Jag sitter och trummar med mina fingrar mot min mobil, medan min blick ligger på Vilda som steker pannkakor. Jag sitter på bänken bredvid spisen, och låter henne göra jobbet medan jag bara ser på. Allt är som vanligt med andra ord.
Mikaela och Astrid har inte vaknat än, vi hängde runt på stan igår ett bra tag innan vi åkte hem till Vilda där vi spenderade natten. En egentligen rätt sömnlös och ångestfull natt för min del, jag har legat vaken och tänkt på det mesta. Matheo och hans beteende på senaste tiden, allt som hände med Oskar och Dante. Dante har jag tänkt på helt generellt, allt känns så oklart med honom. Speciellt efter hur han var igår vid busshållplatsen, det var som att han låtsades att kvällen vi käkade på sushi stället inte existerat. Han var inte sig själv iallafall, det är en sak som är säker.
"Vad tänker du på?", Vilda väcker mig ur mina tankar. Jag kollar på henne medan hon vänder en pannkaka, och suckar sen svagt.
"Matheo, Oskar... Dante", svarar jag ärligt, hon ser lite ledsamt och omsorgsfullt på mig. Vilda är en rätt sympatisk människa.
"Vill du vara mer specifik?", frågar hon, och jag harklar mig lite innan jag svarar.
"Matheo har sagt att det var Dante som gav Oskar drogerna, så han kunde ta livet av sig. Jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det, sen har han bara betett sig fett konstigt på senaste. Vilket Dante också har", berättar jag, hon ser chockat på mig först. Jag har inte pratat med någon om det här förrän nu.
"Vet Dante att du vet?", frågar hon, och jag skakar sakta på huvudet. "Det kanske är därför han beter sig som han gör?", fortsätter hon fråga, och plötsligt går det mesta ihop i min hjärna.
"Ja alltså, så kan det ju vara", svarar jag, Vilda ler svagt mot mig.
"Du kan ju bara snacka med honom om det, och liksom det var ju inte som så att Dante visste att... vad Oskar skulle göra", säger hon, och jag nickar instämmande. Jag har också tänkt sådär.
"Jag skulle egentligen sovit hos honom för ett par dagar sen också, men när vi kom hem till honom så mötte vi hans mamma och en främmande man i dörren. Så han skickade typ hem mig", fortsätter jag berätta. Vilda lägger huvudet lite på sne, och ger mig en konstig blick innan hon häller i lite utav smeten i stekpannan.
"Det är väldigt konstigt", säger hon sen, och jag nickar instämmande. "Du vet, Diana, nyckeln till en bra relation är kommunikation", hon flinar svagt mot mig, men jag kan se att det inte ligger något retsamt i det hon säger.
"Jag ska prata med honom", säger jag, och hoppar sen ner från köksbänken för att börja duka ute på Vildas altan. Jag får försöka koppla bort alla tankar medan vi äter.
-
"Nej alltså det där är jävligt oklart, hur fan gick det ens till när ni blev tillsammans?", Astrid vänder huvudet mot Mikaela, som bara skrattar.
"Ja alltså det är fett oklart, men det liksom klickade bara. Om du fattar vad jag menar?", svarar hon, och Astrid nickar förstående.
De senaste tjugo minutrarna har vi endast pratat om Mikaelas förhållande med en kille i vår klass. Något som kom oväntat för alla oss fyra egentligen. Dock så lyssnar jag inte jätte noga på vad det är de säger, speciellt inte när min mobil börjar vibrera i min ficka.
"Vem är det?", Vildas fråga får alla att tystna, jag får upp min mobil och kollar snabbt på displayen innan jag ser upp på Vilda som sitter bredvid mig.
"Matheo", svarar jag enkelt, men reser mig ändå upp för att ta hans samtal inne i Vildas vardagsrum.
Jag andas in ett djupt andetag innan jag trycker på den gröna luren, jag vet inte riktigt vad jag ska vänta mig när han ringer.
"Ah hallå?", svarar jag, och snart hörs Matheos röst i mitt högra öra.
"Tja, vart är du?".
"Hos Vilda, hur så?", jag känner hur en rynka bildas i min panna.
"Ehm, alltså det har typ hänt en grej. Jag vet inte om jag kan säga det över telefon", svarar han, och jag känner hur min ångest sakta byggs på.
"Vad har hänt?", frågar jag nyfiket.
"Det handlar om Dante", svarar han bara, och jag himlar med ögonen.
"Ah okej, vad är det med honom?", frågar jag utan någon som helst entusiasm i min röst, inte för att jag haft det tidigare under samtalet.
"Vi råkade hamna på samma fest i förr går", börjar han, och jag nickar sakta fast han inte kan se mig. "Och jag såg honom göra en grej jag vet att du ganska starkt är emot. Och jag vill inte lägga mig i... vad det nu är ni håller på med, men jag tänkte bara att du behöver veta", jag suckar svagt när han avslutar sin mening. Han pratar i gåtor.
"Veta vad?", frågar jag, aningen irriterat. Det känns som att han bara slösar på min tid.
"Han tog droger, kokain och säkert något mer", svarar han, och jag känner hur min irritations byggs på. Driver han med mig? Jag släpper ut ett litet skratt innan jag svarar honom.
"Lägg av, han har slutat med det där", svarar jag honom, och man hör på min röst att jag inte tror honom. Varför skulle jag göra det ens? Liksom jag vet ju hur Dante reagerade när jag tänkte ta kokain, då hade jag bara tänkt tanken och inte gjort något ens. Så varför skulle han få för sig att göra något sånt?
"Jag kan skicka en video", säger han bara, och jag känner hur jag fryser till is. Menar han en video när Dante typ, tar något?
"Gör det", svarar jag, och Matheo hummar till lite.
"Jag bryr mig bara om dig Diana, det vet du ju", säger han och jag himlar med ögonen. "Hör av dig senare, vi hörs".
"Ja ja hejdå", med dem orden lägger jag på samtalet.
Jag går sakta och funderandes ut till mina vänner igen, när jag kommer ut på altanen tystas deras röster och allas blickar vänds nyfiket mot mig.
"Vad sa han för något?", frågar Vilda, jag sätter mig inte ner än utan står upp vid ena kortsidan av bordet.
"Det är lite oklart, vänta lite", svarar jag, och jag ser på min skärm att Matheo skickat en video. Det är värsta ångest trippen att ta sig in på telefonen, sen in på meddelanden och gå in på min och Matheos sms konversation.
Jag trycker sakta på videon, och låter den spelas upp för mig. Jag känner fortfarande de andras förvirrade blickar på mig.
Jag sväljer lite saliv och biter mig själv i läppen medan jag kollar på videon en gång till. Vad i helvete håller han på med? Jag kan se att videon är inspelad på snapchat, eftersom Matheo gjort så jag kan se vilket datum videon spelades in på på själva videon. Det var för två dagar sen, dagen efter att Dante skickat hem mig.
Varför berättade han inte något för mig igår när vi träffades vid busshållplatsen? Han hade inte behövt säga något inför alla som var där, men något hade kunnat säga. Jag menar, det känns rätt relevant att berätta att man fått ett återfall och tagit droger igen.
