Utlands crushen

Kapitel 23

Vi satt nu på polis stationen där vi fick vänta i ett litet rum på att en polis skulle komma med dom svar vi ville ha.

Efter cirka 20 minuters väntan kommer en lång, kort hårig man in med en mapp i handen. Efter mannen kommer en kvinna med ljust hår och är en aning kortare än mannen, in. De två sätter sig på en var sin stol på andra sidan bordet som fanns framför oss.

"Hej, är det du som är Nova Olsson?" frågar mannen och kollar på mig.

Jag nickar försiktigt och känner hur nervositeten börjar uppstå i mig.

"Okej. Stämmer det att du då ville veta mer om olyckan som hände nu imorse?"

Mannen kollar på mig och väntar på ett svar.

Jag nickar igen.

"Det står här att kvinnan som var med i bilolyckan var din moster, Linn Olsson, stämmer det?"

Jag nickade för tredje gången och svalde hårt.

"Jo, det var såhär att din moster, Linn Olsson, var vid 09:00 tiden på väg in mot Göteborg när olyckan skedde. Enligt ett vittne så stannade Linn vid en korsning och väntade på att få åka, men precis när hon åkte ut på vägen kom det en bil i väldigt hög fart från ingenstans.

Bilen kom i en hastighet på cirka 120 på en 50 väg. Bilen som körde in i Linn's bil körde in på sidan av hennes bil och drog med sig hennes bil cirka 100 meter innan bilen stannade.

Mannen som orsakade krocken misstänks för rattfylleri" babblade mannen på och visade några bilder från olycksplatsen och samt massa papper.

"Polisen utreder fortfarande olyckan och kommer in efter som med ny info" fortsatte polisen.

Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra, jag bas satt där och lystnaden på vartenda ord mannen sa.

Kvinnan som suttit ryst för det mesta började prata och berättade att när dom få in ny och mera info så ska dom kontakta mig och min mamma och berätta hur läget är.

*

Tiden gick. Vi hade åkt ifrån polisstationen för ett tag sen och satt nu i ett väntrum och väntade på att få gå in till Linn.

Den kvinnliga läkaren som vi hade pratat med tidigare imorse kom in i rummet och ropade upp mitt namn.

"Nova Olsson?" sa hon och kollade runt och stannade sedan blicken på mig.

"Patienten kan ta emot er nu"

Vi ställde oss upp och följde men läkaren till rum 375. Hon öppnade dörren och lät oss gå in. Min blick fastnade på en kvinna som låg på en säng med tråkiga, vita lakan, räcke och kudde. Kvinnan såg helt förstörd ut. Slangar överallt, sår och blåmärken överallt, håret var en enda röra och hennes hy som brukade vara strålade var nu mer blek och förstörd. Kvinnan som låg där brukade ha fullt med glädje och lycka i sig, nu var det varken någon lycka eller glädje kvar i henne. Hon var som en vissnad blomma, helt matt och förstörd.

Allt började bli dimmigt av dom tårar som försökte tränga sig fram. Kvinnan öppnade sina ögon och kollade bort mot mig, Luke och Liam som stod i dörröppningen. Hon trängde fram ett leende, men leendet såg inte ut som det leende kvinnan brukade le, det här leendet såg mer smärtsamt ut. Det gjorde ont att se henne såhär, jag har levt med kvinnan i hela mitt liv men ändå så är det inte samma kvinna, kvinnan såg mer olycklig ut.

En knut knöt sig i magen och det kändes som om flera tals knivar började hugga mig i magen.

Jag vill bara springa fram till henne och krama henne men var rädd att skada henne, mer. Jag bara stod där, med Luke och Liam vid min sida och kollade på kvinnan som tidigare varit en glad och lycklig kvinna, tvärtom vad hon är nu. Det var inte samma Linn. Ännu en gång högg knivarna i min mage. Jag ville vända mig om, jag ville inte se på henne, det gjorde bara ont, men var rädd att om jag vänder mig om kommer hon försvinna och aldrig komma tillbaka.

Linn särade försiktig på läpparna och försökte säga något. En krasslig röst hördes och sa:

"Hej..."