I knew you were trouble

Kapitel 3 - He hit puberty and then, BAAM!

(Ber om ursäkt för lite trist kapitel.)

Nutid, 20:e augusti 2018

Junis pov

"Kan jag ha den här?" 

Jag står framför min helkroppsspegel och håller upp en tunn rosa tröja med ganska djup urringning från Ralph Laurent framför mig. Jag lägger huvudet på sned och biter mig i ena kinden medan jag tittar på Tilde genom spegeln.

Tilde tittar lite disträ upp från telefonen och ser forskande på mig.

"Absolut", svarar hon sedan med ett leende. "Den är skitsnygg till de där jeansen." Jag vänder mig mot henne. "Tror du att Tex gillar den?" Jag ångrar mig direkt när jag säger det, men skadan är redan skedd.

Tilde himlar med ögonen åt min fråga och återvänder med blicken ner i telefonen men jag hinner se att hon biter ihop käkarna så munnen bildar ett smalt streck.

Tex (Texas) är Tildes storebror som jag haft en crush på sedan jag var tretton. Till min stora besvikelse har han ännu inte besvarat de känslorna. Eller har han det? Jag vet inte riktigt om jag ska vara ärlig. Vi har kysst varandra och hånglat några gånger på fyllan men mer än så är det inte, även om han den senaste tiden blivit lite klängig av någon anledning. Jag har väldigt svårt att läsa av honom och vad han egentligen är ute efter men med hans förflutna så kan jag nog bara glömma honom. Player!

Fast vad spelar det för roll? Så länge jag kan få hångla lite med honom ibland får jag vara nöjd. Nöjd? Driver jag med mig själv eller? 

Varför ska jag nöja mig med att han leker med mig och mina känslor? 

Tilde är minst sagt inte heller speciellt road över min crush på honom så hon försöker undvika ämnet så gott det går. Själv har jag ännu inte vågat säga något till henne om vad som hänt mellan mig och Tex och mig veterligen har inte han heller sagt något till någon. Det känns bäst så. Jag suckar igen och önskar att allt varit betydligt enklare.

"Men skit i vad han tycker, du är vacker i allt. Du skulle kunna komma klädd i sopsäck och ändå vara vackrast på skolan", säger Tilde en aning frånvarande medan hon frenetiskt scrollar i telefonen. Jag antar att hon är igång igen med stalking på Instagram, då är det inte mycket som kan slita hennes blick därifrån. 

Jag rynkar lite på pannan. "Om det är någon som är vacker så är det du"  suckar jag samtidigt som jag kniper tag i fettet i midjan och drar. "Kolla här, jag behöver verkligen banta. Jag har säkert gått upp fem kilo i sommar."

"Nu är du bara löjlig, förstår du inte hur snygg ..." hennes röst dränks av en annan, mer retsam, röst. "Ja, du är verkligen groteskt fet och ful!"

Där i min dörröppning står Aaron, min 13 minuter äldre, tvillingbror och lutar sig nonchalant mot dörrkarmen. Endast iklädd ett par svarta boxer, med armarna i kors över bröstet och ätandes på ett äpple, står han där och flinar retsamt.

"Men för helvete ditt creep! UUUUT!" vrålar jag och puttar ut honom så han snubblar till och slår tårna i tröskeln samtidigt som han tappar äpplet som rullar iväg över golvet.

"Aj! Va fan Juni!" Han sträcker sig efter äpplet medan jag passar på att dra igen dörren med en smäll. På andra sidan dörren hör jag honom fortsätta att grymta och svära.

"Varför så arg syrran? Jag höll ju bara med dig." Han öppnar dörren igen och kommer in. Han ställer sig bredvid mig och lägger sin ena arm om mina axlar som stöd medan han lyfter på benet för att gnugga sig om tårna med den andra handen.