Killarnas fuckgirl

21 | Brevet till pappa

jag skriver en text till min pappa.
Min käraste och finaste pappa.
————————————————————————
Texten tog upp 2 sidor utav min svenska bok, men det är den värd. Fast min pappa är värd mer än det.

Texten:
"Kommer du fortfarande ihåg mig pappa?

Kommer du ihåg när vi åkte till USA tillsammans med familjen på semester och det slutade med att du och mamma fick magsjuka efter att vi hade ätit på en sushi resturang?

Kommer du ihåg när alla killarna i min klass mobbade mig och var elaka mot mig och hur du tog hand om mig när jag kom hem gråtandes efter varje skoldag? Och hur du vakade över mig tills jag mådde bra igen?

Kommer du ihåg när bara du och jag brukade gå ut och fiska på havet tillsammans?

Kommer du ihåg alla dom stunderna som du gjorde mig så lycklig och glad?

Kommer du ihåg när jag inte hade några vänner alls i skolan, och hur du ringde till skolan och skällde ut dom för att dom inte gjorde någonting åt mina klasskamrater?

Kommer du ihåg när jag och mamma försökte pranka dig men det blev vi som råkade pranka oss själva istället?

Kommer du ihåg hur jag brukade komma in till eran säng tidigt på morgononen för att jag inte klarade av att sova längre?

Kommer du ihåg när jag äntligen fick en vän och hur vi stannade uppe hela natten och energidrinkar och prata om djupa ämnen tillsammans och du kom in rusandes för att du inte kunde sova kl 03 på natten när du skulle upp och jobba dagen efter?

Kommer du ihåg hur jag brukade stjäla godis från en godisbutik och du tvinga mig gå tillbaka dit för att säga förlåt?

Kommer du ihåg när jag inte vågade sova över hos farmor och farfar för jag tyckte dom var läskiga när jag var liten och hur jag grät så fort vi skulle dit?

Kommer du ihåg hur mamma och jag brukade sova med dig på sjukhuset när det var som värst?

Kommer du ihåg? Kommer du ihåg alla våra underbara minnen tillsammans pappa? För jag tänker på dom rätt så ofta. Gör du det? Kanske ibland eller? Men mest av allt tänker jag på hur du skulle ha varit här, hur du skulle ha varit här tillsammans på mina 2 senaste födelsedagar tror inte du förstår hur ensamt allting känns utan dig. Jag tänker på hur orättvist det är du fick lämna jorden så tidigt. Vi som var som två styckna bästa vänner, du har min enda vän som jag hade som verkligen brydde sig om mig. Du är fortfarande min bästa vän, det ska du veta.
Jag tänker även på hur mycket jag saknar dig. Men jag tror att jag måste bryta det löftet jag gav dig och det löftet som jag hade lovat dig att jag skulle hålla. Att jag ska leva för din skull.

För du skulle inte alls varit stolt över mig nu om du hade sätt mig, du skulle ha skämts så mycket över hur din lilla dotter beter sig. Hur förkrossad hon är, hur trött hon är på livet. Du skulle inte ens vilja veta vilka självmordtankar som går runt i hennes huvud dag ut och dag in. Hur hon skadar sig själv med sex, alkohol för att må lite bättre.
Jag och mamma har det lite bättre igen, mammas depression har dämpat sig lite. Hon har börjat jobba igen. Bra va? Men jag har ju bara blivit värre pappa. Jag vill inte leva längre, din dotter vill inte leva längre för hon klarar inte av det. Jag är ledsen men din lilla dotter kommer ta samma beslut som du.
Jag hoppas du har det där uppe i himlen, vi tänker på dig varje dag.
Jag saknar dig och Jag älskar dig. Hoppas vi ses snart igen pappa. Vänta bara på mig en liten stund till"

Tårarna börjar rinna ner igen. Jag kan inte gråta i klassrummet. Jag packar mina saker och drar upp luvan för mitt huvud och går ut ur klassrummet så fort jag kan.

- Victoria, vart ska du? Hörde jag läraren säga

Jag bryr mig inte. Jag går till skåpet och slänger in mina saker innan jag tar min jacka i handen och ropar på Olle att han ska komma. Jag stänger skåpet och går ut.

Går bort från denna äckliga skolan.
Olle springer efter mig, hans steg blir högre och högre.

Jag tar upp en cigg och placerar den mellan mina läppar och sätter mig på en bänk och tänder ciggen och mina tårar bara rinner ner.

Olle ser mig och springer fram till bänken där jag sitter och bryter ihop.

- Vad hände? Varför gråter du? Frågade han oroligt och satte sig framför mig

- Pappa, Livet! Snyftade jag fram

- Vad är det om livet? Frågade han med en orolig blick

- Vad fan är livet värt för mig att leva? Allting jag ser är smärta, min pappa kommer inte komma tillbaka och jag klara inte av alla rykten om mig längre!!! Skriker jag och gråter

Olle får fram till mig och kramar om mig.

- Scchhh ta det lungt. Säger han medans han kramar om mig

- Olle, jag klarar inte av det! Jag vill inte ha detta liv längre. Säger jag gråtandes