Allt kan bli förlåtet - Noel Flike

sjutton

Noel

Fredag
Jag, Valter och Axel kliver ur min bil och går upp emot Nellys dörr. Axel höjer armen och knackar. Det går några sekunder innan låset rasslar till och dörren öppnas.

"Hej på er" säger Maja med ett leende. Eller ja hon kollar ju liksom bara på Axel. Jag och Valter tränger oss förbi in i hallen medan Axel omfamnar Maja. Valter flinar till innan vi går in i huset. Strax efter oss hör vi Maja och Axel som går bakom oss.

"Tja" säger Valter när vi sjunker ner i soffan på deras altan.

"Hej" hälsar Wilma tillbaka med ett lätt leende. Hon förflyttar sin blick till mig och våra blickar möts i någon sekund.

Det känns speciellt.

Det känns liksom som något när våra blickar möts.

"Allt bra med er?" Frågar Nelly. Axel slår sig ner i fåtöljen med Maja i knät.

"Det är bara bra, själv då?" svarar jag och Valter nickar som en slags 'medhållning'.

"Bra" svarar Nelly och ler kort.

"Vi har cider i köket, kan nån hämta eller?" Frågar Nelly och börjar trycka igång en högtalare.

"Jag kan hämta" säger jag och reser mig upp. Samtidigt har Wilma också rest sig upp och hon kollar på mig.

"Jag med" säger hon och börjar gå ut i köket. Jag går efter henne. Hon går fram till kylskåpet och bär ut en påse med cider.

"Du vet en sjuk sak hände förut" säger hon och ger mig påsen.

"Jasså?"

"För första gången så började inte jag och Dante bråka när vi pratade om dig" säger hon och öppnar micropopcornen.

"Så du pratar om mig?" Flinar jag och lutar mig emot köksbänken. Hon himlar med ögonen.

"Det var ju Dante som börja" säger hon innan hon vänder sig om emot mig och ställer sig framför mig. Hon lutar sig emot köksbänken.

"Så säger du säkert bara" svarar jag med ett flin. Hon skrattar och skakar på huvudet. Min blick förflyttas till hennes ögon. Hon kollar upp och jag möter hennes blågröna ögon. Hon ler lätt. Det känns som om hela världen stannar upp när hon kollar på mig.

Som om det bara är vi två.

Jag ser hur hon biter sig löst i läppen. Hennes blick landar på mina läppar och vi står och kollar på varandra i ytterligare några sekunder innan micron piper och hon bryter ögonkontakten för att öppna micron. Det avbröt vårat moment. Eller kan man ens säga att det var ett moment? Det var lite fint iallafall. Hon häller upp popcornen i en skål och tar den i handen.

"Kom nu" säger hon och går ut på altanen. Jag tar påsen med cider ifrån köksbordet i handen och går ut efter henne. När vi kommer ut på altanen ställer vi ner grejerna på bordet. Jag sätter mig emellan Wilma och Valter i soffan. Vi snackar lite, dricker. Kollar på nån keff serie och chillar livet.

"Kolla vilka par" viskar Wilma med ett lätt flin och pekar diskret emot Valter och Nelly och sen på Axel och Maja. Nelly och Valter ligger och håller om varandra och Maja sitter fortfarande i Axels knä.

"Bara vi kvar då" säger jag med en retsam ton.

"Jasså? Säker på att du inte redan är kär i mig då?" Säger hon tyst och höjer ögonbrynet.

"Nej jag är inte kär i dig" säger jag och kollar ner på henne.

"Än" flinar hon. Jag skrattar lätt innan jag lägger mig ner i soffan istället. Jag lägger huvudet i Wilmas knä och kollar upp på henne. Hon kollar ner på mig och besvarar mitt leende. Sen vänder jag bort huvudet och vi fortsätter kolla på serien i tystnad. Det går typ 45 minuter och jag börjar slumrar till när Wilma håller på med mitt hår. Jag tror hon flätade det eller något. Vi har iallafall gått in nu och Nelly har börjat plocka fram madrasser, täcken och kuddar.

"Ska vi också sova här?" Frågar Axel och kollar på Nelly.

"Om ni vill" säger hon med en axelryckning. Axel nickar samtidigt innan han kollar på mig. Jag rycker på axlarna.

"Aja vi kan sova här" säger han och vänder sin blick emot Nelly igen. Hon har plockat fram två madrasser och bäddat ut soffan i vardagsrummet. Jag antar att hon ska sova på sitt rum. Säkert med Valter. Och Maja och Axel kommer säkert sova så då kommer det blir jag och Wilma.

Eller?

Wilma har satt sig i soffan och lagt täcket över sig. Det var kallt i rummet och hon hade bara t-shirt så det är förståeligt att hon tycker det är kallt.

"Fryser du?" Frågar jag och skrattar lätt. Hon skakar liksom nästan tänder. Hon nickar. Jag drar av mig min hoodie och slänger den på henne.