Utlands crushen

Kapitel 21

"Är det nån hemma?" hörde ja en killröst säga.

"Här inne" svarade Luke och harklade sig.

Något släpptes mot marken, antagligen en väska, och fotsteg kom mot oss. In i rummet kommer Liam.

"Nova? Vad gör du här?" frågade han med ett leende och kom fram till mig och kramade om mig.

"Jag bor här, eller ja, inte här här men i Göteborg" svarade jag och besvarade kramen.

Svaret blev en aning konstigt men det struntade jag i, jag tror att Liam är smart nog att förstå vad jag menar.

"Haha, ja jag fattade nog det" sa han.

Luke och Liam sa hej till varandra och Liam satte sig i soffan bredvid Luke.

"Men vad gör du här då?" frågade jag Liam.

"Jag kommer bo här idag och imorgon. Mina föräldrar är och hälsar på min farmor och farfar uppe i Värmland, och eftersom jag inte ville med frågade jag om jag fick bo här och självklart fick jag det" svarade han och log.

Jag nickade förstående.

*

Tiden gick och vi hade jätte roligt. Vi har sett på film, lyssnat på musik som spelats i bott, dansat som galningar och har varit allmänt galna.

Luke hade kommit på en idé om att vi skulle sova över vilket jag och Liam instämde på. Vi hade plockat fram en madrass, som då var till Liam enligt Luke. Luke ville att jag skulle sova med honom i hans säng och så fick det bli.

"Fan...!" sa jag för mig själv när tanken om att jag varken har med mig kläder att sova i eller något sånt.

"Vadå?" frågade Luke och kramade mig bakifrån.

Luke lutade sin haka mot min axel och väntade på ett svar.

"Jag har inget att sova i med mig, kan jag få låna en tröja av dig?" frågade jag.

"Jag tror inte att jag har någon tröja, tyvärr så du får nog antagligen sova naken" beklagade Luke men kunde inte hålla det flirtiga leendet tillbaka.

"Jo, det skulle du väll gilla va?" sa jag och himlade med ögonen.

"Visst, här" sa Luke tillslut besviket och kastade en svart tröja till mig.

Jag tog emot den och tackade med en kyss innan jag gick mot badrummet.

Jag låste dörren bakom mig och började klä av mig. Jag satte på mig Luke's tröja som täckte precis över rumpan. Jag samlade ihop sakerna i handen och gick ut från badrummet.

Eftersom jag inte hade någon tandborste struntade jag i att borsta tänderna. Jag öppnade dörren till Luke's sovrum och såg bara svart. Jag såg dock två ansikten som lystes upp av varsin mobil riktat mot deras ansikten. Jag skakade på huvudet och la mig bred vid Luke. Jag kurade ihop mig under det blåa duntäcket med ryggen mot Luke. Jag kände ett par varma armar krama om mig och en mjuk kyss mor min hals.

"God natt" sa Luke mot mot öra.

"God natt"

*

"Nova" hörde jag någon viska mitt namn.

"Nova" hörde jag ännu en gång och jag kände en kyss mot min hals.

Jag öppnade ögonen försiktigt och gnuggade dom med mina händer.

"Vad..?" sa jag trött.

"Din mobil ringer" sa Luke mjukt mot min hud.

Jag suckade lätt och sträckte mig efter min mobil som låg på nattduksbordet bredvid.

Jag kollade med kisande ögon på den skarpt lysande skärmen som hade texten 'Momi'. Jag tryckte på svara och la mobilen mot mitt öra.

"Hallå" svarade jag trött.

"Nova, vart är du?" frågade min mamma stressigt i luren.

"Jag är hos Luke" svarade jag.

Mamma lät väldigt stressig och nästan chockad?

"Mamma, har det hänt något?" frågade jag och satte mig upp.

"Jag berättar senare, skicka bara Luke's adress till mig" svarade hon bara.

"Mamma, vad har hänt?" frågade jag ännu en gång.

"Nova, Linn ligger på sjukhus"

Allt stannade. När allt var som bäst händer det här. Jag har precis fått tillbaka min Luke och är som lyckligast, och så händer det här. Varför just nu? Varför just Linn? Av alla människor i hela världen valde ödet Linn. Linn som är världen finaste person, världens snällaste person och världens mest pålitliga person. Jag kan inte förstå, varför? Linn är en sån underbar person och en sån person förtjänar inte något sånt här. Jag vet dock inte varför hon ligger på sjukhus men ändå.

"Hur?" frågade jag och kollade ut i tomma intet.

"Linn var med om en bil olycka, mer vet jag inte" svarade hon men jag slutade lyssna.

Jag släppte mobilen på sängen och gick ut från Luke's rum.

Bilolycka? Allt snurrade runt i huvudet på mig, allt från varför just Linn blev den som var inblandad i olyckan till hur det såg ut när olyckan skedde.

Jag gled ner för väggen bredvid dörren till sovrummet. Jag ser en person komma ut från rummet i ögonvrån och att personen sätter sig bredvid mig. Jag vänder mitt ansikte till personen som är Liam men rödsprängda ögon. Jag har inte fällt en tår men jag kommer snart.

Liam kollar på mig med en förstående blick fast jag tvivlar på att han vet vad som hänt, men det är snällt att se att han bryr sig. Liam säger inget, han bara håller om mig i tysthet.

Jag hör Luke prata inne i sovrummet och öppnar sakta munnen för att prata men inget ljud kommer ut, inte ett knyst. Men jag behövde häller inte fråga något, Liam särade på läpparna och började prata.

"Luke pratar med din mamma, han säger att han kan skjutsa dig istället och att hon kan åka till sjukhuset så ses vi där" säger han med blicken framåt.

Så han vet.

Jag säger inget, bara nickar.

"Nova, är du okej?" frågade Luke och satte sig framför mig och Liam.

Jag gjorde inge klartecken på hur jag mår, jag vet faktiskt inte. Jag är helt förkrossad men jag visar det inte med tårar, och jag är absolut inte glad för jag menar, vem är glad över att ens bästa moster har varit med om en bilolycka, hur illa den än må vara?

"Vill du att jag ska skjutsa dig?" frågade Luke och la sin tröstande hand på mitt knä.

Jag nickade långsamt.