Allt kan bli förlåtet - Noel Flike

trettiotre

Wilma

Måndag
Jag sitter i caféet i skolan med Valter och Nelly. Vi snackar lite om Noels överraskning. Vi har kommit fram till att vi ska ha festen hos Noel och middagen hemma hos Valter då hans föräldrar är borta. Nu under veckan så ska vi inhandla allt som behövs till både middagen och festen. Det här ska bli så kul. Jag hoppas Noel kommer bli fett överraskad.

"Hur ska vi hålla Noel borta ifrån hans lägenhet hela dagen?" Frågar Nelly och trummar med mina fingrar på hennes mobil.

"Valter kan inte du snacka med hans föräldrar? Fråga om dom kan uppehålla honom längre?" Säger jag och min blick förflyttas till Valter.

"Jag har redan kollat, dom kan inte" svarar han med en suck.

"Hur gör vi då? Några måste fixa middagen samtidigt som dom andra fixar festen. Vi är inte tillräckligt många" säger jag och kollar bekymrat upp emot Valter och Nelly. Men deras blickar ligger på min mobil. Frågandes kollar jag ner på skärmen. Då ser jag att det är Noel som ringer. Jag klickar bort hans samtal.

"Borde du inte svara?" Säger Nelly.

"Inte när jag planerar hans överraskning" säger jag och blänger lätt på henne.

"Det här är kanske inte det bästa alternativet men kanske det enda, be Dante uppehålla honom" säger Valter. Både jag och Nelly kollar förvånat på honom.

Dante och Noel? Dom umgås? Nej nej nej.

"Va?" Utbrister Nelly.

"Det kommer Dante aldrig gå med på" säger jag uppgivet.

"Vad skulle jag aldrig gå med på?" Säger en välbekant röst. Jag vrider på huvudet och möter Dantes blåa ögon. Han ler lätt.

"Uppehålla Noel medans vi fixar en överraskningsfest till honom" säger Valter. Dante kollar förvånat på oss.

Det här kommer aldrig gå.

"Visst" säger han med en lätt axelryckning.

"Ursäkta va?" Säger jag och Nelly chockat i kör. Dante flinar nöjt.

Har han slagit i huvudet eller något?

"Jag kan uppehålla honom" säger han.

"Jag menar inte att du ska slå ihjäl honom eller något" säger jag och ger honom en seriös blick.

"Nej jag lovar, jag uppehåller honom" upprepar Dante.

"Tack?" säger jag en aning chockat men ler ändå emot honom. Jag ser att hans mobil ringer. Han reser sig upp.

Wtf.

Vad har hänt med dig Dante.

"Inga problem" säger han med ett leende innan han svarar på samtalet och försvinner bort. Det där var ju lätt. Och väldigt oväntat. Men jag är tacksam att Dante vill hjälpa till. Efter allt bråk vi haft pågrund av Noel. Apropå Noel, han kommer gåendes emot oss.

"Varför svarar du inte när jag ringer?" Frågar han när han slagit sig ner vid bordet med oss.

Tänk snabbt, Wilma.

Det är jag inte så bra på.

"Dante lånade min telefon" säger jag. Noel nickar skeptiskt.

"Du ljuger, jag såg honom prata i sin egen telefon" säger han och blänger lätt på mig.

"Det var innan" försvarar jag mig med

"Jaja" säger han med en axelryckning. Inombords så pustar jag ut. Jag måste med all min kraft att inte råka avslöja något för Noel om lördagen. Jag brukar inte vara så bra på att hålla käft. Men nu måste jag.

"Noel vi börjar snart, ska vi dra?" Jag väcks ur mina tankar av att Valter och Noel reser sig upp. Jag kollar på Noel som undviker min blick. Precis innan han ska gå så reser jag mig upp och tar hans arm. Han vänder sig om emot mig.

"Du blev inte sur va?" Frågar jag tyst. Han flinar till lite. Va?

"Du är söt när du är orolig" säger han och placerar en lätt kyss på mina läppar. Jag kollar lättat på honom.

"Vi ses imorrn efter skolan?" Säger jag och det kommer ut lite som en fråga.

"Självklart" svarar han med ett leende. Jag pressar mina läppar mot hans en sista gång innan han måste gå. Han lämnar mig med fjärilar i magen och smaken av hans läppar på mina.

———————————
alltså shit igår va kaossss, Noel blockade mig på twitter 💔💔💔 så jävla kefft, meeeeen han kommer fortfarande vara min bae, såatt så lätt kmr han inte undan tihi