Underbar(n) || Hov1

Kapitel 18

Dante, 16:33
Min polare kan tatuera dig vid 18 om de funkar?

Jag stirrar ner på smset några sekunder. Jag och Dante har inte snackat så mycket dom senaste tre dagarna, men han verkar minnas vad det var vi pratade om sist. Jag kan inte hindra mig själv från att le svagt medan jag svarar honom.

Diana, 16:37
Aa det funkar, du hänger väl med?

Dante, 16:38
Ja de e klart. Vi träffas vid bänken i stan typ kvart i 18

Diana, 16:40
Blir bra

Direkt när jag skickat iväg det sista smset reser jag mig ur soffan för att gå upp till övervåningen. Jag vet inte vad det är med mig, men jag känner att jag vill göra mig lite finare typ. För Dante.

Jag menar jag överdriver inte ens när jag säger att han ser änglalik ut, det finaste jag någonsin lagt mina ögon på.

Jag sminkar mig rätt enkelt. Concealer, puder, ögonbryn, bronzer, highliter och mascara. Rätt så enkelt. Sedan tar jag på mig ett par svarta byxor med hål på knäna, och en svart magtröja med lite urringning. Så mina nyckelben blottas en aning.

Jag granskar mig en sista gång i spegeln, innan jag lägger ner min mobil i bakfickan och börjar bege mig ner mot hallen. Jag får snabbt på mig mina gamla vans och jacka, innan jag går ut från huset och låser dörren efter mig. Hörlurarna ligger i jackfickan, som jag snabbt kopplar in i mobilen.

Cirka 25 minuter senare har jag kommit av bussen vid den sista hållplatsen, inne i stan det vill säga. Jag börjar sätta fart mot bänken där jag och Dante bestämt att vi ska träffas, när jag kommer fram verkar det dock som att han är lite sen.

Klockan har precis slagit 17:45 dock, han behöver ju inte vara här prick liksom. Jag hinner lyssna på en halv låt innan jag får syn på honom. Jag granskar honom snabbt dom sekunderande innan han kommit fram till mig. Han har på sig ett par jeans, en svart tröja med något tryck med en jeansjacka över, vita skor och en rosa keps på huvudet.

"Tja... Är jag sen? Har du väntat länge?", han höjer lite på ögonbrynen när han tar dom sista stegen fram till mig. Jag reser mig upp från bänken och kollar upp på honom.

"Några minuter, och nej jag har inte varit här så länge", han nickar lite.

"Kom vi ska hit", han nickar lite med huvudet bakom mig och börjar sen gå förbi mig. Jag vänder mig om så vi går bredvid varandra.

"Vart är det vi ska?", frågar jag, jag har ingen aning om vem den här killen är liksom.

"Vi ska hem till honom, han bor bara runt hörnet. Han har en liten tatuerings studio hemma, men han är fett duktig", jag nickar lite åt det han säger medan vi går in på en gata med några lägenheter.

"Det låter bra", Dante vänder lite på huvudet och kollar ner mot mig, innan han ler lite grann. Jag besvarar hans leende innan jag ser framåt igen, för att se vart vi går.

Jag har tänkt på det där Matheo sa för ett par dagar sen, om Oskar. Jag hade hängt mycket med honom också, så det tog kanske lite på mig att veta att det var Dante som gav honom drogerna som han tillslut använde för att ta livet av sig. Men på andra sidan, Dante kunde inte vetat om vad Oskar tänkte göra. Så jag kan inte direkt vara arg på honom för det här. Right? Inte utan att han fått berätta det ur hans perspektiv iallafall.

"Det är här", Dante stannar upp vid en port. Han slår in en fyrsiffrig kod innan han håller upp dörren åt mig, jag ler svagt mot honom och går in i trappuppgången. "Vi ska till våning tre, ta trappan", fortsätter han och jag sätter fart mot trappan.

Vi kommer snabbt uppför trapporna, och efter bara någon minut står vi framför en dörr. A.Almqvist står det på brevinkastet, det är det enda jag hinner konstatera innan Dante ringer på dörren.

Det hörs steg inifrån lägenheten, och någon sekund senare öppnas dörren upp. Den brunhåriga killen spricker upp i ett leende när han får syn på oss, eller snarare när han får syn på Dante.

