Jag sätter mig ner på en stol i köket och kollar ner mot min vänstra hand. Det är nästan att jag skrattar lite, jag är så värdelös när det gäller matlagning.
Jag och Dante kom hem till mig för kanske en timma sen, mer eller mindre. Han fick en snabb rundvandring, dock bara på nedervåningen, innan vi hade tänkt börja laga mat. Dessvärre hann vi inte ens halvvägs förrän jag skar mig i fingret, så enligt Dante behöver jag inte hjälpa till med maten längre. Inte för att jag klagar dock, jag tycker inte riktigt om att laga mat och dessutom gör det oerhört ont i mitt finger. Utöver det gillar jag synen av Dante i mitt kök...
"Okej så", jag kollar upp på Dante, han sätter sig ner på stolen mittemot mig. "Berätta något jag inte vet om dig", han ler mot mig när han yttrat meningen.
"Huh?", jag ser lite förvirrat på honom.
"Berätta något jag inte vet om dig, vad som helst. Jag vill bara lära känna dig", han har fortfarande ett leende på läpparna när jag lutar mig tillbaka och tänker en stund, innan jag svarar honom.
"Vet du något om ekträd?", frågar jag honom. Han skakar på huvudet som svar. "Alltså man kan säga att den symboliska meningen är att trädet är kraftfullt, och liksom uthärdligt. Men det visar rättvisa, ärlighet och tapperhet också. Och det-", jag avbryter mig själv mitt i meningen och bara kollar på honom. "Förlåt tråkar jag ut dig?", jag ler lite mot honom.
"Nej nej, fortsätt. Det är intressant", han nickar lite uppmuntrande, vilket ger mig lite mer självförtroende.
"Alltså det låter fett konstigt att säga det, men jag kan typ relatera till det på något vänster. Du vet med tanke på min relation till mina föräldrar, och familj generellt. Det har känts så nästan hela min uppväxt liksom, jag bara väntar på att få sticka härifrån", jag lägger ner mina underarmar på bordet, och lägger huvudet lite på sne medan jag ser på Dante. Han ser på med en blick jag inte riktigt kan tyda, medan han nickar långsamt.
"Jag fattar, är det det tatueringen står för? Liksom att du klarar dig själv typ", frågar han och jag nickar. "Varför är den upp och ner då?", hans ögon låser sig fast i mina och jag måste anstränga mig för att kunna svara honom. Vilket jag inte ens gör, jag nickar bara lite med huvudet.
"Ska vi käka i vardagsrummet?", frågar jag istället, han nickar. "Jag kan fixa med filmerna så länge i så fall", Dante nickar igen och sedan lämnar jag köket. Eller kanske snarare flyr från köket.
Shit, hur kan han få mig att helt tappa kontrollen över mig själv? Han behöver bara se på mig, och jag känner mig knäsvag. Dante är så jävla speciell, fast vi bara är vänner.
-
Jag suckar lite när min mobil åter igen plingar till, och jag tar upp den ifrån bordet. Vi hade ätit upp maten snabbt, och var nu inne på film nummer två. Dessvärre hade jag börjat gäspa innan ens första filmen tagit slut. Jag hade även dragit mig längre och längre ner i soffan, tills jag bokstavligen låg ner i den. Jag har en kudde bakom huvudet och mina ben över Dantes, men precis som allt annat under den här kvällen så klagar jag inte.
När skärmen börjar lysa läser jag snabbt igenom Vildas sms, och jag kan inte låta bli att himla lite med ögonen.
Vilda, 23:59
Hallå varför säger Astrid att du är med Dante just nu
Vilda, 23:59
Och att ni ser på film och har världens mysigaste kväll. 1, varför berättade du inte för mig? 2, inbjudan?
Diana, 00:00
Men hon frågade, ska jag ljuga liksom elr
Vilda, 00:02
Så han är alltså hos dig just nu?
Diana, 00:02
Ja...? Kom inte hit
Vilda, 00:03
Vad gör ni? ;)
Diana, 00:04
Men lägg av, vi kollar bara på film
Vilda, 00:05
Netflix & chill eller?;););)
Diana, 00:05
Hejdå
Jag släcker skärmen medan jag åter igen himlar med ögonen. Astrid hade snapat förut, vilket jag svarat på men en bild på både mina och Dantes ben. Hon hade frågat vem jag var med, och long story short så fick hon reda på varför Dante är här från första början. Jag skickade till och med en bild på min tatuering.
Jag vänder huvudet mot filmen igen, men slutar ögonen efter en liten stund. Jag hoppar nästan märkbart till när Dante öppnar sin mun.
"Är du trött?", han ler svagt mot mig när jag möter hans ögon. Jag nickar bara som svar. "Ska vi gå och lägga oss? Vi kan ju kolla klart någon annan dag", jag nickar igen, innan jag reser mig upp från soffan. I farten tar jag tag i fjärrkontrollen och stänger av Tvn. Det blir direkt mörkt i rummet, då Tvn var det enda som lyste upp det.
"Kom", säger jag tyst och tar tag i min mobil, innan jag börjar bege mig mot övervåningen. Jag hör Dantes fotsteg bakom mig i trappan.
Vant svänger jag direkt till vänster när vi kommer uppför trappan, in till mitt rum. Jag låter Dante komma in i rummet innan jag tyst stänger dörren efter oss, jag granskar honom medan han nyfiket ser sig omkring.
"Jag har aldrig varit här", säger han och sveper med blicken en gång till över rummet, innan den stannar på mig. Jag sätter mig ner på min säng.
"Nu har du det", säger jag med ett litet leende. Han skrattar svagt. Jag har fortfarande på mig hans tröja, så jag tar bara av mig mjukis shortsen jag tog på innan vi började kolla på filmerna. "Är inte du trött?", frågar jag honom medan jag lägger mig ner i sängen, utan att ta på mig täcket.
"Lite kanske, hur mycket är klockan?", frågar han och jag sträcker mig lite efter min mobil, som tidigare låg på mitt nattduksbord.
"00:10", svarar jag och han nickar svagt, innan han får av sig tröjan och kollar ner på mig. Jag känner att det pirrar till lite i magen när han möter mina ögon. Jag lägger tillbaka min mobil på nattduksbordet, innan jag flyttar in lite i sängen och gör plats åt honom. Av någon anledning känner jag mig lite nervös när han lägger sig ner bredvid mig.
"Godnatt", han drar mig lite närmare, och jag ryser när han lägger hans armar om min midja. Jag lägger huvudet vid hans hals och ler svagt för mig själv när jag svarar honom.
"Godnatt Dante".
