I knew you were trouble

Kapitel 13 - Jag trodde du ville!

Nutid, 21 augusti  2018

Liams pov

"Har det verkligen inte slutat blöda än? Vill du att jag ska hålla?" Tilde sitter vänd mot mig i passagerarsätet och låter sin oroliga blick vandra från min bara överkropp till den blodiga tröjan jag håller tryckt under näsan.

Jag som ska både styra och växla min, något pigga, R8:a genom stadstrafiken med bara en hand samtidigt som jag försöka undvika att bloda ner hela interiören sneglar bara mot henne och ger ifrån mig ett grymtande läte till svar.
Vad är det för korkad fråga? Hon ser väl att det fortfarande blöder?

Så fort jag kom ut på parkeringen slängde jag pappret jag haft mot näsan och slet i stället av mig tröjan för att använda den att torka med så att blodet inte skulle droppa i hela bilen. Det går sådär, tröjan är helt indränkt av den röda sörjan och kan inte ta emot mer så blodet har börjat rinna sakta utför min hand och vidare nerför min bara arm och droppar från armbågen ner i både mitt knä och bilens säte. Det är en jäkla tur att bilen har skinnklädsel, det blir så mycket lättare att torka av då.

Tilde lutar sig fram för att ta tröjan ifrån mig, "Så kan du kan hålla i ratten med båda händerna menar jag", fortsätter hon och drar lätt med fingertopparna mot min bara bröstkorg på väg upp mot tröjan.

Jag börjar känna mig en aning obekväm med att hon konstant är så ogenerat närgången. Tror hon att det är ok att tafsa på folk för att de råkar vara i närheten eller vad? tänker jag när hennes blick hungrigt söker sig från mitt ansikte och neråt igen.

Hade jag haft helt andra känslor hade jag antagligen utnyttjat situationen till max men för tillfället går Tilde mig mest bara på nerverna.

"Nej, tack!" Svarar jag surt och släpper ner tröjan i knät, den gör ändå ingen nytta längre. Direkt känner jag hur blodet rinner snabbare igen och det börjar leta sig in i min mun. En stund sitter jag och funderar på om jag ska svälja eller spotta, det blir det sistnämnda.

"Är du säker?" Frågar hon igen och tittar äcklat på det jag precis spottat ut på tröjan.

"Men jag sa väl 'nej tack' eller?" Jag hör att jag låter extremt otrevlig men hon förstår uppenbarligen inte ett nej.

Inte sjutton vill jag att hon ska hålla i min näsa, den gör ont, jävligt ont, och det räcker gott och väl att jag själv måste röra den, dessutom skulle hennes arm mest troligt skymma sikten för mig och göra det ännu svårare att köra.

Ju längre tid jag har henne i bilen, desto mer ångrar jag att jag lät henne följa med. Jag hade försökt sticka utan henne men hon var så påstridig inne på skoltoaletten och jag orkade verkligen inte tjafsa med henne. Minsta motståndets lag och allt det där. Så därför sitter vi nu här, på väg hem till mig. Jag halvnaken och nedblodad, hon med en blick som om jag var hennes lunch. Sexigt värre!

Tilde gör ett nytt försök att ta tröjan.

"Sluta!" 

Bilen rycker till när jag slår undan hennes hand och jag inser att bilen är på väg över i filen bredvid. Av ren reflex drar jag tag i ratten och vrider åt andra hållet för att få in bilen i rätt fil igen. Problemet är bara att detta är en sportbil, det betyder att den reagerar på en mikrodelssekund vid minsta lilla rörelse i ratten. Så när jag parerar, är det inte så att bilen glider in lite snyggt i rätt fil, nej den i stort sett slänger sig tillbaka vilket resulterar i att Tilde far som en vante i sitt säte och slår huvudet i sidorutan.

"AJ! Hur fan kör du? Kolla på vägen! Du borde fan inte fått körkort!" Ropar hon och gnider försiktigt sin hand mot tinningen. "Du kör ju värre än min gammelmormor på 94 år och hon kan inte köra bil!"