"Tja! Är det bra eller?", dom gör det här handslaget jag sett Dante göra tidigare med några andra. Dante har ett leende på läpparna när han svarar honom.

"Jo det är bra, själv då?".

"Det funkar väl, du vet ju hur det är", Dante ger honom någon slags blick och en liten nick. Sekunden efter vänder killen på huvudet mot mitt håll. "Du är Diana antar jag?", han höjer på ögonbrynen en aning men ler fortfarande mot mig.

"Ja precis, och dig ska jag kalla...?", jag kollar lite fundersamt på honom och väntar på att han ska avsluta min mening.

"Arvid funkar galant!", jag besvarar hans leende. "Kom in kom in nu då, så vi kan köra igång". Arvid öppnar upp dörren en aning så att vi kan stiga in, vilket vi gör. Jag får snabbt av mig mina skor och min jacka. Arvid har redan försvunnit iväg längre in i lägenheten.

"Ska jag ta din jacka?", Dante ger mig en frågande blick.

"Ah, visst", jag nickar lite och ler svagt mot honom när han tar den ur mina händer. Jag vänder mig sen om och går åt det hållet Arvid försvann iväg mot.

Jag kommer in i ett lite större rum, och konstaterar snabbt att det är köket jag befinner mig i. På köksbordet är det fullt med olika nålar, och bläck och sånt. Jag vet inte ens, men allt det där man använder när man tatuerar någon. Arvid står och häller upp tre glas med någon vätska i.

"Vet du vad du ska tatuera?", frågar han plötsligt, utan att vända huvudet mot mig. Jag fortsätter dock att se mig omkring i köket.

"Mmm, alltså typ", jag lutar mig lite mot köksbordet precis innan han vänder huvudet mot mig. "Dante har ju en tatuering på sidan av halsen, typ under örat vid käken. Vet du vem som har gjort den?", jag höjer lite på ögonbrynen. Han börjar att le en aning.

"Han står framför dig", han går fram mot mig och räcker det ena glaset mot mig, som jag tar emot. "Vill du ha en tatuering på halsen?", frågar han sen, och jag nickar. Det är det jag tänkt mig.

Jag dricker lite ur mitt glas, och som vanligt kan jag snabbt konstatera att det är något utblandat med alkohol. Det smakar gott dock.

"Hallå Dante sätt dig", Arvid tar tag i en stol han ställer mellan honom och mig. "Hämta drickan på bänken Diana", fortsätter han. Jag förflyttar mig från köksbordet till bänken där jag tar tag i den tredje drickan han blandade nyss.

"Vad ska du göra?", Dante ser förvirrat upp på Arvid medan han sätter sig på stolen. Arvid har ställt sig på andra sidan utav stolen, så vi in princip har bytt platser med varandra.

"Diana", han vickar lite med fingret att jag ska komma tillbaka till dom, vilket jag gör. Jag räcker drickan mot Dante vilket han tar emot med ett litet leende.

Arvid tar tag i Dantes haka och vänder hans huvud mot mig, vilket leder till att man ser hans tatuering bättre.

"Du ser ju ungefär hur den är gjord, hade du tänkt ha den på samma ställe ungefär?", frågar Arvid medan jag inspekterar Dantes tatuering. Den sitter under örat, precis vid hans käkben. Vilket förresten blir ännu skarpare när han sitter med huvudet som han gör...

"Ja ungefär, fast kan den vara lite större typ?", medan jag yttrar frågan drar jag lite med tummen över tatueringen.

"Vad ska du göra för något?", frågar Arvid, Dante vänder lite på huvudet och kollar upp på mig. Han ler svagt när jag tar bort min hand jag aningen omedvetet lagt vid hans nacke, för att kunna se tatueringen bättre.

Jag tar upp min mobil som legat i min ficka, och får snabbt fram bilden på tatueringen. Jag vänder skärmen mot Arvid, som i sin tur tar tag i min mobil för att studera bilden noggrannare.

"Den är cool, har den någon betydelse?", han ser fundersamt på mig. Jag kollar på honom några sekunder innan jag lägger huvudet lite på sne.

"Vem vet?", jag ger honom en frågande blick innan jag dricker lite ur mitt glas jag fortfarande håller i, och tar sen tag i min mobil.

"Okej då antar jag att vi sätter igång", Arvid vänder sig om, och jag antar att han börjar göra iordning för att vi ska, som sagt, "sätta igång".