Utlands crushen

Kapitel 22

Jag hade klätt på mig och var klar för att åka till sjukan. Luke och jag fick åka på Luke's moped och Liam på sin som han hade. Liam insisterade först på att inte följa med men jag ville att han skulle med så han gjorde det.

Varför jag fick var här var för att jag hade varit med om en brand. Jag var hos min mormor och morfar när det hände. Mormor hade lagat mat och för att göra det lite mysigt hade hon tänt en ljusstake som sedan trillade ner på bordet och köket fattade eld. Det var bara jag och min mormor hemma för min morfar var och handlade lite när olyckan skedde. Jag och mormor klarade oss utan brännskador och så men min mormor hade en hund och den var instängd i ett rum och kom inte ut så jag gick in tillbaka i branden och hämtade hunden. Jag hade andats in alldeles för mycket rök så jag fick ligga på sjukhuset en längre stund än nödvändigt. Vi är idag helt okej alla tre men jag har fortfarande en dålig känsla av sjukhuset.

Jag klev in genom dörren med Luke's armar runt min midja. Vi frågade kvinnan om vilket rum Linn Olsson låg i, hon svarade att hon låg i rum 375 på våning 3. Vi tog hissen och tryckte på knappen som det stod 3 på. Knappen började lysa rött som tecken att hissen var på väg dit. Hissen stannade och dörrarna öppnades. Folk gick fram och tillbaka i den långa korridoren med snabba steg, några i läkarkostymer och några i vardagskläder. Vi gick genom korridoren som kändes som en evighet. Allt var så dystert. Vitt lite överallt, människor som gick i likadana kläder, allt var så...tråkigt och dystert. Vi kom äntligen fram till rum 375 då en kvinna i cirka 40 årsåldern kom ut från rummet med en journal i handen. Kvinnan fick syn på oss och log vänligt.

"Hej, behöver ni hjälp?" frågade hon vänligt.

"Ja, vi är här för att besöka Linn Olsson" svarade Luke.

"Linn Olsson...Linn Olsson..."mumlade kvinnan och kollade igenom alla papper.

"Åh, Linn Olsson, hon har precis fått sin medicin och kan tyvärr inte ta emot några besökande just nu" sa hon.

Jag som fortfarande inte fick fram ett ord stod bara där och hörde noggrant på varenda ord hon sa om Linn. Luke och Liam "skötte snacket" åt mig som stod där helt stum.

"Finns det nån chans att vi kan träffa henne senare?" frågade Luke och kramade om min hand.

Hon kollade igenom sina papper för andra gången och kollade sedan upp på oss igen.

"Nästa besökstid är klockan 13:00 och klockan är nu..." började hon och pausade när hon kollade på sin silvriga klocka på handleden.

"...11:45, så ni får vänta här om ni vill eller så får ni gå och komma tillbaka klockan ett" fortsatte hon.

"Okej, tack för hjälpen" tackade Luke.

Kvinnan log ett vänligt leende innan hon fortsatte gå genom den långa korridoren.

Luke och Liam vände sig mot mig och verkade villa säga något, tillslutning öppnade Liam munnen och frågade:

"Så, vad vill du göra? Vill du stanna här eller vad vill du göra?"

Jag villa stanna kvar men ändå inte för som sagt, det här stället skrämmer skiten ur mig.

"Ja...jag, vill veta mer om olyckan" svarade jag.

Det var det jag ville. Jag ville veta allt om olyckan, mer än att det var en bilolycka. Jag ville veta hur? Vem mer som krockade? Och vart?

Liam och Luke kollade på varandra en kort stund innan dom vände tillbaka blickarna mot mig.

"Okej, om det är det du vill så är det så det ska bli" sa Luke och log lite osäkert.