I knew you were trouble

Kapitel 9 - Du är ju psykiskt störd!

Nutid, 20:e augusti 2018

Liams POV

Jag klickar bort morsan och joggar bort mot bilen. Det är liksom ingen idé att prata med henne när hon är förbannad, det är ändå bara en envägskonversation. Hon skriker diverse otrevliga saker och den stackare som är mottagare, i det här fallet jag, får vackert stå där och bli döv utan chansen att få en syl i vädret. Nej tack! säger jag.

Två gånger till hinner jag klicka bort henne innan jag kommer fram till bilen. Hon är verkligen energisk. När jag äntligen tror att hon gett upp så lyser min display i bilen upp; Djävulen ringer.

Argt stänger jag av mobilen helt och hållet för att slippa henne medan jag gasar iväg för att hämta upp Stella.

Halvvägs till förskolan kommer jag på att jag ju inte har någon bilstol till henne. "Det var väl då själva faaaan!" Svär jag högt och gör snabbt en otillåten U-sväng mitt framför en liten vit Golf cab med två tjejer i. Föraren hänger sig genast på tutan och ger mig båda sina långfingrar, Vackert! Men jag bryr mig inte utan gasar bara snabbt därifrån.

************

45 minuter senare rinner svetten som ett vattenfall om mig. Jag är stressad till max och på gränsen till ett totalt nervsammanbrott. Flera gånger har tanken dykt upp på att stanna vid vägkanten och bara lämna bilen med Stella i och gå hem. Vilket jag givetvis aldrig skulle göra, men det betyder inte att jag inte vill göra det.

Stella har krånglat och skrikit konstant sedan jag hämtade henne och jag har inte en jävla aning om varför. Var fan är bruksanvisningen när man behöver en liksom?

Det tog mig nästan 10 minuter att spänna fast henne i bilstolen eftersom hon ålade, sparkade och slogs. Hon lyckades dessutom få in en fullträff med foten på min högra kind, så i morgon kommer jag med största sannolikhet ha ett ganska snyggt blåmärke där. Tack som fan Stella!

Jag har försökt prata lugnt med henne, jag har ignorerat henne, jag har spelat 'Baby Shark' för henne medan jag sjungit med för fulla muggar och jag har även försökt muta henne med ett helt paket kex, som jag hittade i förardörren. Ingenting har hjälpt! Kexpaketet kastade hon snabbt över ryggstödet och det ligger nu och rullar runt i bagaget medan hon för full hals vrålar; "EX!" och pekar mot bagaget.

"Du kan inte få några kex nu, du har slängt iväg dem och nu får de ligga där tills vi stannar" suckar jag frustrerat men Stella ger sig inte.

"Iam dum, vill EEEEEEEEX!"

"Det går inte Stella!" Jag rotar runt i mittkonsolen och hittar två nappar som jag håller upp mot henne. "Vill du ha en napp?" Stella håller ut sin lilla hand och jag kan föra bak min egen och hålla fram dem mot henne. Snabbt grabbar hon tag i den ena nappen och slänger även den över ryggstödet och in i bagaget. "Nääääääeeeee mapp! EEEEXX!" Skriker hon av sina lungors fulla kraft och jag önskar att det hade funnits ett par hörselkåpor i bilen, eller i alla fall ett par öronproppar.

"MEN FÖR FUCK SAKE, KAN DU INTE BARA HÅLLA KÄFT!" Ryter jag i frustration hårt till Stella och känner mig oerhört pedagogisk, eller inte, men mitt tålamod är verkligen helt slut. "Du kan inte få kexen nu."

Jag har aldrig pratat med så hårda ord till Stella innan och hon tystnar tvärt. Jag möter hennes förvånade blick i backspegeln när hon tittar åt mitt håll i den spegel som sitter på nackstödet i baksätet för att föraren ska kunna hålla koll på vad hon gör.

Genast får jag dåligt samvete. "Förlåt Stella!" säger jag med mjukare röst men Stella verkar inte alls på humör för att förlåta mig. I stället tar hon i från tårna och börjar skrika igen samtidigt som hon hårt sparkar med båda fötterna i baksätets ryggstöd. Men ge mig ett break! Vad är det för fel på ungen?