Allt kan bli förlåtet - Noel Flike

nio

Wilma

Fredag
Jag går ner för trappen för att äta middag. Jag hoppas verkligen inte att Dante är där nere. Vi har inte pratat sen i måndags i skolan. Det kan vara för att jag inte sovit hemma också. Jag har sovit hos Nelly hela veckan. Ludwig har iallafall lugnat sig sen i måndags. Tydligen hade han bråkat med Valter för att någon spridit ett rykte om att han hade legat med Nelly. Noel kanske har rätt, rykten kanske inte är sanna. Fast varför skulle hans rykte inte vara sant. Varför skulle någon ljuga och komma på att han ligger runt och krossar tjejers hjärtan. Fast varför tänker jag ens på det här? Varför tvekar jag på om Noel är en fuckboy?

Varför tänker jag på honom? För att han tänker på mig?

Eller gör han det? Nej.

När jag gjort maten så slår jag mig ner och börjar äta. Jag kommer ha en sån tråkig kväll. Maja, Felix och Nelly är på fest. Själv hade jag tackat nej. Idag kände jag verkligen inte för det. Av oklar anledning. Mina tankar väcks av att Dante kommer ut i köket. Jag säger ingenting och fortsätter äta. Om han vill ha något sagt för han säga det. Jag tänker inte starta någon konversation.

"Jag är inte sur på dig, jag vill bara inte att du ska bli sårad" säger han och slår sig ner mittemot mig. Jag sväljer min sista köttbulle och reser mig upp och ställer in disken i diskmaskinen innan jag vänder mig om emot honom igen.

Dante med sina fördomar om människor, here we go.

"Varför skulle jag bli sårad? Menar du av Noel? Duvet jag är inte kär i honom" börjar jag.

"Vi strulade en gång, på lek. Vi var fulla och det var absolut ingenting så varför ska du göra en stor grej av det?" Avslutar jag och lägger armarna i kors. Jag tar ett djupt andetag för att lugna mig. Just nu är jag väldigt arg på Dante. Vad tror han om mig? Att jag blir kär bara sådär?

Det blir jag verkligen inte.

"Han kan göra vad som helst, du vet hur han är" säger Dante och kollar upp på mig.

"Nej Dante, men berätta för mig hur är han?" Säger jag och himlar med ögonen innan jag låter min blick falla på honom. Hans käkar är spända. Det är dom alltid när han är irriterad. Eller spänd.

Obviously.

"Han är en fuckboy, det vet du" säger Dante irriterat.

"Det är ett rykte Dante"

"Det är sån han är, jag sa till dig redan när du började i ettan att du skulle hålla dig borta från han och hans gäng" säger han och han har nu höjt rösten. Jag ryggar tillbaka och letar efter något att säga.

"Jag får göra vad jag vill med vem jag vill" säger jag irriterat.

Wow, bra comeback Wilma. Verkligen.

"Inte med Noel" säger Dante och slår näven i bordet. Jag rycker till. Kan han sluta vara så arg? Jag pallar inte med honom om han ska vara såhär.

"Sluta göra så jävla stora grejer av allt, fan Dante jag ska aldrig mer prata med dig för det enda du gör är att klaga eller va sur på mig. Så du kan fucking lämna mig ifred"

"Pappa skulle hatat dig" säger Dante och blänger på mig. Då brister det.

Hur fan kan han säga så?

Idiot. Det är vad han är.

En riktig jävla idiot.

Med tårar brännandes bakom ögonen springer jag ut i hallen och drar snabbt på mig skorna och lämnar huset. Den där festen låter plötsligt som en bra idé eftersom jag inte har någon annanstans att ta vägen. Jag torkar bort mina tårar och styr stegen emot Valters hus. Jag ska dricka så jävla mycket alkohol och dränka mina sorger i alkoholen.

Jävla Dante.

——————————
fortfarande dramaaaa med dantiboi:)
kommer de nånsin ta slut??🤔🤔 ingen vet förutom jag hihihi