Killarnas fuckgirl

39 | Efterlängtan

På vägen till mitt skåp blir jag stoppad utav två polismän.
————————————————————————

- Hej, Victoria ellerhur? Sa poliskvinnan

Jag kollar underligt på dom.

- Ja? Vad är det. Frågade jag fundersamt

- Kom så sätter vi oss ner, det blir bäst så. Sa hon

Vi gick mot ett utav borden i uppehållsrummet där det just nu inte var någon eftersom alla lektioner höll på nu.

- Ja, det finns inget lätt sätt att säga detta på. Började hon

- Men va fan säg det bara! Är det något om min mamma? Röt jag åt dom

- Ja, tyvärr så har din mamma begått självmord. Sa poliskvinnan och höll om mina händer

Jag blev helt chockad! Hörde jag rätt? Har min mamma tagit självmord? Nej det kan hon ju inte, hon kan ju inte bara lämna kvar mig här? Eller?

- Va? Nej? Frågar jag orolig

- Jo det är sant, vi är så hemskt ledsna! Sa hon

Jag känner hur tårarna bildas och känslorna överflödar mig. Jag brister ut i gråt.

- Vart tog hon sitt liv någonstans? Snyftade jag

Poliskvinnan kollade på sin kollega nästan som om hon undrar om hon verkligen ska säga det till mig.

- Vid en bro.. sa hon kortfattat och såg sorgsen ut.

Jag klarar inte av det längre.
Jag ryker mig ut ur poliskvinnans grepp och springer mot skoldörrarna och jag springer ut på skolgården och så långt ifrån skolan och världen som möjligt.

I panik springer jag till Olles hus. Jag går upp för hans uppfart helt förstörd, helt krossad! Varför mamma? VARFÖR?!!
Jag går förbi ett stort fönster påväg till hans ytterdörr. När jag ser hur han och Jack! ASSÅ JACK! Sitter i hans hus med två andra tjejer sittandes i deras knä och skrattar!
Är detta såhär min värld ska se ut? Massa lögner om och om igen?! Jag går fram till dörren och sparkar på den flera gånger, det blir märken i dörren. Presic när jag ska sparka en sista gång så öppnas dörren utav Olle.
Han står där så stel och han var nog inte beredd på att jag skulle komma.

- SÅ DU ÄR FUCKING OTROGEN MOT MIG DIN ÄCKLIGA JÄVEL?!! Skrek jag gråtandes

- Victoria det är inte som det ser ut! Sa han nervöst

Jag ser hur en utav tjejerna kommer fram till honom och omfamnar honom bakifrån och sedan kysser honom på kinden.

- NEJ JAG SER JU DET!!! Skrek jag och grät ännu mer

- TACK SÅ MYCKET, DU VET VÄL OM ATT MIN MAMMA HAR TAGIT SITT LIV OCKSÅ?!
DU VET VAD MITT LIV ÄR SÅ HIMLA FANTASTISKT ASSÅ, JAG ÄLSKAR DET SÅ HIMLA MYCKET!! Skrek jag på honom och stängde igen dörren och bara sprang där ifrån.

Jag sprang så snabbt jag bara kunde och tårarna bara väller ner och mitt liv är förstör. Jag har ingen längre!

Fuck vad alla någonsin har sagt till mig, om att livet är värt att leva. They dont give a shit about me!! Dom vet inte hur jag har haft det, alla dessa självmordstankar, självskadebeteende, allting i mitt liv är värdelöst.

Men idag kommer allting bli okej igen.

Jag ska äntligen få det jag vill....