Killarnas fuckgirl

26 | Ögonen gråter

Victorias mammas pov

Jag läser den text som jag en gång skrev till dig bara några dagar efter att du tog ditt liv, jag öäser den om, och om igen medans jag tänker och ber till gud att våran dotter kommer klara sig alldeles utmärkt och inga stora skador.

Hon glider in till operationsrummet nu, hoppas att du vakar över henne och ser till att allting går som det ska.

Hon behöver dig.

Men någon gång i livet måste man gå vidare men det ser inte ut som att det går.

Du vet, jag har fortfarande kvar mitt gamla självmordsbrev som jag skrev några dagar efter att du hängde dig själv. Jag trodde jag skulle dö  och det skulle jag säkert ha gjort om inte Victoria hittade mig. Jag ångrade mig i sista sekunden som hon kom in i badrummet och såg mig där när jag försökte öppna upp burken och när alla tabletter åkte ut på badrumsgolvet. Där stod hon i dörröppningen med tårarna i ögonen, var nära på att vittna ännu ett till självmord. Jag har fått hjälp efter det. Du behöver inte oroa dig för mig, slösa all den energin på vår dotter hon behöver det.

~~~

Victorias pov

De stänger försiktigt dörren, och så blir det tyst. Jag betraktar den vittråkiga väggen mitt emot mig, samtidigt som jag sätter mig på den hårda sängen. Jag är utmattad, och smärtan är oändlig. Klockan är halv åtta ... Klockan är halv åtta, Jag sluter ögonen och lyckas faktiskt slumra till en stund. Det är skönt att få vila huvudet lite, slippa alla kaotiska tankar som terroriserar hjärnan, Men friden varar inte länge. inkommandes igenom dörren kommer mamma, hon springer fram till sängkanten gråtandes och kramar om mig.

- Herregud, du är okej. säger hon med en lättnad i sin bristandes röst

Hon kollar upp mot mig och ler, kysser mig på pannan och kramar mig en gång till.

- Jag trodde att jag skulle förlora dig eller att du skulle vara ännu mer skadad. säger hon

- Mamma, jag är okej ta det lungt. svara jag tillbaka och log mot henne.

- Jag ska låta dig sova lite nu. sa hon och gick mot utgången.

Jag lutade tillbaka mitt huvud mot sjukhuskudden och slöt ögonen igen, i hopp om att jag ska kunna få lite sömn och slippa smärtan från skadorna.

"Utan att titta mig för sprang jag rakt över vägen, jag hörde inte bilen förrän ett öronbedövande tjut från en bromsande bil fyllde mins hörselgångar.

BOM

Smällen gick igenom min hörselgång i slow motion"