I knew you were trouble

Kapitel 10 - Dubbelmord!

Nutid, 21 augusti 2018

Junis pov

"Så trevligt att du vill göra oss sällskap!" Patrik, vår klassmentor, tittar forskande på mig när jag med andan i halsen och svetten rinnande i pannan slänger upp dörren till klassrummet och stormar in, 20 minuter efter att vi börjat.

"Förlåt, jag hade problem med att ta mig hit", mumlar jag skamset när jag sakta går fram mot den dubbelbänk där Tilde sitter. Hon flinar och ser frågande på mig när jag sätter mig ner bredvid henne.

Jag har dock inte tid att lägga energi på henne nu, jag är bara fokuserad på en enda sak - att hitta Liam.

Jag är fullt beslutsam med att jag ska mörda honom, helst redan före första rasten. Det jävla stolpskottet dök aldrig upp i morse och eftersom jag glömde busskortet i skåpet igår så har jag fått gå hit och därför kommit försent.

Försiktigt sträcker jag ut min onda fot framför mig när jag satt mig ner. Den har verkligen inte alls mått bra av den långa promenaden och min höft är så bedövad att jag misstänker att någon nog får använda lyftkran för att få upp mig från stolen efter den här lektionen. Men det får bli ett senare problem.

Med rynkad panna söker jag av klassrummet och jag kan konstatera att Liam inte heller är här. What?

"Så, varför är du sen då?" Tilde tittar nyfiket på mig men efter hennes attityd mot mig igår så har jag inte någon som helst lust att uppdatera henne i ärendet.

"Skit du i det", fnyser jag spydigt mot henne.

"Men shit! Bitchig much?" Irritationen i hennes röst hörs tydligt men jag kan inte bry mig mindre.

"Tystnad om jag får be!" Patrik försöker få klassen att fokusera på det han har att säga, efter att jag avbrutit honom i hans informationstal. Tydligen är det mycket information han ska delas med klassen och just nu har han tänt upp en Powerpoint med olika punkter på whiteboardtavlan.

"Ja, vi ska som sagt försöka lära känna varandra lite bättre i klassen och ..." Han avbryts igen när dörren för andra gången slås upp och Liam kommer in, lika svettig i ansiktet han.

Klassen tystnar igen och vänder sig återigen nyfiket mot dörren. Patrik suckar högt och slår ut med armarna. "Fantastiskt! En snedseglare till som behagar dyka upp. Bättre sent än aldrig antar jag. Varsågod och sitt!" Han pekar mot den enda lediga dubbelbänken.

"Tackar!" Svarar Liam arrogant och börjar stega in i klassrummet. Tilde fnissar till och ler lyckligt mot honom när han närmar sig oss och jag gör en grimage. Hon är fan patetisk! Kan hon vara mer genomskinlig? Hon hade lika gärna kunnat skriva i pannan 'Kom och ta mig här och nu!'

Men vad gör han? Liam är inte på väg mot de lediga bänkarna två rader ifrån oss i sidled. Nej, han går med bestämda steg mot oss, mot mig! Hans gröna ögon glittrar av djävulskap när han stannar vid min sida.

"Du glömde den här!" Han lägger nonchalant ner en mobiltelefon på bänken framför mig. Han låter sedan sina fingrar mjukt snudda min hals och han blinkar flirtigt mot mig när han sekunden senare går och sätter sig i den tomma dubbelbänken. Fnissningar och jubel stiger runt oss och jag vill bara sjunka genom golvet och försvinna.

Med gapande mun stirrar jag på telefonen framför mig medan jag känner att all färg försvinner från mitt ansikte. Det skulle inte förvåna mig om jag kommer svimma vilken minut som helst.

Det här med att försöka smälta in och inte vara uppseendeväckande har helt och hållet gått åt helvete och vi har ännu inte tagit oss förbi första veckan. Jag kommer aldrig mer sätta min fot i den här skolan, intalar jag mig själv.