Utlands crushen

Kapitel 29

En rysning for genom hela kroppen på mig. Hans mjuka läppar fortsatte kyssa mig mjukt på halsen och hans händer smekte mina armar. Jag lutade huvudet åt sidan av njutning av dom små kyssarna som lämnades på min nakna hud. För varje kyss for en rysning genom kroppen. Folk snackar om fjärilar, små, små fjärilar som flyger runt i ens mage av spänning, nervositet osv, men här var det inte några fjärilar som flög runt och flaxade med sina små, färgglada vingar, här var det stora fjärilar, stora djur, ett helt jävla zoo som befann sig i min mage. Tänk att denna kille vid namn Luke som jag har känt och varit tillsammans med i bara några dagar får mig till att känna saker och ting som jag aldrig har gjort förut för någon eller något, som driver mig till vansinne (på ett bra sett då), får mig att le av ingen anledning, får mig att känna mig speciell och till världens lyckligaste tjej. Vi har haft våra med gångar och mot gångar men det är det värt. Han är killen jag inte kan vara utan, han har blivit som en del av mig och jag kan inte leva utan en del av mig själv. Utan honom skulle det vara en kroppsdel som saknas, en pusselbit.

Där stod jag helt mållös med min ena halvas läppar tryckta mot min hud.

Jag vände mig mot Luke och kollade honom i ögonen.

"Vet du att jag älskar dig..?" log Luke och smekte min kind medan våra ögon kollade djupt in i varandra.

Jag log mot Luke och kysste hans läppar.

*

Senare på kvällen blev Luke tvungen att åka hem... Så det blev nerflix och fruktsallad den kvällen i ett persontomt rum. Lite ensamt men på nått sätt lite skönt.

Fruktsalladen var nära till borta och avsnittet av Hemlock grove är snart slut. Tanken om att gå ner och göra mer sallad slog mig men jag orkade inte. Klockan var 23:50 och jag var trött men försökte hålla mig vaken för att se hur det skulle bli med Miranda och barnet Nadia. Skulle dom dö, eller överlev?

När avsnittet var slut såg jag även att det var det sista. Det kommer ju dock mer men det var det sista för stunden.

"Va?! Nej!" sa jag för mig själv i förtvivlan.

Jag slog ihop datorn och la undan den. Jag ställde den tomma skålen på golvet och kröp ner under täcket i sängen. Jag slöt mina ögon och det sista jag tänkte på innan jag slocknade var: vad fan var det för gigantiskt slags fladdermus/dinosaurie djur som kom flygandes och fångade Miranda och Nadia i luften? Haha!

*

Jag klev sakta upp från sängen och började gå mot dörren, ner för trappan och vidare in till köket där min mamma satt och åt frukost.

Idag är det måndag vilket betyder skola... Men jag får se det på den ljusa sidan, det är en dag närmare sommarlovet. Jag längtar till sommarlovet. Bad, sol, vänner, och inga läxor!

"Vad du var uppe tidigt idag då" log min mamma när jag satte mig ner mittemot henne vid matbordet.

"Du behöver ju inte gå upp fören om en timme" fortsatte hon.

"Jag vet..." svarade jag trött och hällde upp yoghurt i skålen som stod på bordet.

"Vill du bli hämtad idag?" frågade mamma.

"Jag vet inte, jag hör av mig" svarade jag.

*

Efter frukosten gick jag upp på mitt rum och gjorde mig i ordning för dagen. Under tiden spelades musik ur mina högtalare till stereon. Allt från glad till lite mindre glad musik. Musiken är en stor del av mitt liv, har alltid varit och kommer alltid att vara.

Jag drog på mig ett par svarta jeans och ett grått linne. Jag gick till mitt bord där jag har allt mitt smink och mina smyckena. Jag har inget bord med en spegel framför, jag har det bordet där jag har allt och min helkropps spegel som jag sminkar mig vid, det funkar lika bra.

Jag plockade med mig min mascara, foundation, eyeliner osv. Bara några få saker eftersom jag inte behöver så värst mycket smink. Tillexempel ögonskugga, det behöver jag inte.

När jag var klar med min vanliga sminkrutin började jag med håret. Jag började platta det långa, bruna håret. Jag kollade mig i spegeln för att se så att jag inte såg mer förjävlig ut än vanligt. Jag gick till mitt nattduksbord och drog ut laddaren ur min mobil och stoppade den i min högra bakficka. Jag gick ner för trappan och vidare till hallen, drog på mig mina låga, vita Converse, tog tag i min svarta skinnjacka samt väska.

"Mamma!" ropade jag för att få bekräftelse om hon är inne eller hon hon redan har gått ut till bilen.

"Jag kommer!" ropar hon tillbaka.

Det tog inte länge innan fotsteg hördes och snart står mamma i hallen och tar på sig sina skor.

*

"Hej då, gumman" sa mamma.

"Hej då"

Jag klev ur bilen och stängde dörren efter mig. Jag såg mamma åka ifrån byggnaden och sedan försvinna.

Jag började gå mot skolan och var snart vid porten. Jag öppnade den och tog trappan upp en våning för att sedan gå till mitt skåp. När jag stod och låste upp mitt skåp kände jag ett par armar slingra sig runt min midja och små kyssar på min hals.

"Hej..." sa han mot min hud.

"Hej" log jag.

Jag vände mig om och mötte ett par bruna, underbara och fina ögon som tillhörde ingen mindre än min kärlek, Luke.

Luke besvarade mitt leende och kysste mig på munnen med sina händer som var planerade på mina höfter och mina som var runt hand nacke.

"Så vill du hitta på nått idag?" frågade Luke.

"Visst" svarade jag med ett lite större leende än innan.

"Vad ska vi göra?" frågade jag nyfiken som jag är.

"Tänkte vi kunde ha en myskväll hemma hos mig?" sa Luke mer som en fråga och log.

Jag besvarade leendet och det kändes som om vi nästan hade en tävling om vem som log störst.

Det började minska med människor i korridoren. Jag längden en blick mot klockan på korridors väggen och vände sedan blicken tillbaka till Luke.

"Vi måste gå till våra lektioner" sa jag lite mer besviken.

Luke putade med underläppen och jag skrattade lätt åt honom vilket han sedan också gjorde.

"Vad har du för nått nu?" frågar Lule och lutar sin panna mot min.

"Svenska" svarar jag.

Ett leende sprids på Luke's läppar.

"Då får vi skynda oss så vi inte blir sena till lektionen då" flinar Luke och drar iväg mig mot salen svenskan ska vara i.