Allt kan bli förlåtet - Noel Flike

trettiosex

Wilma

Onsdag
Jag trummar stressat på bänken med fingrarna. Jag försöker verkligen komma på något att köpa till Noel. Jag, Nelly och Valter ska in till stan idag och köpa presenter och jag har verkligen ingen aning. Alltså jag har inte ens en idé om vad jag ska köpa. Jag suckar djupt. Felix som sitter bredvid mig kollar frågandes på mig.

"Jag ska köpa present till Noel och jag har ingen aning om vad" säger jag. Han nickar långsamt och det ser ut som om han tänker.

"Köp en gadd till honom i present" säger Felix och ler nöjt.

"Tror du ens att han vill tatuera sig?" Säger jag och höjer på ögonbrynet.

"Om han inte vill ha det nu, så har han ju ändå en i framtiden" svarar han med en lätt axelryckning.

"Det är sant, jag ska kolla med Axel och Valter om han kanske pratat om det nån gång" svarar jag och nickar.

"Tack för tipset" säger jag och ler tacksamt emot Felix. Han ler tillbaka.

"Det är lugnt"

En timme senare är skoldagen slut och jag och Nelly har precis mött upp Valter utanför skolan. Vi styr stegen emot busshållsplatsen.

"Du Valter?" Börjar jag. Han kollar upp ifrån sin mobil.

"Mm?"

"Har Noel nån gång snackat om att han vill tatuera sig?" Frågar jag och kollar tveksamt på honom.

"Oja om han har, han har velat det sen han fyllt 18 typ" säger Valter.

Där har vi presenten.

Fast hur mycket kostar det?

Vad vill han tatuera då?

"Okej bra, han ska få en tatuering i present men jag vettefan vad det kommer kosta ju?" Säger jag samtidigt som vi kliver på bussen. Vi går bak och sätter oss allra längst bak i bussen.

"Han vill bara ha något litet som första tatuering liksom, det kan inte kosta mer än 1 lax" säger Valter. Jag nickar. 1000kr? Shit. Dyrt.

När vi tillbringat nån timme på stan så har Nelly och Valter hittat sin present till Noel. Vi har också hunnit shoppa saker till oss själva och festen. Vi har ätit på donken också. Viktigt att nämna det. Och Noel har sms:at mig och frågat varför inte han kunde följa med. Det gör så otroligt ont i mig att undvika Noel. Jag kan nästan känna hur besviken han blir när jag gång på gång säger nej till något eller inte kan svara på hans samtal. Men jag hoppas han kommer fatta sen på lördag.

Jag har precis sagt hejdå till Nelly och Valter och ska gå in på tatuerarstudion. När jag öppnar dörren så plingar det till. Tjejen bakom disken kollar upp på mig.

"Hej" säger hon med ett leende.

"Hej" hälsar jag tillbaka samtidigt som jag går fram till disken.

"Hur kan jag hjälpa dig?"

"Min kille fyller år på lördag och jag skulle vilja ge honom en tatuering i present. Skulle det funka?" Frågar jag. Det är första gången jag presenterar Noel som min kille. Eller jag presenterar honom ju inte direkt men. Första gången som jag pratar om honom som min kille.

Min kille.

Noel är min.

"Ja, absolut. Hur mycket är du villig att lägga på presenten?" Frågar hon med ett lätt leende.

"Asså jag vet inte riktigt vad han tänkt sig men hans kompis sa något litet så vad ligger det på ungefär?" Frågar jag.

Snälla säg inte 1k.

"Mindre tatueringar tar vi 500kr för" säger hon. Jag nickar sakta.

Han är värd det.

"500kr blir bra" säger jag och ler emot henne.

"Självklart, det fixar vi" svarar hon med en nick. Hon går in en bit i studion och hämtar något. Det är en liten ask. Den har ett guldigt presentsnöre runt sig knutet i en fin rosett. Jag antar att dom brukar sälja tatueringar som presenter. Hon lägger upp den på disken framför mig.

"Det är ett litet kort där i det står att det är en tatuering för 500kr och allt han behöver veta liksom" säger hon samtidigt som hon slår in något i kassan framför sig. Jag gräver fram mitt kort och sätter sedan in det i kortläsaren. Jag slår min kod och strax därefter skrivs kvittot ut. Hon ger det och asken till mig.

"Så varsågod, välkommen åter" säger hon och ler.

"Tack" svarar jag och besvarar hennes leende. Jag tar emot asken och kvittot. Påvåg ut ifrån tatuerarstudion stoppar jag ner det i min väska. 500kr fattigare sätter jag mig på bussen hem.

Men, Noel är värd allt här i världen.

500kr är ingenting.

För jag vill ge honom allt.