Jag slängde blicken ännu en gång mot klockan som satt på väggen framför mig, vilket inte hjälpte ett dugg då klockan tickade i samma långsamma fart som förut. Varför jag slänger desperata, längtansfulla blickar mot klockan är för att det snart är lunch. Och varför jag längtar till lunchen är för att efter lunchen har vi en kort lektion sen slutar vi för dagen, och för att när det blir lunch går jag träffa Luke.
Helt inne i mina tankar satt jag bara och kollade på klockan som tickade sekund för sekund. Klockan slog 1 och alla reste sig hastigt upp och plockade upp sina saker, samt jag. Jag rusade ut från klassrummet och fortsatte till mitt skåp. Jag stannade med ett leende på läpparna för en sekund och fortsatte sedan till skåpet där Luke stig lutandes vid mitt skåp. Jag kramade om Luke och han mig. Ett par läppar trycktes mot min kind, en mjuk och underbar liten kyss som bara kom från en person som betyder mer än nått annat i hela världen. En person som inte bara är nån jag umgås med, kysser eller kramar, uran också är en del av mitt liv och mig. Personen som älskar mig för den jag är och som jag gör detsamma med.
"Ska vi gå och äta?" log Luke mot mig.
Jag nickade leendes och vi gick sedan hand i hand genom korridoren ner till matsalen.
*
Jag slängde ett lass pasta på min talrik och gjorde en äcklad grimas gör mig själv. Grimasen blev mer äcklad när jag slängde på nån slags korvgryta på.
I ögonvrån såg jag hur Luke slängde på ett helt lass med pasta och korvgryta utan tvekan eller nån äcklad min. Jag skakade på huvudet åt honom och gick och tog mig vatten. Inte ens vattnet är gott, det är varmt och smakat metal, hur lyckas man egentligen? Jag gick mot ett ledigt bord och satte mig ner och Luke strax efter. Luke högg genast in utan problem, tvekan eller äcklad min. Jag gav honom en blick som han måste ha märkt då han kollade upp på mig som om nått hade hänt fullt med mat i munnen.
"Hur kan du äta det där?" frågade jag med samma äcklande min.
"Vadå?"
"Maten" började jag men fortsatte då Luke kollade frågande/konstigt på mig.
"Den är äcklig" sa jag.
Luke lassade på mat på din gaffel och stoppade den i munnen.
"Vad kräsen du är" sa han.
"Jag är inte alls kräsen, jag tycker bara att skolmaten här inte är ätbar, varken för mig eller för nån annan mänsklig varelse"
Luke himlade med ögonen.
"Kräsen" mumlade han och fortsatte äta sin "mat".
Jag skakade på huvudet åt honom och brydde mig inge mer om det. Vill han äta det här som vissa kallar mat får han göra det.
En stol drogs ut bredvid mig och ber satte sig en tjej.
"Är det ledigt här?" frågade hon.
Sara.
Jag vände mig mot henne och kollade glatt på henne.
"Hej" sa jag och kramade om henne.
"Hej" sa Jon och besvarade kramen.
"Jag har inte sett dig på tag, vart har du varit?" frågade jag henne.
"Hemma, Sandra blev sjuk och mamma eller pappa kunde inte vara hemma och ta hand om henne så jag gick bli hemma istället, sen blev jag själv sjuk" log hon.
Alexandra är Sara's yngre syster på 7 år, dom är sjukt lika dom två om jag får säga det själv. Samma blonda, axel långa hår, grön/blåa ögon och ja allt, typ. Det ända som skiljer sig på dom är att Alexandra är mindre än Sara, som en liten mindre version av Sara är hon.
Vi fortsatte babbla på om saker och snart var det dags for lektion. Vi satt inne hela lunchrasten också.
Jag och Lule gick till våran lektionssal och Sara till sinn. Inne i klassrummet fick vi sitta åt skilda så det inte fanns två platser bredvid varandra. Jag längre bak och Luke längre fram. Läraren malde på om saker han hade tänkt vi skulle få in i våra skallar.
Jag vände bort blicken från läraren som stod vid tavlan och kollade på Luke som nån sekund efter vände sig bakåt mot mig. Vi log mot varandra och Luke blinkade med sitt ena öga. Mitt leende blev en aning större och detsamma med hans.
Tiden gick och vi gav varandra några blickar då och då. Snart var lektionen slut och vi skulle äntligen få sluta.
Jag hade blicken nere i mitt block där jag hade klottrat lite saker, blommor, hjärtan och nått jag inte riktigt vet vad det är bland annat. Medan jag satt där på en trästol bred vid Elsa, som hon hette, babblade läraren på om massa olika saker i samma kategori men lutade sedan och alla i rummet började röra på sig. Jag kollade upp och såg att vi skulle sluta nu. Jag slog igen mitt block och la den i väskan och slängde väskan över axeln. Jag gick mot dörren ut från klassrummet men blev stoppad av nån som tog tag i min handled. Jag vände mig om och såg Luke så där med ett leende. Jag log tillbaka och vi flätade ihop våra fingrar.
*
Luke gav mig en svart hjälm och jag satte på mig den. Luke satte på sig sin hjälm och startade mopeden. Jag satte mig bakom honom och låste mina händer rund hans midja.
"Redo?" frågade Luke och kollade på mig över sin axel.
Jag nickade.
"Då kör vi" sa Luke och gasade iväg.
Vi körde igenom blad massa hus och stannade efter några myter framför Luke's hus.
Jag klev av och tog av mig hjälmen. Lule tog av sig sin och klev av. Han log mot mig och tog tag i min hand.
ВЫ ЧИТАЕТЕ
Utlands crushen
Любовные романыNär Nova Olsson åker utomlands med sin mamma ser hon fram emot en underbar semester. Sol, bad, shopping osv. Det kan inte bli bättre tycker hon, men sen händer det något och allt blir bara bättre och bättre. Men när allt är på topp rasar allt. Komme...