I knew you were trouble

Kapitel 14 - Jävla fegis!

Nutid, 21:e augusti 2018

Liams pov

"Duuu? Hallå, gud vad tråkig du är. Måste du sova nu?"

Tildes uttråkade röst dyker plötsligt upp alldeles intill mitt öra och hennes varma andedräkt kittlar mig när den kommer i små stötar mot min kind. Sekunden senare trycks hennes mjuka läppar mot min hals och jag rycker förvånat till.

Tilde fnittrar roat av min reaktion. "Skrämde jag dig?"

"Ummm", mumlar jag frånvarande när hennes läppar fortsätter att lämna blöta snigelspår längs hela min hals och ner mot mitt nyckelben.

Eftersom jag är helt slut i både kropp och knopp efter morgonens fight med Tex och Juni samt Stellas gråt under natten så har jag slumrat till. Att Babblarna är så sabla tråkiga att jag skulle kunna hamna i koma varje gång jag tvingas lyssna på dem, är nog även det en starkt bidragande faktor. Det är nästan så jag känner mig lite halvt medvetslös, där jag sitter nedsjunken i soffan med benen uppslängda på soffbordet och Stella lutad mot mitt bröst.

Jag vet att jag ger Tilde helt fel signaler när jag inte omedelbart stoppar henne att återigen försöka få igång mig, men uppenbarligen brände jag varenda jävla säkring i skallen när Tex knockade mig, så istället för att be Tilde att dra åt helvete så lutar jag huvudet åt sidan och ger henne fritt tillträde. Givetvis är hon genast med på noterna och suger sig omedelbart fast som en törstig blodigel, vilket får mig att rycka till för andra gången. Denna gång så pass mycket att jag håller på att knuffa Stella ur knät. Shit! Vad tror Tilde att det här är? Ett avsnitt av Vampire diaries, eller?

"Aj! För helvete", fräser jag genom sammanbitna tänder och sätter hårt handflatan i hennes bröstkorg och puttar bort henne. "Jag kunde tappat Stella. Hur fan tänker du?" Jag öppnar ögonen och ger Tilde en så dödande blick jag bara kan.

"Sorry!"

Hon ser dock inte ett dugg ledsen ut, tvärtom. Med blossande kinder ler hon med hela ansiktet när hon låter sina glittrande ögon svepa över min kropp. Jeezus! Jag tror inte att jag sett någon se så äckligt nöjd ut någon gång innan.

"Stella sover också, kan du inte lägga henne i hennes rum eller nåt?" Fortsätter Tilde med förväntan i rösten och hon viftar ett par gånger med ögonbrynen. "Så kan vi ha hela soffan för oss själva".

Ha! Skulle inte tro det.

Irriterat skakar jag på huvudet och vänder demonstrativt ner blicken mot Stellas avslappnade kropp. Hon hänger tungt mot mig och snarkar så där supergulligt som bara småbarn kan. Hon dreglar lite och jag känner hur hennes kind klibbar fast mot min bara bröstkorg. Så jävla äckligt!

Visserligen är jag van vid Stella-dregel men det hjälper inte riktigt, jag tycker det är äckligt i alla fall. Inte själva dreglet i sig, men känslan av hennes hud som halkar omkring mot min och hur man kan känna saliven rinna. Det kliar liksom på något vis och skapar en krypande panikkänsla inom mig.

Som om Stella kan läsa mina tankar så ändrar hon ställning i mitt knä och lyckas nästan troka bort allt saliv på egen hand av bara farten. Jag ler lite och pussar henne på pannan. Älskade, älskade unge!

Flaskan med mjölk som Stella fortfarande håller i är på väg att glida ur hennes slappa grepp när hon bökar runt och jag tar den ifrån henne. Föst sitter jag bara och stirrar på flaskan, jag är faktiskt lite törstig. Man kanske skulle ta sig en klunk? tänker jag och snurrar tankspritt flaskan mellan fingrarna.

"Får det lov att vara en sup?" Jag håller fram flaskan mot Tilde som ser på mig som om jag vore en utomjordning på besök från en galax långt, långt bort.