesparken och beslöt oss för att först gå runt lite innan vi bar oss iväg mot Atmosfear. Jag har åkt Atmosfear en gång tidigare och av min förvåning var den inte så farlig som jag trodde. Men det var ett tag sen dock så det kan ha ändrat på sig.

*

"Äsch, det kommer gå bra" säger Luke och pussar på min hand som är ihop flätad med hans.

"Hoppas det..." mumlar jag och kramar om hans hand.

Kön rör på sig och det är våran tur.

Jag och Luke sätter oss bredvid varandra och jag ger Luke en nervös och lite orolig blick medan vi blir fastspända.

"Det kommer gå bra" ler Luke och jag blir en aning lugnare av hans trygga leende och närhet.

Varför jag blir såhär av att bara åka en karusell är en fråga jag själv inte kan svara på. Men tänk vad risker jag tar av att åka den här attraktionen egentligen. Tänk om den stannar där uppe på ca 100 meter mer eller mindre? Tänk om den går sönder, rasar ihop och vi alla faller mot marken och dör?

Det började röra sig uppåt och vi var snart högst uppe. Jag kollade över Göteborg och kollade sedan på Luke som redan kollade på mig med ett leende.

Plötsligt fall vi snabbt mot marken och jag skrek. Det saktade ner och vi var på marken. Jag pustade ut.

*

"Så farligt var det väll inte?" frågade Luke och drog handen genom sitt bruna rufsiga hår.

"Nej..." mumlade jag då han hade rätt.

Luke skrattade lite lätt och la sin arm över mina axlar.

Tiden gick och vi fortsatte åka olika attraktioner, Lisebergsbanan, Balder, FlumRide bland annat.

Det började bli kväll och vi gick där hand i hand bland alla attraktioner, kiosker och människor.

Vi gick där och pratade och skrattade på väg mot utgången. Klockan började bli mycket och Liseberg stänger snart så vi tänkte åka hem.

*

Luke stannade utanför mitt hus och jag klev av. Jag tog av mig hjälmen och detsamma gjorde Luke.

"Tack för idag" log jag.

"Tack själv" tackade han och tog min hand.

Vi log mot varandra i en tystnad och jag känner att jag verkligen måste vara den lyckligaste tjejen någonsin!

"Jag måste gå nu" sa jag besviket.

"Okej, men vi hörs" sa Luke.

Jag nickade och kysste Luke innan jag vände mig sakta om och började gå mot ytterdörren.

"Nova" hörde jag bakom mig

Jag vände mig om mot Luke som bara stod cirka 2-3 meter ifrån mig.

"Ja" sa jag.

"Jag älskar dig" sa han och såg nästan bekymrad ut över vad han skulle få för respons.

"Jag älskar dig med" log jag och ett leende spred sig på Luke's läppar.

Jag vinkade mot honom och fortsatte mot ytterdörren där jag låste upp dörren och gick in.

Utlands crushenWhere stories live. Discover now